Folk som "gått ner sig" helt spelet

Medlem
Folk som "gått ner sig" helt spelet

Måste ventilera lite, har två kompisar som jag nästan förlorat helt till Wow.

Jag har lirat wow sedan 14 månader.
Började lira med mina två bästa polare.
Jag lirade extremt mycket speciellt i början, lirade upp en rogue och druid till 60 de första månaderna, sedan tog jag ett uppehåll på några månader för att sedan starta en priest.

Han blev 60 rätt fort han med och efter som tiden gick maxade jag ut honom med BWL gear och så.

Jag har givetvis lagt ner mycket tid på detta men ändå alltid behållit en förankring i den riktiga världen.
Visst när jag lirade som mest så cirkulerade mycket runt raidschemat men det fick aldrig ta över ens riktiga liv.

Jag tog en välbehövlig paus för ett par månader sedan, startade en nyss en ny char som jag spelar med en timme här och där när jag känner för det.

Mina två kompisar jag började spela med har helt tappat kontakten med verkligenheten.
Alla som spelat mycket vet säkert vad jag menar, och känner säkert folk som sitter i liknande situation.

Jag är riktigt orolig för dessa två killar, de är bröder och båda har flyttat hem till morsan så de kan sitta och wowa dygnet runt.
Båda är och har varit arbetslösa ända sedan de började lira wow och har inga ambitioner alls att ända detta.
De har inget socialt liv utanför spelet alls.
Det värsta är att de verkar vara jättenöjda med sin situation, så länge de bara kan wow 20 timmar om dygnet.

Vill jag få tag på dem så är det ingen ide att ringa, de svarar aldrig i telefonen för de är alltid upptagna i Wow. Lämnar medelande på deras telefonsvarare men ingen ringer någonsin tillbaks.
Ända sättet att få tag på dom är att /w i spelet.

Jag brukade träffa dem flera gånger i veckan varje vecka
Nu har jag inte träffat någon av dom sedan december.

Har försökt styra upp någonting om och om igen men det går inte då det alltid är något på gång i deras Guild.

Jag blir verkligen riktigt orolig för mina polare, då de har slängt bort allt de hade för ett spel.
De är båda i 20-25 års åldern och jag blir verkligen upprörd när jag tänker på det här, jag skulle utan tvekan säga att det rör sig om missbruk, och att de är riktigt beroende.

Jag som själv har spelat så pass mycket vet hur det är, och hur fast man kan bli i spelet.
Jag tycker det blir så fel bara när man prioriterar ett spel i en låtsas värld framför sitt riktiga liv och vänner.
Men jag förstår verkligen hur det kan bli så med, jag dömmer inte dom på något sätt.

Försöker inte agera moraltant, alla har ju eget ansvar och egna val, men jag vet hur fast man kan bli och det här spelet har förstört mycket för mina kompisar.
Visst är warcraft mycket mer än ett spel, men jag tycker det är skrämmande att se hur folk kan gå ner sig så enormt i det.

De sover knappt, har 250 d på played minst och de blir bara mer och mer verklighetsdistanserade varje dag.

Visst kan man spela wow mycket och ändå ha ett normalt liv, det tror jag de flesta har, men jag tror det är ganska många som faller illa när de blir så uppslutna i spelet, och pressade att raida för att inte förlora DKP etc, eller måste farma Grand Marshall i BGn etc.

När spelet blir mer som ett jobb än ett nöje är det fel tycker jag.

Jag ville bara ventilera min frustration lite här, det är så svårt att prata om detta med folk som inte förstår Wow, som bara tycker att mina kompisar är dumma i huvudet som spelar så mycket, och inte inser hur fast man kan bli, speciellt om man som dom är med i en extrem guild.

Jag är övertygad om att folk som läser detta kommer förstå precis vad jag menar, jag tror detta är ett ganska stort problem för många människor.

Jag säger inte att man ska förbjuda wow eller något annat larvigt, utan uppmanar bara till att ta ett steg tillbaka, och komma ihåg varför man spelar spelet, för att ha kul inte för att att man måste.

Detta kanske är ett ganska meningslöst inlägg men jag är extremt frustrerad och kände bara att jag var tvungen att få ut det här någonstans
Det värsta är att det inte går att hjälpa mina polare, jag har försökt så länge och det är lönlöst.

