Last night a DJ saved my life
I onsdags kväll fick jag ett av de mest oväntade och random besöken någonsin.
Glad och andrenalinpumpad pressar jag bil efter bil av vägen i mitt nyinförskaffade Burnout: Paradise.
Mätt och lite halvseg från pizzerian jag just kommit hem från.
Plötsligt öppnas dörren till mitt game-room och in kliver en man i 40-årsåldern och sätter sig ned på soffans fotstöd. "let's talk about your music, and the material you need being a DJ. I've been listening to your tracks, and I've gotta say, man, I'm well impressed! And let's talk about making your tracks a bit more DJ-friendly."
Känner först inte igenom honom. Tycker att det hela känns en aning surrealistiskt. Sedan minns jag hans ansikte, det är en av min mammas vänner, Simon Spencer, engelsman och som har sysslat med en hel del DJ'ing i sina dar. Jag har aldrig hört honom tala engelska förr, det mesta brukar vara på halvknacklig svenska, men nu ville han plötsligt att vi skulle tala engelska. Det var nog bäst så, knappt ens jag vet hur man snackar om musikproducering på svenska.
Jag får en hel del tips och förslag på hur jag bäst flirtar med DJ's med min musik, och vad som drar in kosing och inte. Observera att allt detta kom helt sjukt oväntat, och att tanken på att min musik skulle spelas på en klubb känts lika nära som att jag skulle vinna en resa till månen. Han ger mig en CD där han mixat en av mina låtar med andra låtar så som det låtit om den spelats på en klubb. Jag blir glad.
Han vill att vi ska träffas igen, vet inte vad saken gäller den här gången, men i vilket fall är jag överlycklig att någon tror på mig som framtida professionell floorfilla.
En engelsk Dj kom hem till mig igår och snackade om att spela min musik på en klubb.
-Hur jävla ballt låter inte det?
