Tävling: Vinn Fable 2!

Medlem
Tävling: Vinn Fable 2!

Se vad Microsoft (eller rättare sagt deras PR-byrå) har gett mig i julklapp! Möjligheten att ge fem lyckliga bloggläsare varsitt exemplar av Fable 2 till Xbox 360. Varför? Därför att det är ett av årets fem bästa spel, på min lista åtminstone.

Nu till själva tävlingen, eller först inspirationen till den. Igår kväll satt jag på McDonalds (dittvingad av "vänner", förstås) när en man med lite gles skäggväxt kom fram till mig och undrade hur jag trimmade mitt skägg, som enligt honom var det snyggaste han sett i Stockholm! Efter lite småprat om skägg gick han sin väg, och mina följeslagare hävdade envist att det var Idol-Daniel. Nu vet jag inte vem Idol-Daniel är, men jag fick en trevlig pratstund och fick känna mig stolt över mitt blygsamma skägg en stund, så han verkar ju vara en god människa.

Och nu, poängen/tävlingen: Skriv en kommentar nedan där du berättar om ditt bästa/roligaste/mest creepy kändisögonblick, vare sig du visste att det var en kändis eller inte vid tillfället. Jag kommer att hålla lite koll under helgerna, men den slutliga bedömningen sker när jag kommer tillbaka till redaktionen den 8/1. Må bäste man eller kvinna vinna!

Om du är kändis själv får du givetvis bonuspoäng för det!

#blogg

Tävling: Vinn Fable 2!

Jag inbillar mig gärna att jag är kändis. Och jag har faktiskt blivit stalkad en gång!

Epic story begins here --> Centralstationen för tre år sedan. Jag skulle hem till mitt lilla kyffe till studentlägenhet i Tumba. Således befinner jag mig på perrongen och är sedvanligt inne i min egen värld. En liten parvel (kan inte ha varit mer än tio bast) kommer fram till mig och frågar: "Är det du som är Jonas Högberg?". Jag svarar (väldigt förvirrad): "Ja?" Han pilar iväg till en annan pojk trettio meter bort som verkar vara typ femton. De skrattar tillsammans. Jahapp, tänker jag och stiger på tåget. Åker hem, går av och traskar hemåt. Och upptäcker att jag är förföljd! Av de båda gossarna från perrongen! Hela vägen hem!


signatur

Kittens are for real!

Medlem

Jag stötte en dag på en riktig A-kändis. Tror jag, men inte helt hundra. Jag gick omkring på Ikea med mamma och kikade på sängar när en lite skallig man poppade upp en bit framför mig. Jag ryckte till i mamma och sa som så att är inte den mannen väldigt lik Ingvar. Ingvar Oooldsberg. Men mamma var inte lika säker.

- Njaeåååäääa, tror du verkligen det?
Ja, det ser väl vem som helst sa jag.

Ingvar traskade vidare bort mot badrumsavdelningen och jag fortsatte kolla runt. Sen gick jag vidare, och vem stöter man på? M-mm, Ingvar minsann. Jag kände jag var tvungen att göra nåt, så jag gick mot hans håll. Tja Ingvar, sa jag när jag gick förbi. Hejsan, svarade Ingvar lite förvånat såklart. Men han sa hejsan!

Nu finns det väldigt många lite småskalliga farbröder men vi hoppas att det verkligen var Oldsberg så att jag vinner spelet, eller hur! =]


signatur

Redigerat 2010-05-23 13:37 av dig

Medlem

På en flygplats nånstans för ett par år sedan (på väg mot Malaysia, minns inte var vi mellanlandade, men det är här historien utspelar sig) satt jag och min familj ner i en rad stolar. Farsan behövde gå upp och kolla på den stora skärmen med olika gates och avgångar så han reste sig upp, tog ett par steg och... Någon sprang rakt in i honom. En väldigt kort snubbe med lång fläta, jacka och en cowboy-ish hatt nedtryckt så att den dolde ansiktet. Han reser sig upp, säger inte ett ord och springer vidare.
Farsan skrattar och vänder sig om.
"Det var ju Jackie Chan!"
Och vi är typ "No Way!"

En annan gång var jag på Liseberg och orkade inte åka nåt så jag tog mina pengar och satte mig på en bänk vid en liten scen och lyssnade på Bob Dylan och försökte pränta ner några låttexter på telefonen, vilket resulterade i en hyfsat lyckade text iallafall.
Tittar upp och ser hur hela området sakta har fyllts av sjukt mycket folk, mestadels pensionärer, och bestämmer mig för att stanna för att se vad som ska hända.
Efter att tag dyker Mikael Wiehe och Ebba Forsberg upp och ställer sig på scenen. Jag är typ "Yaaay! Hoppas de spelar nåt från Dylan på Svenska-plattan", och Wiehe går fram till micken och säger "Nu blir det inga låtar om kråkor och sjunkande skepp, för vi ska bara spela låtar av Bob Dylan, på svenska" och jag blir överllycklig.
Spelningen var skitbra och längst fram i publiken satt en rakad snubbe med tatueringar och stora kängor och gungade och sjöng med i musiken vilket såg kul ut. Efter konserten lyckades jag köpa två skivor som jag fick signerade av både Wiehe och Forsberg och jag gratulerade även för en bra spelning.

