Dagens vinnare (den andra)
För den som trodde att Playstaion 3 kunde stå ohotad på tronen under min TV: Gå och lägg er.
Dags att degradera en konsol.
Det uppenbara har redan blivit sagt om de båda monsterkonsolerna, den ena är gjord av ett mjukvaruföretag och den andra av ett gäng tomtar som bara vet hur man bygger i plast. Fick idag göra iordning min Xbox för fredagens eskapader och så fort jag fick igång den förstår jag varför jag bråkar med handdukar varje gång. Den är bra. Rakt igenom tvärbra.
Jag fick på mitt PSN-konto en kompisinbjudan för två dagar sedan. Och eftersom min lista då utökades med 50% fick jag ta mig tid att titta igenom alla (3) mina vänner. Tidigare outforskad var det en ny erfarenhet för mig. Jag vet inte hur den såg ut innan den uppdaterades men om den har varit sämre är jag glad att jag inte såg det. På Xbox Live har man förmågan att se vad ens vänner håller på med och hur det går för dem. Vissa spel implementerar detta alldeles fantastiskt på nya sätt och man får extra tillägg om man råkar spela samma spel som de man inspekterar.
I Sonys värld är man ensam. "No man's an island" verkar inte ha nått fram i Japan. För så fort jag ser meddelandet "JockiZ is now online" så tänker jag: "Jaha? Vad fan har jag för nytta av det?" För spelar vi inte samma spel eller har bestämt via MSN att vi ska leka på distans har jag inte en chans i helvete att göra något åt att han har loggat in.
När jag däremot sitter på Xbox Live och jag ser en kamrat studsa in får jag för mycket att göra. Jag vet inte vad jag ska välja av alla saker att göra. Ska jag släppa det spelet jag spelar och följa min kamrat på hans äventyr? Ska jag locka till mig honom? Hur går det då med alla de jag redan har som sällskap? Och om spågummorna får sitt är framtiden än värre.
Likaså utformandet av affärer har de båda batanterna valt att göra olika. Jag vet att den amerikanska PSN-affären är långt bättre organiserad än den europeiska, men den är inte alls så bra som Xbox Live Marketplace. Jag hittar saker där mycket snabbare än i Sonys butik. Att poängsystemet som används för betalning ligger på topp 10 dåliga beslut genom den mänskliga historien har jag överseende med. Innehållet jag betalar för är bra nog för att kompensera det.
Och sen har Xbox något som Playstation börjat tappa mark från: Spel. Ledsen att behöva göra alla besvikna (jag sa klart och tydligt att ni skulle sova), men de har spel som fungerar. Varför fungerar de? Jo. För att varje gång någon gör ett spel så vill de inte uppfinna hjulet en andra gång. Microsoft har en mer rättfram attityd till programmering (jag fuskar själv med deras miljöer) än Sonys processorlabyrint. Motargumentet att det kommer bita dem i häcken vid konsolgenerationens slut är skitsnack (TM), ett företag måste leverera hela tiden, inte leva på lånad tid. Men vem är jag att säga det? Om ni vill höra någon med inflytande säga det så varsågod. Rakt från hästens mun:
The PC and the 360 are just more straightforward. We can focus on what we want to do, which is make game experiences, instead of sweating bullets over obscure architectural decisions they make with their platform. [...] I didn't come into this business in the 90s because of some technical fetish. I came in because I wanted to give people experiences that made them have fun.
Därför tar Xbox 360 revansch och blir dagens vinnare.
- Ät mig levande.