Inaktiv

förstår helt och hållet faktiskt.. jag var med i ett extremt guild i ett helt år faktiskt, slutade spela här för några veckor sedan pga att det tog för mycket tid, nu har jag dock tagit upp spelandet pga pluggande på en "död" ort och har joinat ett guild som kör mc/bwl och lite aq nu när jag delar med mig av erfarenheter, spelar dock bara några dagar i veckan med prion på söndagar från 15-22 och det funkar kanon.. samma saker i princip men har fått bort "måste" ur spelandet totalt! jag är riktigt nöjd men det är svårt att tagga ner, helt klart :\

Inaktiv

Känner en kille som är 35 och flyttade hem till sin morsa och sjukanmälde sig för att spela wow. Sen dess har hunnit spela väldigt mycket t.ex blivit rank 14 och så. Jag själv har hållit upp mitt liv efter jag spelade wow. Det blir väl mest spelande på på lördagar/söndagar. Måste ju hinna med skolan också

Medlem

Fan vad skönt med människor som förstår:)
Är lite svårt att ens begripa att wow kan vara så mycket mer än bara ett spel för folk som inte själva lirat, de kan liksom inte förstå.

Tror som sagt det är väldigt viktigt att tänka på att man spelar för att ha kul, och att det inte skall vara ett jobb.
Man kan spela mycket och ändå ha ett normal liv, men man måste ha den förankringen att man kan ta ett steg tillbaks och inte glömma riktiga livet.

Precis det som illern sa, att flytta hem till morsan och dumpa allt bara för att wowa som mina polare gjort med är ju bara helt fel det måste man ju inse.
Det som stör mig mest är att de är nöjda med sin situation.
Det är faktiskt så man blir ledsen verkligen

Medlem

Det här diskuterades i en tråd i gamla forumet oxå, där flera hade 150+ played, men dom ansåg inte att dom hade problem.


signatur
Medlem

jo då... missbruk är de...


signatur

Man mår bra av Apple produkter!

Medlem
Medlem

personligen blir jag frustread om jag sitter för mycket vid datorn, blir bara otrevlig/sur/less osv..

var själv nere o wow träsket för några månader sen men är "vit" sen 2-3månader

när det helt börjar gå i överstyr för en polare så ska man väl försöka prata med han...
börjar man isolera sig helt från verkligheten för att köra wow istället så äre dax att skära ner litegrann på spelandet...

men o andra sidan så äre väl kanske inte så lätt o tacka nej till raider och sånt om resten av guilden pushar på en...
och vill man lira i en bra guild så finns det inte mycke tid över för nått "IRL" mellan allt farmande hit o raidande dit

det är lite trisst att hela wow i princip är uppbyggt på att investera mycket tid = reward


signatur

shortbow.gif

Inaktiv

Det jag undrar är hur deras föräldrar reagerar...

Medlem

ajajaj :/

Man hör alldeles för många liknande historier. Sorgligt som fasen är det, man kan ju inte låta ett spel ta över all fritid. MEN med WoW blir det väldig lätt just så.
Jag tycker själv att jag har lirat asmycket, men ligger typ på 80dagar played, varav säkert en tredjedel är AFK i Orgrimmar när man bara loggat charen fär att kolla mail eller hålla wow öppet för att insupa lite guildchat.

Jag har förvisso inte lirat med 1337 leet guild, men med raider schemalagda 5 dar i veckan, så BÖR MAN INTE joina alla.
Nuförtiden så blir det max 2 kvällar i veckan för min del, men tillät min fritid mig att spela mer skulle jag nog göra det.

Och hade jag inte spelat Diablo så mycket innan & bara lirat för MFandets skull, då inser man att man faktiskt inte behöver lira så mkt. Man klarar sig bra med den eq man har efter 1 månad som lvl 60 lätt. resten blir ju bara bonus. Så ta bonusen när du har tid, stryk ALDRIG fritidsaktiviteter & sociala händelser till förmån för WoW & du kan spela mycket ändå.

tappade tråden lite... men lite synpunkter & goda ord, kanske kan ge insikt till andra.

Och de som flyttat hem till sina föräldrar för att lira wow 24/7, dem föräldrarna skulle jag gärna snacka med! Även om "ungarna" e 25 bast, kan man som förälder ställa krav!

