Meta-behovet

Medlem
Meta-behovet

Bragder. Trophéer. Spelarpoäng. Rekordlistor.

För fyra år sedan var de inte så vanliga som det är idag. När Xbox 360n lanserades följde en liten funktion med som följde en spelares karriär över alla spel på konsolen. Efter vad utvecklarna tyckte lämpligt kartlades viktiga händelser och nyckelpunkter i spelet man spelade. Man fick en notis om att man hade gjort något duktigt och belönades med några poäng. Ju mer man klarade desto fler poäng fick man. Siffran som växte sig större sågs till en början som en ny tids poängtavla men var inte begränsad till ett enda spel utan följde med spelaren mellan spelen. Termer som "bragd-horor" och "poäng-knarkare" föddes.

Systemet visade sig vara ett effektivt sätt att få folk att spela fler spel än vad de kanske annars gjort. Belönings-systemet spreds till andra konsoler och något år senare sitter Sony med samma krav som Microsoft: Alla spel ska ha stöd för belöningar.

Men behöver vi som spelare belöningar? Tillför det något till spelandet? Varför går vi igång på tanken att samla poäng som inte kan användas till något konkret i spelet vi spelar? Såvitt jag vet så belönas man inte med något i spelet om man låser upp en trofé. En trofé kan vara sammankopplad med en belöning, men den senare beror aldrig på den första (med några undantag, se nedan).

Jag hittade ett liknande system för några dagar sedan när jag gick igenom den lilla vinyl-samling som finns i huset. Jag har använt iTunes en stund och tycker att det är ett bra system. Det hjälper mig att ordna mappar och sortera filer. Att den äter RAM som en svulten kanin i ett grönsaksland har jag allt som oftast överseende med.

Det var när jag hade lyssnat på en halv sida av någon greatest hits-skiva och skulle byta spår som jag kom på mig själv med att vänta tills spåret som spelades tog slut. Detta för att antalet gånger spåret spelats skulle öka med ett. Jag insåg inte hur dumt det var. Hur bragd-tänkande min hjärna har blivit. Att i iTunes byta låt innan spåret är slut förstör på lång sikt min "mest spelade"-lista. Att göra detsamma på en LP göra varken till eller från. Har jag förstört delar av mitt musik-lyssnande med tanken om en poängtavla i bakhuvudet? Är min far en lyckligare musiklyssnare som bara kan byta spår när han vill?

För att vinkla det tillbaka till spelandet så kan man ta de spel som släpptes pre-360n. Då spelade man spelet för spelets skull. Man behövde ingen morot för att ta sig vidare bara spelet var bra. Man spelade om ett spel åtta gånger om det var bra. Inte för att få en döds-siffra att stiga till 150 med ett utvalt vapen.

Med hjälp av 360n är dagens spel kantade av extramaterial. Man manas lockas att fortsätta med löfte om en till poäng i sin ständigt växande samling. Jag har spelat flertalet spel i min nuvarande konsol-generations samling i syfte att fylla på poängen. De spel som tillhör det förflutna har jag endast spelat ett fåtal av två gånger. Många har jag inte ens klarat av, och endast två kan jag säga har jag spelat mer än tre gånger från början till slut.

Behöver jag belöningarna? Deras närvaro gör att jag spelar ett spel som jag inte annars hade spelat så länge/mycket/ofta. Är det så att upplevelsen av spelet försvinner i det övergripande spelet om poängen? När man klagade på långa filmsekvenser förr i tiden klagade man på sekvenser som var för långa. Nu får jag känslan av att man klagar när de står ivägen för nästa upplåsningsbara bragd. Inte för att de står ivägen för spelet i sig.

Allt är inte skit dock. Ett bra spel är fortfarande ett bra spel. Om man nu blir tvingad som utvecklare att göra sitt spel till en del av meta-spelet så är det bättre att tillföra något än att bara dela ut poängen till höger och vänster. Bungie sköter detta magnifikt till stor del. Även om de också har lagt till vissa irriterande moment. Valve har även de gjort bra saker med deras brandgula låda och införandet av bragder. Men där har de full makt över vad som kan göras och binder samman vissa delar av bragderna med faktiska belöningar för de olika klasserna. Ytterligare ett bra exempel är Flower som har de hittills mest passande troféer för ett spel jag sett. Temat i spelet är "lugn". Temat på troféerna är således också "lugn". Att belönas för att jag sitter still och bara beundrar en bana i tre minuter är ju helt underbart! Eller att belönas för att man inte spelat på en vecka? Genialt. Poetiskt om något!

