WoW är roligt?

Fick två kommentarer på det där att jag slutat raida, tänkte att det kan vara ett ganska bra ämne för en blogg.

jag har inte raidat värst länge sådär, sen 25e mars förra året, tror det var min första raid med en guild som krävde en viss attendance. Sen dess har jag i stort sätt varenda kväll rusat hem för att raida. Planerat om min dag och min lediga tid, för att kunna raida. Och det sjukaste av allt, inte sett det som något konstigt.

Jag stannade i den där guilden i nio månader eller nåt sånt. Jag avskydde en del människor så mycket att jag satt och grät av ilska framför datorn. Normalt? Hmm... Efter jag valde att lämna den guilden började jag klättra uppåt i guildrankerna och när udluar släpptes började guilder disbanda och till slut hade jag lyckats få en raiding spot i en guild av toppklass. Jag var GLAD. Riktigt glad. Jag var väldigt låst och hade knappt tid att skicka ett sms till mina vänner på kvällen, men jag var GLAD.

Frågan är om jag verkligen var så glad eller om WoW bara är sjukt beroendeframkallande, för plötsligt en torsdagskväll eller hur det nu var, så insåg jag att jag hade tackat nej till sex saker IRL som jag verkligen ville göra. Redan då hade jag känt hur trött jag var och hur stressad jag var. Max fokus efter en arbetsdag, ingen mat, trycka i sig kaffe varje kväll för att inte vara hungrig?

Helt sjukt. Så jag sa stopp. ja, folk tycker jag är konstig, att jag tjatade och kämpade för att komma upp dit, och sen bara... Nopp, nu skiter jag i det här. Men det behövde göras

Så nu ska jag börja laga mat igen. Det är ju trots allt något jag älskar att göra, och det har det knappt funnits tid till.

(men visst fan saknar jag skiten!!!! Tur man kan hoppa in då och då och komma ihåg varför den där guildleadern är sjuk i huvudet och uppskatta sin lugna pvp stund istället)

#blogg