Inte en död sekund i Dead Space

Sent omsider blev det men nu har jag äntligen varvat Dead Space. Lånade det av Johan Martinsson med brasklappen "Inte lika bra som Alfred Holmgren säger att det är" (9 av 10). Dryga tio timmar senare känner jag för att ringa upp Johan och fråga om han spelat spelet överhuvudtaget?

Det är ju grymt.

Till Johans försvar så kan jag förstå att man kan ha reservationer mot det. De scriptade skräck-bitarna är ganska lama och gory i överkant. Som när man får se en kvinna stå och såga i en kropp, skratta lite vansinnigt och sedan skära halsen av sig själv. Sådana saker känns bara onödiga. Jag blir bara äcklad, inte skräckslagen.

Men det blir jag av resten av spelet. Stämningen och atmosfären är så tung att det känns som att en sumobrottare har lägrat spelskivan. Paniken som uppstår när jag springer runt i ett låst rum med fem olika nekromorfer samtidigt påminner om första gången jag spelade Resident Evil. Varje gång jag äntrar ett nytt rum (eller ett gammalt för den delen) stirrar jag mig blind på alla hörn innan jag vågar mig längre in.

Vapnen är awesome. Det så sågade "strategiska lemlästandet" blir snabbt ett guilty pleasure när man får använda sig av de svävande motorsågsbladen och deformera de muterade monstren till skvättande kötthögar. Kompletteras gärna med ett "Yippie ka yay".

Känslan för detaljer i ljudspåret är förbluffande bra. Monstrens lågmälda väsande på avstånd eller avgrundsvrålen in your face knottrar huden lika mycket som de där hemska små ljuden som själva rymdskeppet ger ifrån sig; ett järnrör i backen precis runt hörnet, en syreslang i taket som pyser, ekande fotsteg. Gastkramande spänning precis hela tiden.

Visst, man förstår ju slutets twist efter ungefär en halvtimmes speltid, men det är inte heller meningen att spelaren ska "luras" - bara karaktären Isaac. Det är väldigt fint att utvecklarna först då väljer att ge honom ett mer dramatiskt kroppsspråk, sänkta axlar, en utsträckt hand. När man varvat spelet och får se Isaac ta av sig hjälmen han burit under hela äventyret är det precis så ärrat och skärrat som man föreställt sig. Den sista obligatoriska skrämseleffekten förstör ganska mycket av känslan tyvärr (precis som de brukar göra i skräckfilmer). Men faktum kvarstår - Dead Space är ett av de bästa skräckspelen som gjorts.

Hur var det nu? I rymden kan ingen höra dig recitera Shakespeare?

#blogg