/Andreas

Medlem

Detta är ju absolut ingen nytt fenomen dock, min brorsa sumpade första året på universitetet när han spelade EQ. Jag menar första gången han bodde hemifrån, ingen som klagade, inge mer dialup, så klart han spelade hjärnet liksom. Det var ju många som spelade sig ur hus och hem, bröt med fruar, glömde barn osv.

Dock var det nästan bara "nördarna" som spelade då, speciellt MMORPG, ofta då äldre personern. Men sen CS blev så super populärt har ju många fler börjat spela spel, och nu med WoW som verkligen når massorna så är det väldigt många fler unga, och "lättpåverkade" som spelar.

Så detta är absolut inget ovanligt alls, problemet är ju att dem verkar nöjda med det. Annars hadde man ju kunnat söka hjälp åt det om dem ville försöka bryta sig loss. Vilket är bra mycket svårare än man tror.


signatur

Varning, ovanstående text kan innehålla särskrivning.

Inaktiv

Blir nog en skön krashlandning när de en vacker dag vaknar och ser vad det blivit av deras liv.

Jag spelade väldigt mycket D2 och skola och vänner blev lidande, när jag en vacker dag insåg vad jag egentligen höll på med så mådde jag inget vidare.
Jag minns att jag tänkte flera gånger "fan detta är inget bra" men så länge man hade D2 så hade man alltid en tillflyktsort medans problemen hopades i den riktiga världen.

Hade jag inte haft en flickvän och kompisar som drog i mig så skulle jag nog fastna rätt hårt i WOW med. Alla är inte lika lyckligt lottade med folk som inte ger upp på en när man säger att man ska raida istället för att hitta på nånting på "riktigt".

Medlem

Skrämmande historier allihopa!

Tycker det Wardancer sa var klockrent.
Det är inget nytt fenomen, men nu är det så mycket mera utbrett bland massorna.
Jag har säkert lagt ner 100+ d på played, men hade nästan alltid kontroll, det var när det blev för mycket jag var tvungen att bryta.
När det var som värst så körde jag fyra 6-8 timmars raids i veckan och det var ju helt ohållbart med ett normalt liv på sidan.
Det var som ett extra helttidsjobb det gick bara inte.
Fast man hade sån press på sig att vara med på ALLA raids annars hamnade man nere på dkp listan och fick inget loot.
Ni vet hur det är.

Jag tror att de som råkat så här illa ut behöver den där krashlandningen för att komma ut ur skiten.

Lär ju inte bli bättre nu när expansionen kommer dock

Jag tror det är extra svårt, jag tror jag hade kunnat fastna precis som mina polare om jag inte haft flickvän som jag bor med och annat runt omkring som höll mig på lagom avstånd.

Att man fastnar betyder inte att man är en idiot tycker jag, tycker inte man kan dömma ut dessa personer.

Det jobbiga är att man blir så trött på dessa personer, jag ringde nästan varje dag i flera månader och alltid var det "not a good week for real life" och det ena efter det andra, ursäkter och raids och bla bla.
Efter flera månader blir man ju så trött på skiten att man bara slutar ringa för man vet att det inte blir nått.
När de började mörka och aldrig svara eller ringa tillbaks så blev det ju droppen bara.

Jäkligt trist men det är deras liv, och en dag kommer de fatta vad de sysslat med och komma ut ur det, hoppas det inte är "för" sent bara.

Medlem

Vart också ganska fast i fällan faktiskt. Lätt hänt och varenda krona typ föräldrarna får lägga ut för att man själv inte pallar ta tag i saker borde ju faktiskt få en o tänka efter en gång extra.
Dessutom borde man få en tankeställare när man grindat i ?? timmar för några futtiga guldmynt och ställer det i relation till vad man kunde gjort vettigt under dem timmarna istället. Typ kanske fixat riktiga pengar man kan leva för eller liknande. Fast det förutsätter ju att man inte tycker det är skitkul att grinda 10 timmar om dan, jag gör det inte iallafall.

Inaktiv

Lite skrämmande när man läser den här posten måste jag säga..
Frågan är om det går att göra nåt för att komma ifrån den här tidshysterin. Många känner ju just detta att man måste sitta å spela å investera tid för att ens karaktär ska bli bättre osv vilket inte alla har.

