Pensionering i Nagrand

Innan jag tar upp det jag egentligen ville skriva så kan jag ju vara vänlig att meddela alla som läste föregående inlägg om Tarantinos nya film; ja, jag vet att den heter Inglorious Basterds och inte Bastards, men det var den bilden som fick plats på bloggen och som var snygg, så inget mer om det tack! Absurt att jag som hängivet fan inte skulle veta det, pfft!

Nåja, det är inte lätt ibland. Igår så loggade jag ut från World of Warcraft för vad jag hoppas är absolut sista gången i mitt liv, ja, sista gången jag loggade in också menar jag ju då. Efter lite mer än 4 års från-och-till-spelande så har jag till sist tröttnat. Tröttnat på att springa heroics, raida, farma för min professions, flamea i general och allt det där andra som gör WoW till det spelet det är. Jag antar att alla har sin gräns och nu har jag nått min. Ändå så har jag upplevt det mesta jag vill i Warcraft-världen, visst, jag gjorde aldrig alla raids, missade nästan alla bossar i Outland, ex. så var Gruul den enda som föll för mina pilar. Sen så kom jag tillbaks i Northrend där jag tankat i princip varenda boss som går, missade en drake men en hel odöd fästning föll framför fötterna på mig och mina 9 kompanjoner, efter mycket slit och press, en känsla av att man lagt ner många timmar men att det i slutet lönade sig ändå.

Jag gjorde mycket annat också, träffade många nya vänner och andra bekanta som jag skrattat med och haft kul med många gånger, jag utforskade nästan varenda hörn av Azeroth och Outland, skaffade många achievements och red på drakar och andra kreatur. Massvis med såna där nörd-ögonblick som inte alla förstår sig på men dem som gör kan identifiera sig.

Men nu är det slut, nu har jag gjort det jag vill, vilket inte behöver vara allt, men jag är nöjd med det jag fått uppleva, alla dåliga ögonblick (disconnects, en 3-timmars ban, otrevliga spelare och massa annat) och alla bra (fått gear, haft obskyra konversationer kl. 6 på morgonen, blivit jagad av Orcher och hoppat från broar) och visst, jag ångrar att jag lagt ner såpass mycket tid, men äsch, lite får man väl offra här i livet.

Så jag tog mina två favoriter, min Troll Hunter Blaiid & min Warrior Necrodude (behöver jag säga ras?) och åkte till min favoritplats Nagrand och satte mig på en flygande ö nånstan högt ovanför de gröna slätterna och alla spelare som frodades djupt där nere.

Oj, jag borde visst bli poet, eller så har min rehab-medicin konstiga biverkningar.

#blogg