JRPG, Brandtal, Narcissism

JRPG, Brandtal, Narcissism

(Nu tänker jag orera lite! skulle jag kunna säga här, men jag tror att struntar i det, då "orera" är det skittöntigaste ordet sedan "mes-smör".)

"Undrar varför alla hela tiden gnäller på klyschor och liknande i RPGn" säger Overlord Zetta på forumet, och jag kan inte tycka annat än att det är lite konstigt sagt.

Vilka är alla?

Är det dem som har delat ut snittbetygen 78/100, 65/100 och 72/100 till Lost Odyssey, The Last Remnant och Star Ocean 4 (according to allsvetande metacritic)?

Eller är det till och med yours truly han pratar om. Jag som har gett samma spel 4,4 och - trumvirvel - 4.

Om det är några av mina betyg som ifrågasatts av läsarna så är det dem som handlar om J-rollspel. Det har någon gång antytts saker. Är jag egentligen så lämplig att recensera de här spelen? Missuppfattar jag dem? Framför jag kritik - exempelvis klyschgnäll - som inte är relevant för J-rollspelens potentiella köpare?

Jag ångrar bara ett av de där betygen. The Last Remnant borde fått en trea. Men givetvis har jag också ställt mig de där frågorna. Och det här är mitt svar:

Jag är inget hardcore-JRPG-fan. Jag har spelat många J-rollspel, men jag skulle aldrig kalla mig det.

Det är en av anledningarna till att jag anser mig vara en lämplig recensent av de här spelen.

För jag tittar på de där snittbetygen och jag tror mig veta varför de - i mina ögon - är så fantastiskt höga. Det är recensioner för fans, av fans. Och jag tror inte jag skulle tycka att det är så bra recensioner.

I min erfarenhet missar Fans-recensenterna den stora bilden. De ser inte genrens övergripande problem. De stirrar sig istället blinda på detaljer, jämför spelet enbart med sina genre-kusiner och accepterar stereotyperna som något självklart. De bedömer inom snäva ramar och delar ut högtflygande betyg.

Och det verkar som att de inte inser att genren skulle kunna ge oss så mycket mer.

Jag orkar knappt ta mig igenom en sådan recension. Jag skulle aldrig kunna skriva en. Men kanske är det sådant som vissa delar av fanskaran vill se. Vi kan säga det. För sakens skull.

Men recensionerna är inte bara till för dem. De är också till för dem som är intresserade av de här spelen men som aldrig testat. Och för dem som är som jag - som en gång älskat genren, och är nyfiken på hur den utvecklats. Med flera.

Det vore olyckligt om vi gav dem intrycket att JRPG-genren är stark just nu. För, allvarligt talat, den mår sämre än på länge. Och jag förstår inte varför ingen uppmärksammar det.

DEL 2: Sakerna som är fel

Håll i er, för nu blir det hisnande generaliseringar, baserade på personliga JRPG-upplevelser under senare år.

Det är uppenbart att JRPG:na letar efter sin plats i den här generationen - den som kallades "next" alldeles för länge. Men det är också uppenbart att de misslyckas. Om och om igen.

De slits åt olika håll:

De vet att tredimensionell grafik är det nya fräcka, men verkar inte ha kompetensen göra snygga 3D-miljöer. Den genre som en gång visade oss den ena fantastiska platsen efter den andra (minns ni hur hjärtskärande snygga Seiken Densetsu 3 och Chrono Cross är, exempelvis?) förlägger numera sina äventyr till platta ingenmansland.

De klamrar sig desperat fast vid sina hardcorefans på det enda sätt de kan - genom att fylla sina spel med saker som har uppskattats förut. Det är de sakerna vi brukar kalla stereotyper.

De försöker tillfredställa "era-fajter-suger-opinionen" med otroliga mängder stridsvarianter och oändligt intrikata samlar- och uppgraderings-system. Tanken på att de kanske inte behöver fienden slår dem inte ens.

De försöker berätta historier som berör med hjälp av det de verkar tro var den stora anledningen till att Världen - inte bara Japan - älskade Final Fantasy 7; mellansekvenser. I mellansekvenserna stoppar de karaktärer som ser ut som riktiga människor och försöker uttrycka stora mänskliga känslor. Men givetvis innebär det här att vi gör en ofrivillig jämförelse med verkligheten - och i det ljuset ser spelen bara löjeväckande ut.