Personligen valde jag från början att köra en Mage som är mer en stödkaraktär som inte är lika item-beroende som andra karaktärer. På så sätt kan jag logga in när jag vill och när jag kan hänga med på instanser och sånt så är det bara bonus, är jag inte med får dom klara sig som bäst dom kan själva. Utöver detta så grindar jag aldrig, jag pallar inte med det, jag spelar bara sånt som är kul. Quester, instanser osv.

Detta innebär i praktiken att jag levlar mkt långsammare än dom andra (vi är ett kompisgäng på fyra pers som kör ihop) men det är lugnt, förr eller senare kommer jag nå lvl60 som dom och då är den gränsen nådd iaf

En annan kompis till mig (en annan började spela wow men inte klarade av det och började se sitt liv försvinna) lyckades ta sig ur wow-träsket och gav mig ett gott råd. Han sa såhär, "Varje gång du loggar av från wow ska du sätta dig ner och tänka på den speltiden du har lagt ner, var det värt det? hade du kul?"

Konsten att sluta spela när det inte längre är lika kul, jag försöker tillämpa detta varje gång jag spelar.

- Mo

Medlem

Har själv runt 55 days played på min Main (Har inga betydande alts). Tycker det är rätt mycket, men man inser ju att det är rätt lite egentligen.

Spelade mycket under en period som alla andra (Vid release), och har varit med i high end guilds etc... nu däremot har det lugnat ner sig rejält, spelar när jag känner för det (Guildless.), gör vad jag vill och snackar med alla jag kände innan, bara på whisper istället för raidchannel... känns riktigt bra.

Har kanske inget med tråden att göra men..... i början är det svårt att slita sig, efter ett tag blir det enklare.


signatur

Vila i frid, Mikael "The_Maxx" Löfgren
Tack för den tid du var med oss, även om den var alltför kort

Inaktiv

Jag har en polare som var påväg in i samma spår rätt rejält för ett tag sen. Vi lirade i samma guild men jag gick inaktiv under sommaren för att det fanns så mycket annat och göra som lockade mer än wow, det gjorde dock inte han. Nu tror jag att han har en lite sundare relation till wow dock.
Och själv ser jag inget problem med mitt spelande. Det kanske blev lite väl mycket för ett tag sen men det fanns ju inget annat att göra när man kom hem från jobbet trött och jävlig.
Nu blir det en 2-3st 4-5 timmars raider i veckan. Helt ok tycker jag. Och det var min mening att jag inte skulle fastna i något hardcore guild när jag startade min nya char, vilket mitt förra guild blev.

Inaktiv

Jag var med nere i träsket ett tag, med en gubbe som raidade 3 dagar i veckan och en jävla massa spelande på en alt. När alten dingade 60 blev det inte lika intressant länger och jag varvade ner. Men upplevelsen ligger inpräntad i hjärnan och idag t.ex. sa jag att jag var lvl 16 (år).


signatur

Internet är din vän

Inaktiv

Det trixiga är ju detta med att man måste ligga med för att få bra med DKP för att i sin tur få bra drops osv.. men då har vi ju dessa Tier1-2 osv, är inte det en sån grej som man kan köra questserie för att få själv? Alltså, det krävs raidgrupper, men man är garanterad ett visst item osv? eller har jag missuppfattat det?

Medlem

Har en ganska skrämmande historia från mitt förra kvällsjobb. De flesta som jobbade där var i åldern 18-25 och killar, ungefär 30 st. Det lustiga var att ALLA spelade wow, inkl en av våra yngre chefer. Under rasterna så snackades det inte om någonting annat än wow och under arbetstid fanns det officiella forumet, thottbot och allahkazam uppe i varenda killes browser och folk snackade wow via e-mail.

Sen kunde folk helt öppet sitta och beklaga sig och säga att dom funderade starkt på att sjukskriva sig en dag eller två, för att kunna levla ifatt sina polare som inte jobbade. Till och med chefen kunde ibland stanna hemma från jobbet och ifall man loggade in på wow så kunde man se honom online i princip hela tiden. De allra flesta utav oss spelade på antingen stormscale eller shattered hand så man hade liksom ganska bra koll på vad folk hette i spelet osv.

Ett halvår senare så sa jag upp mig eftersom att hela bygget inkl. arbetsuppgifterna kändes ganska enformiga. Sedan efter någon månad efter att jag sagt upp mig så hörde jag att chefen och flera andra hade sagt upp sig och skulle tydligen att kört igång ett nytt guild på en annan server. Så utav 30 st killar så hade närmare 10 st sagt upp sig för att stämpla och istället spela wow på heltid.

