Efter spelgalan

Aj som fan! tänker jag nu, när jag sitter framför datorn med lite gammaldags spänningsvärk i huvudet. Var fick jag det ifrån, tro? Well, gee wizz, boys and girls. Det har varit spelgala.

Super Play-gänget samlades gemensamt innan själva galan på käcka Marie Laveu, en bar som uppenbarligen är till för alla dem som är nåt eller för dem som tror att de är nåt. Vilket vi var kändes lite svårt att säga. Johan Martinsson hade i alla fall pytsat frisyren - såg riktigt special ut. Chefmannen Jocke Bennet travade runt i sin stiliga kostym och beordrade ut förfriskningar till sina undersåtar på allra bästa megalomaniska manér.

Nåväl, vi blev inte långvariga där. När klockan klämtade tog vi vårt pick och pack och promenadrusade upp till Södra Teatern. Jag, Alfred, Johan och Jon Peterson lyckades gå vilse eftersom vi lyckades tappa bort pappa Jocke och dessutom hade Alfred i fören. Vi justerade om, placerade mig först och trippade strax in på spelgalan med stort självförtroende.

Har ni varit på Södra Teatern förut? Otroligt charmig scen, fint ornamenterat tak. Vi satt på läktaren och tittade ner på alla tokiga pr-människor (och Jocke) som fyllde upp salen. Själva galan var faktiskt ganska bra anordnad. Istället för att hyra någon snäll stå upp-komiker eller kändis som inte har en aning om vad det här "video-spel" är för något så antog Gameplays Christer Engström rollen som konferencier. Med bravur, ska tilläggas.

Christer äntrade scenen iklädd pimpkläder som såg ut att ha kommit raka vägen från Saints Row. Speciellt den leopardmönstrade västen och den pråliga hatten framkallade många ooh och aaah bland publiken. Mitt i själva prisutdelningen gick proppen för mixerbordet vilket gjorde att allt ljud försvann. En riktig papphammar, men Christer fann sig snabbt och lyckades fortfölja galan genom att själv synka musik och ljud till presentationsfilmerna. "Här ska det vara musik. Da da da dum di da dum."

Själva priserna är det inte så mycket att orda om. Trist att Grand Theft Auto IV vann både årets spel och publikens spel (alla har fått tillfälle att rösta på pricerunner.se) men ganska väntat. Braid, världens bästa spel, vann i alla fall årets pusselspel. Fallout 3 blev årets rollspel.

Lite kul är att varje pris överräcktes av en spelkaraktär som någon cosplayade. Där fanns både Samus Aran, Mario, Master Chief och någon muterad skapelse som ingen av oss kände igen men som Victor Sjöström senare påpekade kunde ha varit Birkin från Resident Evil 2.

När priserna hade delats ut var det dags för kvällens performanceart. Några tokiga killar - som såg ut att vara zigenare - skojade runt på scen, spelade på konstiga instrument, mimade till mekaniska ljud och lekte med slowmotion på ganska roliga sätt.

Galan var slut - vilket betydde mat! Både jag och Johan var vrålhungriga och ledde en veritabel hord av hungriga mediemänniskor mot barområdet där vi fick en tallrik kallskuret att salta smaklökarna med. De som var med förra året gnällde om att det då minsann var trerätters, vilket ju onekligen satte viss sorti på stämningen.

Mingeldags! Jag, Jon och Johan roamade runt och letade potentiella pratkvarnar som vi kunde ställa oss intill och kanske till och med ställa oss in hos. Vi träffade Micke Gill för andra gången och den enigmatiske Jimmy Håkansson för första gången.

Micke Gill avslöjade att han bar på hemligheter. Han hade visst redan fått spela indieutvecklaren "Nifflas" kommande Night Game. Vi dyrkade honom som en Gud.

Kul fakta om Micke: Han tycks kisa med ögonen hela tiden. Det får honom att se väldigt mystisk ut, som att han vet saker ingen annan vet. Och, tja, det gjorde han ju.

Jimmy Håkansson berättade stolt om sitt diplom i copyrighting som han uppenbarligen förvarade bakom tvättmaskinen hemma. Hm, någon maskin var det i alla fall. Ganska högljutt i baren.

Stötte även på Oskar Smulski som högljutt och mycket älskvärt omfamnade mig. Xboxflickan såg ut att vara vid god vigör och berättade entusiastiskt om sin senaste brädspelskväll som uppenbarligen innefattade något coolt zombiespel.

En kaffe och en chokladpralin senare rörde vi oss bort från festandet, ner till lobbyn. Där stod de flesta speljournalisterna och försökte väcka liv i sina öron. Bland annat spelradions Kristian Johansson som spelade in intervjuer till kommande program. Jag gjorde en skitbra intervju, påpekade det för Johan som glatt påpekade tillbaka att det här var hans andra radiointervju på en vecka (ständigt denne Johan Martinsson, alltid 2 ggr bättre än mig!). Passade även på att smöra för Kristian och undrade om jag kunde få vara gäst i något kommande program, vilket förfärade stackars Jon till den milda grad att han bestört undrade om jag inte hade någon skam i kroppen.

Kul fakta om Jon: Är sannolikt den enda SP:are som blivit kallad "rövhål" på loading.

Efter denna utlämnande fadäs dök det upp två fula fiskar - Radio Speltorsks bägge programledare, Sebastian Magnusson och Farbror Atlas. De trugade både mig och Johan att vara med i deras program och kanske blir det en special med oss båda i framtiden. Sebastian var fortfarande upprörd över sin förlust mot mig i programmets frågesport när jag gästade dem senast (3 - 0, baby).

Johan Hallstan ville prata Street Fighter IV och efter lite gemensamma utläggningar kom vi fram till att vi var tvungna att ha en turnering nu i helgen.

Klockan började bli mycket så jag, Johan, Alfred och Jon bestämde oss för att dra. Då dök Tove Bengtsson upp och kallade oss töntar. Det fick Alfred att hänga med henne ut, men oss övriga blev lite illa till mods över den kallsinnade tonen. Vi fick tag i PC-gamers hårfagre redaktör Tompa Tveskägg som substitut för Alfred och gjorde oss redo att gå. "Säg något", sade vi till Thomas som sa: "Jag funderade på att hångla upp Boel."

Kvällens enda riktiga snaskiga detalj var inringad.

Kul fakta om Tompa Tveskägg: Hans skägg är 35 centimeter långt.

Själv missade jag mitt sista tåg hem till Hökarängen, stötte på Datorspelsbranschens Martin Lindell på trösttåget till Gullmarsplan (han var väldigt glad åt gottepåsen alla fick med sig, och speciellt glad åt filmen Nausicaa of the Valley of the Vind) och gick hem därifrån i nattens mörker.

I'm a poor lonesome videogame journalist, and a long way from home...

#blogg