Närkontakt med nakna japaner

Inaktiv
Närkontakt med nakna japaner

När man varit i Japan några gånger händer något märkligt. Perspektiven börjar förskjutas. Plötsligt är det inte längre Hachiko-korsningen, Mori Towers utsiktsplattform och Super Potato som är de största upplevelserna. Det storslagna blir banalt, och det banala storslaget. Ifjol vågade jag mig till exempel på att köpa ett japanskt gymkort och träna i en dryg månad pa Sportsplex i Meguro. Det var rätt fascinerande att dels ta sig igenom hela registreringsproceduren (jag tror de behövde fem pers för att kommunicera med mig), dels uppleva själva gymkulturen, som förstås är pepprad med små japanska traditioner. Man har passerkort med personuppgifter, får vid varje besök rena handdukar av den ohyggligt artiga personalen, får absolut inte ha skor på sig i omklädningsrummet, dricker Pocari Sweat som man köper i automater pa plats, har tofflor på sig i badrummet (mycket viktigt!), och tränar i en clean men hopplöst varm sal med fin utsikt över Meguro-floden. Efter passet kan man göra sig fin med gratis hygienartiklar vid sitt privata handfat framför en lång rad av speglar (känns typ som att dela loge med 20 japanska affärsmän), chilla i poolen eller sova en skvätt i det mörklagda avslappningsrummets stora fåtöljer.

Och ju fler ganger man är här desto fler nedslag blir man tvungen att göra i den japanska vardagen. Igår behövde jag till exempel tvätta. Det kan låta enkelt, men det är ju det som är grejen med att vara i ett främmande land: minsta lilla vardagssyssla kan bli ett litet äventyr. Till skillnad från ifjol har jag ingen egen maskin, men jag har fått en adress till en coin laundry av min lägenhetsförmedlare. En adress som vid närmare inspektion visade sig leda till ett kapselhotell tvärs över gatan. Det verkade suspekt, men jag hade inte mycket att välja pa. Så jag gick dit. Och eftersom jag inte kan tillräckligt mycket japanska för att göra mer än köpa en hamburgare med smapotatis eller berömma någon för dess praktiska kläder försökte jag presentera mitt problem på engelska.

Givetvis gick det at helvete. I entren fick jag med nöd och näppe förklarat för mig att tvätten skulle öppna först klockan tre, och stanga en timme senare. Eh, va...? Hur många engelska ord jag än kastade på flickan bakom disken fick jag ingen mer information tillbaka, så jag gick hem sörjde en stund. Nar klockan var tre kom jag tillbaka och pratade med en ny expedit. Som gav mig ett blankt nej som tack for att jag varit tålmodig. Suck. Jag är rätt van vid att japaner ibland helt enkelt försöker skramma ivag en istället för att nedlåta sig till att prata engelska, och i vanliga fall hade jag svalt mitt nederlag. Men nu BEHÖVDE jag verkligen tvätta. Sa jag ihärdade. Vaddå nej? Jag var ju här för en timme sedan och fick hära att jag skulle komma tillbaka precis nu? Vad är problemet? Till slut gjorde han helt om och pekade på en automat som sålde nagon form av biljetter (de finns lite överallt har, många lunchrestauranger fungerar så att man köper sin matbiljett och lämnar in den istället för att beställa, äta, betala) och antydde så gott han kunde att jag skulle köpa en for tusen yen. Det är vad en hel middag kostar, men nu hade jag inget val och ingen lust att bråka pa ojämna villkor langre. De skulle dock inte bli av med mig, så mycket var åtminstone sakert. Så jag matade in en sedel, tog min biljett, överräckte den högtidligt till expediten, fick en nyckel, låste in mina skor i ett skåp alldeles intill expeditionen, blev ombedd att lämna tillbaka nyckeln och fick en ny, och pekades sedan upp till våning två.

Tydligen hade jag nu checkat in på hotellet för en timme (jag ombads dra åt helvete exakt en timme senare, annars hade det kostat ännu mer) och befann mig efter hissfärden på en våning med två myntdrivna tvättmaskiner, tre handfat och flera långa rader av skåp. Jag var helt ensam. Men det såg ju rätt ut. Dumpade min tvätt och ett par hundra yen i ena maskinen, hallde i lite tvättmedel och hoppades på det bästa (instruktioner fanns bara på japanska). Medan den surrade igång lutade jag mig över locket och spelade Meccha Taiko no Tatsujin DS: Nanatsu no Daibouken (mitt nya favoritspel) med hörlurar. Sedan kom en naken man och vinkade glatt. WHAT? Var har jag hamnat? Den nakne mannen fick sällskap av ett par andra i olika stadier av avklädnad, som obesvärat gick fram och tillbaka och slog sig ner vid speglarna för att göra sig fina. Jag tror att den naknaste av dem försokte prata med mig, men jag hörde inte mer än ett muntert mumlande genom hörlurarna och var anda fastfrusen av fasa, hukande över min brummande tvattmaskin.

Men det var nog ingen fara anda. Den nakne mannen tog glatt hand om sin tvätt i maskinen intill min, och sedan gick jag i rask takt ner med mina dyngsura kläder (hann inte tvätta OCH torka på en timme blankt) och checkade ut mig själv fran denna märkliga lilla värld dar vuxna män sover i tuber om nätterna och tvättar nakna i glatt sällskap om morgnarna.

På vägen hem var jag nära att gå vilse i den djungel av kärlekshotell som bildar en brokig krans runt mitt hus. Men förvänta er inga blogginlägg om DEN sidan av Japan. Min vardag ar spektakular nog som den ar.

Disclaimer: jag är inte i Japan längre. Inläggen publiceras med fördröjning.

#blogg

Inaktiv
Närkontakt med nakna japaner

Man kan inte låta bli att fundera - om du helt förstod japanska språket så hade dom här galenskaperna kanske inte alls varit konstiga, eller åtminstånde inte oväntade.

Jag går ut och hämtar posten i kalsongerna.

Är det tillräckligt viktigt att skriva ett blogginlägg om?

Om du är där borde du väll försöka studera litet Japanska också? Finns ju böcker och Gud vet vad som man kan köpa.


signatur

otoboku.se - english is fun
deculture.se - Den enda webtidningen om anime, manga, tv-spel och visual novels på svenska

Inaktiv

Intressant parallell, Basara! Där fick du mig allt, att skriva om din posthämtning är ju faktiskt precis samma sak som att berätta ett par anekdoter om hur märkligt vardagslivet kan te sig i ett främmande land.

Du tar väldigt mycket för givet, du. Vem har sagt att jag inte pluggat/pluggar japanska?

Tack för skön feedback!

Bara att jag förundras över hur överaskad du verkar bli då du ser det. Spontan reaktion till det

Med tanke på att du inte kan läsa tecknen ordentligt och ej kan prata Japanska så att de förstår dig drar jag den slutsatsen att du borde plugga mera

Skulle gärna byta med dig


signatur

otoboku.se - english is fun
deculture.se - Den enda webtidningen om anime, manga, tv-spel och visual novels på svenska

1
Skriv svar