Sinnessjukt.

Medlem
Skrivet av Modemis:

Det trixiga är ju detta med att man måste ligga med för att få bra med DKP för att i sin tur få bra drops osv.. men då har vi ju dessa Tier1-2 osv, är inte det en sån grej som man kan köra questserie för att få själv? Alltså, det krävs raidgrupper, men man är garanterad ett visst item osv? eller har jag missuppfattat det?

Det är MC/BWL drops som man är tvungen att raida för och blir fast i DKP fällan.
Är du priest t.ex så måste du vara med och raida för att få prophecy/transcendens.
Det är just det jobbiga jag kände, när jag satt och kollade dkp sidan hela tiden, och var tvungen att gå med på raids för att inte falla bakom de andra prällarna i core gruppen i guilden.

Pressen var helt sjuk när man låg högt uppe i listan, och man visste att de andra också ville ha samma drop som en själv.
Inte en chans man skulle låta dom gå om en, så man skulle halka ner och springa raid efter raid utan att få någonting.

Jag har fått en liten nystart i spelet nu, startade en helt ny char och levlar han sakta någon timme då och då.
Det är kul att bara questa lungt i eget tempo.

Det blir lite slitet i MC/BWL för trettionde gången, det blir som ett jobb bara.

Jag körde stenhårt så kanske två månader, men sedan gick det bara inte mer och det var det bästa jag gjort att ta ett steg tillbaks, fast det var inte lätt.

Inaktiv

Nja logiskt sett så fungerar iaf de flesta DKP-system så att ju mer man raidar ju snabbare får man mer prylar men om man lyckas slita sig från spelet så att man inte spelar så himla mycket så behöver man ju inte heller ha prylar så jättemycket, det är proportionsenligt med speltiden hur mycket saker man kan få.

Det är slita sig från spelet som är det svåra ändå.


signatur

There is no place like AFK.

Medlem
Skrivet av BigD:
Skrivet av Modemis:

Det trixiga är ju detta med att man måste ligga med för att få bra med DKP för att i sin tur få bra drops osv.. men då har vi ju dessa Tier1-2 osv, är inte det en sån grej som man kan köra questserie för att få själv? Alltså, det krävs raidgrupper, men man är garanterad ett visst item osv? eller har jag missuppfattat det?

Det är MC/BWL drops som man är tvungen att raida för och blir fast i DKP fällan.
Är du priest t.ex så måste du vara med och raida för att få prophecy/transcendens.
Det är just det jobbiga jag kände, när jag satt och kollade dkp sidan hela tiden, och var tvungen att gå med på raids för att inte falla bakom de andra prällarna i core gruppen i guilden.

Pressen var helt sjuk när man låg högt uppe i listan, och man visste att de andra också ville ha samma drop som en själv.
Inte en chans man skulle låta dom gå om en, så man skulle halka ner och springa raid efter raid utan att få någonting.

Jag har fått en liten nystart i spelet nu, startade en helt ny char och levlar han sakta någon timme då och då.
Det är kul att bara questa lungt i eget tempo.

Det blir lite slitet i MC/BWL för trettionde gången, det blir som ett jobb bara.

Jag körde stenhårt så kanske två månader, men sedan gick det bara inte mer och det var det bästa jag gjort att ta ett steg tillbaks, fast det var inte lätt.

That's just greed imo. ;p Varför måste du ha den där saken först? Det är ju inte nödvändigt. Du får den ju till slut i alla fall. Spelar ingen större rroll för guilden om det är du eller någon annan som får den saken. Och det är ju för att avancera som guild man spelar... INte för att själv få 'phat' loot. Så tänker jag i alla fall. -.-

Medlem

Klart det är lite så, men om man vill tillhöra absoluta core gruppen i en större "elit" guild så är det ofta inte accepterat att missa raids, någon gång är det okay men inte mer.

Den konkurrensen som jag beskrevs fanns i min guild, inte bara från mitt håll det var så stämmningen var, vilket var jobbigt.
Plus att vi körde med Bid-Dkp också.

Säger inte att DKP systemen är dåliga, man måste ha det när man kommer upp på dessa nivåer, men det är jobbigt.
Man kan knappast casual spela i dessa guilder tyvärr.