Sedan har vi de alldeles fantastiskt dåliga poängen som belönas efter att man utfört meningslösa uppgifter.
Vilket Ubisoft-spel som helst till 360n exempelvis. Strö ut hemliga grejer som tar all din vakna tid och tålamod att hitta (Assassin's Creed's flaggor) eller bara överös spelaren med poäng allteftersom spelet fortgår (TMNT alt. Prince of Perisa). Uncharted Drake's Fortune hur mycket jag än njöt av det så kommer jag inte inom den närmaste framtiden att gå tillbaka till det för att får X fler headshots med alla vapen i spelet. Kanske för att kolla in det nya svart. Men inte för poängens skull.

Men det klart tydligaste exemplet på att spelare anammar ett meta-spel hur tråkigt grund-mekaniken i spelet än må vara visas tydligt i MMO-genren.
Tome of Knowledge visar mig nu vad jag är säker på även Blizzards WoW-bragder gör: Ett spel med nivåer och karaktärsutveckling behöver inte vara roligt att spela. Alls.

Att sitta och trycka på 1 sedan 2, sedan 5, sedan SSSSSSS för att slutligen mosa knappen 1 som en galning är inte ett roligt spel. Det finns ingen som skulle spela det spelet utan en liten ettrig framgångs-mätare någonstans på skärmen. Det Warhammer har visat mig är att kan man låsa upp något utan att i förväg veta vad så vill man låsa upp det. Tankar från mina spel-sessioner:
"Klicka på mig själv hundra gånger? Då måste det ju gå att göra samma sak 1000 gånger. Låt oss pröva!"
"Åsamka 500 skada i bara mässingen? Låter som att jag kan göra samma sak tiofaldigt!"

Och de alltid klassiska:
"En ringbrynja som jag inte kan för jag är oerfaren? Dags att bli erfaren på tråkigast möjliga vis."
"Kan man utvinna saker ur skräp som på ett slumpmässigt vis paras ihop ur min kappsäck? Låt se 40 saker i påsen det blir bara 1, 2, 3, 4, 5, ........ många möjligheter. Det kan väl inte ta så lång tid?"

Nej. Bragderna och troféerna är här för att stanna. Det enda man kan göra som människa är att inte låta sig dras med för lätt. För då kommer alla spel sluta som Achievement Unlocked - Don't worry, metagaming is all that matters.

#blogg


signatur

- Ät mig levande.

Inaktiv
Meta-behovet

Lysande exempel med LP-skivan, det är för jävligt att man ska va så svagsint och inte kunna motstå alla lockande Trophies och dylikt. Att gå tillbaka och spela ett halvtaskigt spel bara för att förlänga sin e-penis liksom... och ändå gör man det, det är det som är så stört.
Jag är verkligen ingen diehard trophysamlare men det hindrar mig inte från att spela samma sektion i Resistance 2 tre gånger på raken för en silvertrophy. Eller lira usla Magic ball 1,5 timme i sträck, bara för att sen misslyckas med de två trophiesen jag hade kvar.
Jag hatar mig själv lite grann för att jag gör det, och ändå kan man inte sluta.

Sjukt lojt spel btw.


signatur

Kullberg-as approved by BaratsAndBereta

Medlem

Det finns ju faktiskt spel som använder sig av det här meta-spelet för att uppmuntra utforskande och kreativitet, även om de flesta inte gör det. Och så finns det de som driver med hela systemet, vilket väl gör ytterligare ett meta-lager ovanpå hela tårtan (du får 100 poäng för att trycka på Start i The Simpsons Game, och starta spelet).

Inaktiv

Bra text

Har ingen av denna generations konsoler än, så jag har inte blivit skadad av detta än. Men jag har faktiskt tänkt på att om jag skulle skaffa ps3 får jag "bara" trophies (som jag anser vara sämre än gamerscore) till skillnad från 360. Fast det är ju bara en väldigt liten del av vad som kommer avgöra såklart.
iTunes-play count är jag fan helt beroende av. Har man lyssnat på mer än halva låten måste man lyssna klart. Punkt slut ^^


signatur

Jag åkte på forumträff, sen fick jag herpes /Lakrismamma

Medlem

Warhammer är ju ett av få MMOs som är sjukt kul.´
Behöver ju inte ens grinda om man inte vill. In i lite PvP-fighter med dig!

Annars håller jag väl typ med.
Hatar achievments o. dyl.

Medlem

Kan ju öppet erkänna att jag började om på Halo 3 i dagarna. Och achievement-whore-skadan slog till direkt. jag startade deras version av "Grind 2000": Meta-score-systemet. Stressa igenom banor, bli mer än vanligt förbannad när man dör och hata sina kompis-ISKar för de stjäl kills?

Stängde av poängräkningen och höjde på volymen istället. Vad det nu har med varandra att göra...


signatur

- Ät mig levande.

1
Skriv svar