Hur gör man ett modernt japanskt rollspel?

Hur gör man ett modernt japanskt rollspel?

Jag har spelat majoriteten av alla japanska rollspel som släppts denna generation. De flesta har varit besvikelser, och endast ett fåtal har lyckats fånga mig som gamla tiders j-rpg lyckats. Att den japanska rollspelsgenren har problem syns också i försäljningsstatistiken... där västerländska rollspel tar allt mer plats även hos konsolspelarna som traditionellt varit stora j-rpg-entusiaster.

Varför?

Jag tror mycket har att göra med att tekniken blivit för bra för japanerna. När man nu förväntar sig röstskådespeleri, detaljerade karaktärer och världar i 3D och det inte längre funkar på next gen-konsolerna med text-rutor och förrenderade bakgrunder så blir det problem för japsarna. För det första är det helt uppenbart att de flesta österländska spelstudios har problem med det tekniska kunnandet (Capcom undantaget) och att västerländska utvecklare på många sätt sprungit förbi Japan. Dessutom tror jag mycket det beror på kulturella skillnader. Skillnader som inte var riktigt lika påtagliga förr, då karaktärerna var uppbyggda av enklare 3D-grafik eller pixlar. Dagens spel ger spelskaparna möjlighet att förmedla sina visioner på ett helt annat sätt än tidigare... och ironiskt nog kan detta vara en bidragande orsak till att japanska rollspel tappar mark i väst.

Det är nämligen tydligt att västerlänningar (förutom gråtande weaboos) föredrar bald space marines före androgyna manga-pojkflickor. Tidigare maskerades såna här kulturella motsättningar mycket enklare med gammal grafik, men numera är det tydligare än någonsin vilka spel som är japanska och vilka som är västerländska. Dessutom har jag en annan knäckpunkt som bidrar: dialogerna.

Tror inte jag spelat något japanskt rollspel denna generation som haft vettiga dialoger. Allvarligt talat. Vet inte om det beror på om jag blivit mer kräsen eller äldre, men det känns som att de flesta japanska rollspel är skrivna av 14-åringar för 14-åringar. Eternal Sonata är ett exempel på ett våldsamt mysigt spel rent designmässigt. De helt horribla dialogerna fick mig dock att avsluta äventyret efter att ha hoppats på en förbättring under sju-åtta timmars speltid. Samma sak går igen i Star Ocean 4 som jag spelar för tillfället -- en grundstory som är helt okej, men ointressanta huvudpersoner med riktigt illa skrivna dialoger.

Såå... hur ska man egentligen gå till väga för att göra ett modernt japanskt rollspel som blir en hit i alla läger? Shin Megami Tensei: Persona 3 släpptes till PS2 2007 och det är ett bra exempel på ett vuxet j-rpg med vettig dialog. Nyligen släpptes det en fjärde del (också till PS2) som jag längtar efter att sätta tänderna i.

Dessutom skall tilläggas att inte allt är skräp just nu med den japanska rollspelsscenen. Det släpps mycket bra rollspel till de bärbara maskinerna, även om höjdpunkterna där mest är gamla klassiker i ny skrud. Men har du inte spelat spel som Dragon Quest IV, Dragon Quest V och Chrono Trigger redan är det självklart givna köp i väntan på att kräftgången till de stationära konsolerna ska gå över!

#blogg

Medlem
Hur gör man ett modernt japanskt rollspel?

Schysst inlägg. Hoppas de japanska rpg-makarna kan återhämta sig och producera lite grymma spel. Gillade verkligen Persona 3 också.

Medlem

Riktigt intressant läsning.

Medlem

Håller med helt och hållet, tyvärr. För 10 år sedan så kom det så många JRPGs som var så bra och roliga, men idag så förstörs de ofta av storyn, dialogerna och karaktärerna.

Önskar det kunde komma ett JRPG igen som totalt slukar en och får timmarna att rusa iväg. Suikoden 5 till PS2an var det senaste som klarade av att göra det med mig och det är ju några år gammalt nu.

Mycket av varför de JRPGn som släpps nu inte får några höga betyg är att personerna som köper de förväntar sig så mycket mer än vad de under rimligheternas namn kan få.

Det är spännande att se att du nämner bärbara RPGn som säljer bättre. Mindre kraftiga konsoler att arbeta på och spelen blir plötsligt bättre? Jag har svårt att tro det.

Bara för att ett spel släpps till PS3 verkar det som att förväntningarna ökar så otroligt mycket. Grafiken ska vara bländande, musiken ska vara otrolig, gärna i orkesterversion, storyn ska vara otrolig, något man aldrig upplevt förrut, karaktärerna ska vara mogna och gamla och se så ut, fiender ska synas på skärmen och striderna ska vara actionorienterade.

Allt detta verkar krävas för varje spel. Är det då ett spel i en serie som inte har actionorienterade strider så gnälls det som attan på striderna. Lånar storyn av tidigare delar eller påminner om ett tidigare äventyr gnälls det på detta.

Vilket är helt ok. Men då ska man vara konsekvent, de flesta gnäller som attan på JRPGn men hyllar istället allt vad västerländska RPGn heter. Fallout 3, som bara för att man kan lägga in sina poäng på olika områden och har ett valsystem med hur man för handlingen frammåt kallas för ett RPG då det om något är ett FPS.

Inte att förglömma att storyn är som vanligt... stor kris som tvingar huvudpersonen ut ur the vault och in i ödemarken. Det är bara tredje gången det sker och folk sväljer det med hull och hår. Hade det varit ifrån Tri-Ace som hade haft den premissen så hade det gnällts som attan på att de återanvände premissen.

Vilket det har gjorts i SO4 förresten, att saker och ting går fel så att de tvingas landa på en underlägsen utvecklad planet.

Så med vilka förhoppningar och krav som sätts på JRPGn av den svenska speljournalistiken så är det inte konstigt att de säljer sämre.

Jag hoppas att du spelat Persona 4 vid det här laget? En guldklimp om något.


signatur

otoboku.se - english is fun
deculture.se - Den enda webtidningen om anime, manga, tv-spel och visual novels på svenska

1
Skriv svar