Tour de France är kärlek
Idag är det äntligen dags! Idag tar cyklisterna i Tour de France sig an den första bergsettapen i årets Tour och jag sitter som vanligt klistrad framför TV:n.
Årets Tour de France är den fjortonde i rad som jag följer och det är således mitt längsta kärleksförhålllande. Många har svårt att förstå varför jag tycker om det så mycket och i ärlighetens namn så trodde jag aldrig att jag skulle falla så pladask som jag gjorde den där sommaren 1996 då danske Bjarne Riis äntligen knäckten den Miguel Indurain som innan dess hade vunnit 5 år i rad och ansågs i det närmaste oslagbar. Spanjoren Indurain hade nämligen fysiska egenskaper som gick utanpå det mesta, blodomloppet kunde pumpa runt 7 liter blod per minut (du och jag ligger runt 3-4), lungkapaciten var 8 liter (6 för en normal människa) och hans vilopuls var så låg som 28BPM vilket kan jämföras med 60-80 som gemene man ligger på.
<img src=http://cache.boston.com/universal/site_graphics/blogs/bigpicture/tdf_07_14/tdf6.jpg width=400>
Gillar man härliga naturbilder är det värt att titta på sändningarna
Hmm, det där var ju en lite lagom (o)intressant utläggning men det är mycket sån information som gjorde att jag fastnade för sporten. Ända sedan jag började titta på cykel så har nämligen Roberto Vacchi och Anders Adamsson kommenterat loppen och de kommer hela tiden med liknande utlägg om cyklister, kultur, historia och en rad andra saker som anknyter till loppet. Det kan vara att de åker igenom en liten by där någon känd vetenskapsman levde och då berättar de om honom, eller så kan det vara en känd kyrka som kan vara byggt på något unikt sätt och då får man reda på en massa om det. Detta blandas givetvis med rent snack om cykel också vilket ger en unik inblick i hur sporten fungerar.
Cykel handlar ju nämligen om så mycket mer än att bara trampa bästa. Jag trodde själv inte att det var mer än så så jag kan verkligen förstå att andra tror det, men när man väl får en inblick i taktiken, psykologin, etc bakom det hela så är det faktiskt som att en helt ny värld öppnar sig. Jag kan inte riktigt förklara det på något bra sätt utan man måste komma in i det själv, men att säga att cykel bara handlar om att ha bäst kondition är som att säga att fotboll handlar om ha bäst spelare på pappret. Vore det så enkelt skulle man ju bara kunna göra ett fysiskt test utan att köra loppet och i fotbollens fall skulle Barcelona inte behöva spela många matcher - de har ju bäst material.
<img src=http://cache.boston.com/universal/site_graphics/blogs/bigpicture/tdf_07_14/tdf12.jpg width=400>
Didi Senft - en galen belgier som följt Touren sedan 92 iklädd djävulsoutfit
Nåväl, det är i varje fall detta som gör Vacchi och Adamsson till de bästa kommentatorerna på svensk TV (Eurosport är det iofs men ändå) och det som fick mig att få upp ögonen för cykelsporten och inom kort börja älska den. Visst är det problem med doping och det är trist, men utan att ge mig in i den diskussionen alltför mycket så vill jag bara säga att det förmodligen inte är mer doping inom cykel än andra idrotter - att så många upptäcks beror snarare på att testerna är bland de bästa och hårdaste inom idrottsvärlden (kanske de allra bästa och hårdaste).
Hur som helst så är Tour de France ren kärlek för mig och bergsetapperna är i det närmaste heliga. Det ska mycket till för att jag ska missa en sån om jag är ledig och får du chansen att följa en bergsetapp under årets Tour så tycker jag att du ska ta den och ge hela sporten en chans - kanske kommer du falla lika hårt som jag
<img src=http://www.procyclingphotos.com/images/tour_de_france/2005/tdf05_000.jpg width=400>
Lance Armstrong på väg uppför Col du Ballon d'Alsace under Tour de France 2005
Hur känns det egentligen att tycka om cykling när det är så pass mycket doping.
Visst är det trist när det konstateras att cyklister är dopade. Dock tror jag som sagt att det inte är mer doping inom cykling än i andra idrotter. Fler som åker fast är det, men det är inte många som fuskar nu som tidigare och att många åkte fast under en period var mycket för att cykelsporten låg väldigt långt fram när det gällde EPO-tester. Man märker det ju också på att prestationerna inte är lika extrema och att det är jämnare nu än tidigare. En cyklist kan inte dominera en hel säsong på samma sätt som tidigare, de är mer mänskliga...
På sätt och vis kan man väl likna det vid hur det är i många friidrottsgrenar. Där låg ju resultatnivån betydligt mycket högre på 80-talet än vad den är nu pga bättre dopningstester.
Men men, man kan ju inte bortse från att folk dopar sig, det kommer de alltid göra. Man kan ju emellertid inte gå runt och tro att alla är dopade bara för att de är bra, då kan man lika gärna lägga ner alla idrotter där man kan fuska. Folk har en tendens att åka fast till slut, speciellt som man nu kan utföra nya tester på gammalt blod, urin, etc så i det långa loppet är det svårt att slippa undan.
Å andra sidan är jag kanske tokigt naiv