Topp 5 Terapi

Medlem
Topp 5 Terapi

Det är nu 45 minuter kvar av dygnet, men jag har hittat en dator (som kraschar oftare än lovligt) och jag ska skriva en Topp 5 kosta vad det kosta vill!

Dagens Topp 5 går i lugnets anda. Spel går att ha till mycket. Oftast är det en verklighetsflykt inblandad, men för mig lyckas några spel bättre än så. De kan ha en terapeutisk verkan på mig.

5. Halo 3
För vissa människor kan stressen i dödsmatcherna på internet te sig röriga. Kulor och projektiler som byter ägare och explosioner som avlöser varandra konstant. Flaggor som måste hämtas och bomber som måste placeras. Allt i ett rasande tempo. Men för mig kan ett lugn ta form i fingertopparna och sprida sig till resten av kroppen. Jag finner ett flöde som verkar sövande på mitt nervsystem. Ett tillstånd som vissa österlänningar beskriver som Zen. Det håller ungefär tills man får den första fiktiva testikeln i sin avatars ansikte av någon som ligger under med 20 poäng. Då brakar helvetet lös.

4. Flower
Sorry Jimmy, men jag gillar vad Flower har gjort för PSN. Det har bidragit med det där spelet som visar att Sony minsann vågar göra något annorlunda. Inte perfekt, kanske inte ens bra. Men fan vad skönt det är att bara få lyssna på vinden. Och att blommor kunde låta lika vackert som de ser ut får en att bete sig som nykär fjortonårig flicka på film. Tempot är genomgående (sakta) och t.o.m. i trofélistan skymtar man det. Belönas för att inte spela världens slöaste spel på en vecka? Jag gillar det. Om och om och om igen.

3. The Legend of Zelda: The Wind Waker
Spelserien jag aldrig tålde. Eller inte tål än. Men det var något med cel shadingen i Gamecubetiteln. Man sprang omkring och kände sig varmare inombords än när man såg vilken valp i vilket fönster som helst. Havet var blött och blått. Himlen var ljus och vinden var sval. Det var nästan synd att de hade stoppat in fiender i det där spelet. Jag minns särskilt en plats, en ö precis till öster om vindkvarnsbyn där man kunde knuffa (spränga?) bort en sten för att ta sig ned i underjorden. Väl där var det bara lugnt. Gräset rörde sig knappt. Vinden hördes inte och musiken hade tystnat. Jag minns att jag bara stod där länge och betraktade eldflugorna som dansade omkring mig. När de landade gick jag sakta (för att inte få Link att låta) mot dem för att åter se dem flyga omkring och sväva i rymden.
Stämning.

2. Lumines Live
Jag har aldrig kunnat motivera varför jag köpte det spelet. Jag gillar inte pusselspel, jag har inte bemödat mig med att skaffa expansionerna och av bragderna har jag bara plockat en tror jag. Men det är ändå det spelet jag återgår till när jag inte orkar lyfta på stjärten och byta spel i skivläsaren. Musiken och blocken förenar sig med mina ögon och öron som inget annat. När man har fyllt hela skärmen och allt tar slut undrar man vad klockan är. Inte för att man bryr sig eller vill veta, men den gnagande känslan av att tid har passerat dröjer sig kvar länge.

1. Pixeljunk eden
Efter det gravt misslyckade köpet Monsters (kanske tar i litegrann) så var det en rädd och försiktig Roger som närmade sig Eden. Men oj vad han sögs in! Eden är fylld av musik jag inte gillar fristående. Det är i grunden ett ganska tråkigt spelmoment som går att hitta på diverse flash-sidor. Men plingandet av att samla frön med musiken som verkar logisk i sammanhanget för mig att le. Det är roligt att flyta omkring som en liten diffus varelse och samla pollen. Det är roligt att se blommor växa fram i alla möjliga och halvmöjliga former.
Kreativt. Avslappnande.
Mjukt.
Fint. ...
..

Var var jag?

#blogg


signatur

- Ät mig levande.

Medlem
Topp 5 Terapi

När det kommer till Lumines så är det ganska lätt att man hamnar i Zen eller koma i mitt fall. När jag knarkade det som mest till min splittrans, nya PSP så blev det att man gick och la sig klockan 9 en skoldag och sedan sträck spela till sex på morgonen. Och då hade man även skola om några timmar.


signatur

Upon a soapbox of nerdom.

Inaktiv

Håller med om nummer 5 och 1, särskilt att spela Halo 3 med tre kompisar medans man snackar om saker som inte rör spelet överhuvudtaget samtidigt som man gör allt för att vinna är så jävla gött.


signatur

Kullberg-as approved by BaratsAndBereta

Äh, Pixeljunk Monsters var ju underbart! Speciellt i co-op!


signatur

Kittens are for real!

Medlem

Mechar: Jag har det som tur är inte på något bärbart. En vän har det på telefunken och det vore döden för mig antar jag.

Kullberg: True all that.

Jonas: Underbart vet jag inte om det är. Jag har sjuka problem med det spelet. Jag är inte TD-guden, men det finns gränser för vad som är svårt och vad som är omöjligt.
I Co-op däremot: Mumma! Men det har nog mer med kompisandet att göra. Man måste turas om att dansa vid torn och plocka pengar för att få ut maximal effekt. Men även där stöter jag och min partner in crime på patrull. Man kommer en bit, men för att gå vidare måste jag nu införskaffa fem regnbågar och jag vet inte hur mycket jag klarar det. Gamefaqs hägrar....


signatur

- Ät mig levande.

Inaktiv

Grejen är att jag gillar Flower. Tycker bara att det är gravt överskattat. Och att det definitivt inte är poesi.

Medlem

JImmy: Hade den här diskussionen med en bekant senast i går och jag förstår dig absolut. Ska skriva mig ett eget litet blogginlägg om min och hans diskussion så du förstår att jag absolut håller med dig på mycket av vad du säger. Håll utkik här under dagen.

Thanks!


signatur

- Ät mig levande.

1
Skriv svar