Hjälp - jag är illitterat

"Hjälp! Jag har glömt hur man gör när man skriver." Ungefär hade jag kunnat inleda ett brev till nån berörd myndighet eller expert, och det är lite jobbigt av flera olika anledningar. För det första var jag faktiskt ganska bra på det. Jag kunde liksom framkalla bilder hos folk enbart med svarta krumelurer på vit bakgrund. En gång i tiden kallade jag Sverige för "ett mygghärjat deltaträsk av politisk korrekthet" och hyllades av "pöbeln" som jag kallade dem, med andra ord folk som inte spenderat ett par år med att skriva krångliga formuleringar som liksom tog sig själv i armkrok och dansade små grodorna runt sin egen vertikalaxel. Det var svårt att sätta fingret på exakt hur jag gjorde, men jag är rädd att jag har tappat det.

För det andra är det inte särskilt komplicerat i teorin. Numera använder man ju datorer för allt och ingenting, så allt jag behöver göra är i princip att sitta och trycka in små plastknappar så bildas ett virrvarr av svarta krumelurer på den där inglasade lådan på bordet. Ett par andra plastknappar och resten av världen kan på något magiskt vis också se de där och till råga på allt förstå precis vad jag menar med dem. Det finns nämligen regler för vilka krumelurer som tillsammans bildar nån slags mönster som betyder en vis sak. En slingrig liten grej följt av en ring med nån slags märklig svans och något som nästan, men inte riktigt, ser ut som en yxa som man ställt på högkant blir tillexempel en "sak". Dessutom finns det regler för i vilken ordning man ska placera de här mönstren för att bilda sammanhang. Man sätter ett subjekt först, följer upp med ett verb och avslutar med ett objekt, så har man en enkel mening. "Jag älskar henne" är ett bra exempel. Tyvärr är det lite gånget ur tiden, eftersom de moderna feministerna är väldigt noggranna med att man inte objektifierar kvinnor, och här är det ju helt uppenbart att objektet är av kvinnlig natur.

För det tredje är skrivning nått som är väldigt essentiellt i det moderna samhället. Hur ska man klara ett normalt arbete eller normala studier utan att kunna skriva? Det rätta svaret är att det inte går. Så gott som alla sysselsättningar kräver att man kan skriva, eller på sin höjd åtminstone läsa, vilket i grund och botten är en mer fantasilös metod för att skriva. Visserligen är jag ju kapabel att skriva enklare texter, men jag tycks sakna den där lilla detaljen som gör detaljerna till en helhet; det där som gör att fotbollsspelaren kommer förbi sin försvarare, att bilden känns färgrik istället för platt och att hanpaddan parar sig med en honpadda istället för en gammal glasflaska. "Det lilla extra" som man så ofta talar om tycks ha slunkit mellan mina fingrar, och det gör mig mäkta upprörd. Som med allt annat tycks det som om man behöver öva för att behålla förmågan.

Sensmoralen med den här texten är att om du har något du behärskar, se till att hålla fast vid det och öva duktigt. Bortsett från den berömda cyklingen kräver alla förmågor övning för att hållas intakta.

#blogg