De hittar inte sin identitet. De försöker springa både bakåt och framåt på samma gång. Det är inte så konstigt att de snubblar. Långt, långt innan mållinjen.

Jag har ingen aning om varför jag förväntas acceptera det.

#blogg

Medlem
JRPG, Brandtal, Narcissism

Skrattar högt åt Last Remnant.

Men. Om du inte ser dig som den som kan leverera en recension som fansen "kräver" (läs: "vill ha"), gör det dig till en sämre bedömmare? Du har dina favoriter i kategorin. Du vet om att jorden snurrar runt solen och utvecklingen rör sig framåt, men du lever dig inte kvar i det förgångna varje gång ett nytt spel släpps. Jag skulle vilja påstå att du är en klart bättre kandidat än någon som vill gilla spelen i fråga.

"I mellansekvenserna stoppar de karaktärer som ser ut som riktiga människor och försöker uttrycka stora mänskliga känslor. Men givetvis innebär det här att vi gör en ofrivillig jämförelse med verkligheten - och i det ljuset ser spelen bara löjeväckande ut."

Den omisskännliga dalen som vi känner den? Eller är det på ett mer filosofiskt plan som just JRPG misslyckas? För vem fan springer omkring med en fågel i håret och blir tagen på allvar? De skapar inte problem som passar karaktärerna, men försöker istället kofota in vrickade karaktärer i verkliga miljöer. Senaste exemplet är väl Shiva i FFXIII.

Speaking of which: Ser du det spelet som en kommande frälsare eller i slutändan bara ett spel i mängden? Du har ju ändå varit närmare demot än undertecknad.


signatur

- Ät mig levande.

Jag tycker ju att genren borde (skulle må bra av att) kritiseras ur ett större perspektiv, så ja - de som gör det tycker jag är bättre bedömare! Framför allt är det röster som behövs i jrpg-kritiken.

Jo, den dalen. Kanske lite klumpigt formulerat, men just de här mellansekvenserna - med (relativt) realistiska karaktärer som minsann ska AGERA är något som verkligen sticker i ögonen på mig. Den där mysdistansen som man fick till karaktärer och text-dialog back in the mindre high-tech days gjorde nog mer än vad man kan tro för de spelen. Dagens extravaganser faller så platt.

Har varit så himla långt ifrån FFTretton demon att jag faktiskt inte kan uttala mig!

Inaktiv

Problemet med j-rpg:n (phew) är den alltför stora diskrepensen mellan vad de tror att de är och vad de de facto är (det lät intelligent).

kort notis: metacritic suger

Återkommer även här då jag fått tillbaka mitt lugn och ro.


signatur

otoboku.se - english is fun
deculture.se - Den enda webtidningen om anime, manga, tv-spel och visual novels på svenska

Fint brandtal! Det kom allt en tår i ögat.

Men vem vill spela jrpgs egentligen? Kan vi inte bara glömma genren?


signatur

Kittens are for real!

Johan: Alla = svenska speltidningar. Har bara fått tag på SPs och Levels ditto dock. Men det är ingen större förrändring, det gnälls något fruktansvärt över alla klicher.

Hoppas du får recensera Mario & Luigi 3 till DS. Liknar det de tidigare spelen i innehåll kan vi verkligen snacka om klyschor.

Genren behöver definitivt utvecklas. Men så fort den försöker utvecklas får den om möjligt ännu sämre betyg. Last Remnant är praktexempel

Så vad ska de göra? Då de försöker gå frammåt blir det fel, är de kvar i det som de vet om blir det ändå fel.

Känns som att det på något sätt blivit totalt fel för JRPG utvecklare.

Ska bli extremt spännande att se hur FFXIII kommer tas emot. Men med tanke på att det står Final Fantasy i titeln så lär det nog bli extremt höga betyg. Vilket är synd. Serien står fortfarande och stampar som den gjorde då man spelar FFIV för första gången.

Om jag får be om en tjänst: Har du råd/tid/lust utöver tillsatt recensionstid så spela gärna igenom Disgaea 1-3 och skriv recensioner om de. Skulle väldigt gärna vilja läsa hur du ser på de spelen.