Det är klart att alla vill ha drops, inte så kul att springa MC tjugo gånger utan att få en ända sak.
Jag pratar inte om att avancera som guild, det var en helt annan sak, nu pratar jag om när man har ragnar och nefarian på farmstatus. Då spelar man ju bara för loot, det är ju rent av bara jobbigt att ta alla bossarna igen, när det inte finns någon utmaning i det det tar bara tid.
Innan var det kul att försöka ta en ny boss osv.
Då handlade det mer om att avancera som guild och inte om loot.

Fast visst är det mycket girighet, agreed.
För att få drops inom skälig tid måste man ändå vara med på nästan alla raid, i min guild hade det varit helt oacceptabelt att missa en raid i veckan, varje vecka.
Eye of divinity i domos kista tex fick man utan DKP, efter hur mycket attendence man hade. Jag hade näst mest och ändå tog det flera månader innan jag fick det (otur men ändå), och när jag slutade hade nummer 3 på listan ännu inte fått det.

Det är just guilds som är så seriösa som jag tycker kan vara "faran".
Tjejen wowar fortfarnade ganska mycket, hon har en druid med mc/bwl gear och hon är med i en skitskön slapp guild som raidar MC/BWL/AQ lite då och då, men det är så slappt och skön stämning att det är helt annorlunda, det finns inte samma elitism.

Håller också med Zalamander om det han sa.
Tycker inte det är DKP systemet i sig som är det är fel på, jag tycker det är faran att sitta där och inte vilja tappa DKP.

Det är ofta därför mina polare inte kan göra någonting, har dom raid så har dom raid och de vill inte tappa dkp mot resten av guilden.

Inaktiv

Själv så spelar man väl rätt mycket, man försöker raida 2 dagar i veckan så man kan få sina MC & BWL drops.

Det va fan tur att man hade en flickvän och ett jobb innan man började lira WoW, så man har någon verklighetsförankring.

En kille jag känner some spelade Lineage 2, han skadade sig på jobbet men fortsatte sjukskriva sig när han blivit frisk, till slut blev han kickad från jobbet och det ända han fortsatte betala var internet räkningen. Till slut kom fogden, han blev vräkt och fick flytta hem.


signatur

Furry Fury Warrior

Medlem

Helt sjukt hur många som kört ner sig i wow. Jag har lirat en hel del men jag ledsnade när jag blev lvl 60 med min shaman, körde UBRS några gånger och Sholomance en gång ;P Tog uppehåll förra sommaren men började lira lite nu igen. Har inte hunnit bli lvl 60 med någon annan gubbe. lvl 47 som mest.

Jag ströspelar bara lite, kanske 10 timmar i veckan eller nått.

Det jag tycker du ska göra är att åka hem till dina polare, och snacka med dom, inte när de sitter vid datorn. Tvinga dom att slå av den medans du är där.

Sen frågar du vad fan dom egentligen håller på med. Fråga om de inte inser att de är beroende och att deras liv går åt helvete.

Funkar inte det så borde du snacka med deras föräldrar och förklara för dom vad som pågår.

Medlem

BigD: Okej, jag förstår... Såna där elitguilden suger imo. -.- Är själv med i en slapp guild som du beskriver att din flickvän har. Jävligt skönt. Vi får vara med på raider hur ofta vi vill. Det enda som inte accepteras är om man skriver upp sig på en raid, och sen inte kommer dit... Fast det är ju fullt förståeligt.

Inaktiv

Är med i en sån jag med, det är riktigt skönt. Den är kanske inte perfekt när det gäller allt men det är inget. Jag trivs iaf och det är det som räknas.

Inaktiv

Har en del polare som är seriösa raiders. Fett trist när dom ska sitta och raida i 4 timmar när man är hemma hos dom.


signatur

Jah Atmosphere

Medlem

Då jag raidade brukade jag inte dra med polare hem eller så. Sa bara åt dom att just den kvällen var jag hemma och raidade, så då kunde de andra hitta på nått själva.

Inga problem med att göra så, alla behöver inte vara med alla kvällar, att spendera 2 kvällar per vecka med raids stör inte ditt vanliga liv nämnvärt.


signatur

Vila i frid, Mikael "The_Maxx" Löfgren
Tack för den tid du var med oss, även om den var alltför kort

123
Skriv svar