Jonas: Hm. Vad gör jag hellre?
Springer omkring som en springpojke som endast har i uppgift att göra småsysslar för ett fåtal exp eller följer med på ett äventyr som tar mig genom världar där jag får träffa på nya personer, lära känna de, skratta med de, gråta med de?

Jag tror jag väljer JRPGs framför att ännu en gång få tråkiga uppdrag ala gå dit och hämta min väska...

Om vi nu ska generalisera.

Jimmy: Skulle närmare vilja säga att de som spelar antingen är för fasta i sitt tänkande för den typen av spel eller så förväntar sig den som spelar någonting som inte hör till genren och får därmed inte vad denne vill ha och därför blir det inte speciellt roligt att läsa.

Jag ser Star Ocean: The Last Hope som ett spel som dras med en stor mängd laster. Ändå får spelet mig att skratta, gråta och känna sorg och medlidande till rent hat.

Ge oss orginalrösterna. Det är bättre än detta. Lägg ned mera tid på att utveckla karaktärsmodellerna, de som används i The Last Hope ser förjävliga ut.

Mer Personal Actions så man kan skratta.

Allmänt: Jag säger inte att genren är fläckfri, finns mycket att utveckla. Men samtidigt så får JRPG ta emot så oerhört mycket skit som andra genrer inte får. Varför förstår jag inte och det är väll därför som jag blir smått irriterad ibland.


signatur

otoboku.se - english is fun
deculture.se - Den enda webtidningen om anime, manga, tv-spel och visual novels på svenska

Medlem

Alltså, Zetta, skillnaden mellan klyschor i typ Mario-spel och random FF är ju ändå att Mario-spelen handlar om att hoppa på vandrande kastanjer och jättesköldpaddor medan ett J-RPG faktiskt är storybaserat. Fokus i Super Mario ligger ju på bandesign, liksom. En klyscha i Super Mario skulle vara att se att de använde samma bana i flera spel, och det skulle inte heller vara kul.

Skrivet av Overlord Zetta:

Jonas: Hm. Vad gör jag hellre?
Springer omkring som en springpojke som endast har i uppgift att göra småsysslar för ett fåtal exp eller följer med på ett äventyr som tar mig genom världar där jag får träffa på nya personer, lära känna de, skratta med de, gråta med de?

Ja, det låter bra. Det gör jag med.


signatur

Kittens are for real!

Inaktiv

Overlord: nja, det är nog inte jag som är för fast i mitt tänkande. Det är nog j-rpg:na som är ganska ordentligt fast i den mall som de inte vågat rucka på sedan senare hälften av 90-talet. Ok, att Persona och TWEWY åtminstone försökte sig på lite nya ting, men för lite och för sent.

Storyn faller platt med sina yviga gester. Det blir för stort, för gapigt, för mycket. Och sällan har de täckning för det.

Så, nej, jag tycker inte att det är jag som är låst i mitt tänkande. Jag tror att jag har för stora referensramar för att kunna ta standard-j-rpg:na på allvar.

Medlem

Overlord Zetta: Att folk inte gillade Last Remnant berodde väl till stor del på att det var ett dåligt spel? Alltså ett spel som hade buggar. För långa laddningstider var också ett genomgående tema vad jag kan minnas.


signatur

- Ät mig levande.

Skrivet av Jimmy Håkansson:

Så, nej, jag tycker inte att det är jag som är låst i mitt tänkande. Jag tror att jag har för stora referensramar för att kunna ta standard-j-rpg:na på allvar.

Det här var det klokaste som sagts här i kommentarsfältet.


signatur

Kittens are for real!

Skrivet av Jimmy Håkansson:

Overlord: nja, det är nog inte jag som är för fast i mitt tänkande. Det är nog j-rpg:na som är ganska ordentligt fast i den mall som de inte vågat rucka på sedan senare hälften av 90-talet. Ok, att Persona och TWEWY åtminstone försökte sig på lite nya ting, men för lite och för sent.

Storyn faller platt med sina yviga gester. Det blir för stort, för gapigt, för mycket. Och sällan har de täckning för det.

Så, nej, jag tycker inte att det är jag som är låst i mitt tänkande. Jag tror att jag har för stora referensramar för att kunna ta standard-j-rpg:na på allvar.

För stora referensramar för att kunna ta j-rpg på allvar är nog bland det bästa jag läst på länge.

Det kan jag verkligen förstå.

Efter att ha spelat igenom 3st Atelier Iris spel och att sedan få höra om Mana Khemia som kastade om det hela gjorde mig relativt glad. Visst det var fortfarande uppdragsbaserat, men sättet att levla på och mera gjorde spelet helt underbart. Att bege sig till en skola för alkemister är hur skoj som helst.

Ser fram emot Atelier Rorona till PS3. Så man får se hur de lyckas ta steget till 3d.

Cross Edge är JRPGs svar på Battletoads, nog det svåraste spel jag spelat på länge. Men ändå är det otroligt skoj. Och då har vi en litet uttjatad story. Som av någon anledning är populär då det gäller att flera olika företag går samman för att skapa ett spel.

Referensramar, har sett så mycket anime att jag börjar se vad som kommer ske relativt tidigt. Slutet som blev i SO var uppenbart tidigt. Ändå gav mig SO en ny bild på evolutionstänkande som jag inte sett tidigare. Mest eftersom jag inte tänkt till ordentligt då jag spelat de tidigare spelen, men då har det funnits annat att tänka på.

Så den synpunkten förstår jag och jag håller med dig. På gott och ont.

Skrivet av Jonas Högberg:
Skrivet av Overlord Zetta:

Jonas: Hm. Vad gör jag hellre?
Springer omkring som en springpojke som endast har i uppgift att göra småsysslar för ett fåtal exp eller följer med på ett äventyr som tar mig genom världar där jag får träffa på nya personer, lära känna de, skratta med de, gråta med de?

Ja, det låter bra. Det gör jag med.

Bra, då är vi överens om att Mass Effect suger, härligt

Skrivet av Aglet:

Overlord Zetta: Att folk inte gillade Last Remnant berodde väl till stor del på att det var ett dåligt spel? Alltså ett spel som hade buggar. För långa laddningstider var också ett genomgående tema vad jag kan minnas.

Jag vet inte, har inte spelat det ännu

Väntar på PS3 versionen. Drar det för lång tid skaffar jag troligen X0 versionen för att se vad det handlar om.

Långa laddningstider hindrade inte Suikoden V.

Skrivet av Kelet:

Alltså, Zetta, skillnaden mellan klyschor i typ Mario-spel och random FF är ju ändå att Mario-spelen handlar om att hoppa på vandrande kastanjer och jättesköldpaddor medan ett J-RPG faktiskt är storybaserat. Fokus i Super Mario ligger ju på bandesign, liksom. En klyscha i Super Mario skulle vara att se att de använde samma bana i flera spel, och det skulle inte heller vara kul.

Paper Mario, Mario & Luigi är närmare Rollspel än vad de är plattformsspel.

Alltså fult godtagbara att jämföre med.

Att de baserar anfallen på timing istället för en knapptryckning är av mindre värde då vi snackar klyschor.


signatur

otoboku.se - english is fun
deculture.se - Den enda webtidningen om anime, manga, tv-spel och visual novels på svenska

Medlem

Oj, missade att det var Mario & Luigi. My bad. Har inte spelat dessa, så kan inte uttala mig, men Paper Mario-serien var ju rollspel och inte särskilt klysch-fri, men istället gjorde den ju parodi på klyschorna vilket var kul

Varför innebär då att det är parodi på klyschor högre betyg?

edit - Disgaea är en enda stor parodi, undra vad det skulle få. Skulle verkligen vilja läsa en recension av Disgaea 3 inom rimlig framtid

Och har jag missat eller är Tales of Vesperia fortfarande inte recenserat?

edit 2 - Ska väll även påpeka att jag inte är 100% seriös med att parodiklyschor får högre betyg så vi får det ur världen. Det bara kom ur mig.


signatur

otoboku.se - english is fun
deculture.se - Den enda webtidningen om anime, manga, tv-spel och visual novels på svenska

http://otoboku.se/2009/06/23/review-star-ocean-the-last-hope/

Nu har jag sagt vad jag tycker om din recension. Vill jag veta vad du tycker om min!!

När du får tid givetvis.


signatur

otoboku.se - english is fun
deculture.se - Den enda webtidningen om anime, manga, tv-spel och visual novels på svenska

Yes, jag ska göra det. Är lite avskuren från vettig internet-connection för tillfället, men återkommer!

1
Skriv svar