Det var väl allt tror jag

Inaktiv

Häromdagen stod jag i kassan på jobbet. Så kom det in en snubbe med en inte så lite fånig frisyr. Han hade sin dotter med sig in i affären, som var cirkus 9 bast å började tjura för att hon var avundsjuk på vad lillsyrran skulle få i julklapp. Han bad om hjälp, för den yngre dottern hade önskat sig ett Super Mario till Nintendo DS i julklapp. Jag förklarade att det fanns flera och han ringde hem och kollade med ungen.

Tyckte att jag kände igen honom lite.

Efter mkt om och men så kom denna fånige lille man fram till kassan och skulle betala. Så säger han "behöver du se leg eller?". Jag svarade "Ehm, ja...." (vi har ingen chip/kortterminal med kod). Sen såg jag hans namn på leget och det VAR fan den där duden från Fame, Magnus Bäcklund.

Så flög en rad tankar genom huvudet samtidigt.
1: Gud så jag skäms över mig själv för att jag kände igen människan.
2: Menade han att jag skulle känna igen honom för att han är megakändis (hahaha) och därmed inte behöva legitimera sig??
3. Är inte han super-gay, varför har han barn?! (ja jag vet, men jag tänkte så)
4. Fan vilken fånig frisyr han har.

Har ni sett människan så förstår ni vad jag menar.

Sen gick han och jag tänkte inget mer på saken.

(Om jag snatchar ett Fable 2 så köper jag fanimej en kryssbox!)

Inaktiv

På en vistelse i Göteborg, ett hotel ute vid vattnet. Det hade regnat hela dagen så tiden hade spenderats med shopping hela dagen. Var allmänt seg och sliten när jag väl kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen sen och uppmärksammade knappt att det klev in en medelålders herre i hissen. Åker någon våning tills hissen plötsligt stannar. Jag och herren bredvid vänder på oss lite sådär otåligt som man alltid gör när man blir rastlös, plötsligt ställer han en fråga och sen pratar vi lite allmänt om allting. Efter kanske 5 minuter drar hissen igång igen och vi kan äntligen nå rätt våning. Båda kliver ut och jag möts av min moder som genast rycker tag i min arm och drar bort mig för att fråga: har du åkt hiss med Björn Skifs?
Vänder mig om och kollar på personen jag småpratat med i några minuter och ser att det verkligen är Björn Skifs.
Snabbar mig sedan in på hotelrummet.

(Att få fable 2 skulle ju bara vara såå trevligt !!!)

Medlem

Kommer ihåg en sommar när jag var i Stockholm, vi skulle antagligen gå käka någonstans, var flera år sen så minns inte så myckt av det hela

Men hursomhelst var jag och min familj på någon köpcenter och vid en av utgångarna fanns det en massa bankomater.
Och vem ser man där som står å tar ut pengar?
Johan Wahlström! ^^

(Är/har varit med i Parlamentet på TV4 m.m.)

Kommer ihåg att jag blev helt stel och det kändes som att hjärtat stannade!
Var liksom första gången jag sett någon "Kändis" på riktigt!
Hjärtat bultade och jag bara stod och glodde på honom när han tog ut pengar.
Har som för mig att han tittade tillbaka på mig, men kan minnas fel, var flera år sedan detta hände

Men oj vilken dag det var! haha

(Är i stor nöd av ett vettigt stort bra spel till min box!)


signatur
Medlem

Jag kan slänga in en äkta C-kändis också. Farsan tävlar i triathlon och grejer. Han gör det för skojs skull men känner flera av Sveriges bästa bl.a. Ted Ås som vi delat hotellrum med och vars barn jag passat och Emma-nånting som vann VM eller OS-guld i cykling för massa år sedan, Kaj som har svenskt rekord och nån Björn etc. Alla svenskar känner alla i dem kretsarna.
Men det är ingen av dessa personer jag ska prata om utan det blir den självgoda, och ganska roliga, Jonas Colting, http://www.colting.nu/, framröstad till Sveriges snyggaste man någonstans, författare till "Men Jag Ville Bara Se Bra Ut Naken" eller vad den hette, en rolig fitnessbok etc.
Hur som haver. Vi var i Florida hela högen för ett Iron Man gick av stapeln där. Dagen efter tävlingen hölls en prisceremoni där man dessutom fick kopiösa mängder mat. Jag hämtade en tallrik käk och en kopp kaffe och gick för att sätta mig när jag passerade Coltings säte och han frågade:
"Dricker du kaffe till maten?"
Det här var första gången under vistelsen vi pratade och jag insåg inte att han inte hade vant sig vid min humor när jag svarade:
"Jo. Nä. Jag bara låtsas. Tog koppen för att se tuff ut." med ganska dryg röst. Han svarade ganska försvarande:
"Nej, jag bara undrar." Då var jag tvungen att röra mig för fler ville förbi så jag sa bara "Jaha." Och gick därifrån. Insåg inte först efteråt hur drygt det måste verkat.

Har även sett Ayvaliks (Turkiet) maffiaboss och guvenör äta middag tillsammans. Jag pratade inte med dem, men farsan gjorde det.

Kvantitet framför kvalitét! Ro hit spelet!

Inaktiv

Jag fortsätter på Jonas spår med spelskribenter som blir igenkända på stan:

Jag satt på ett fik i Helsingborg för några veckor sedan och tog en kaffe med en vän som jag inte hade sett på länge. Plötsligt reser sig en tonåring upp som suttit en bit från oss och går fram och knackar mig på axeln.

"Är det du som är han C-J på Super Play?"

"Uhm, beror på. Är han skyldig dig pengar eller så?"

"Hah, nä. Jag ville bara säga att jag gillar att du skriver så mycket om äventyrsspel. Min mamma är helt tokig i dem och tycker det är skönt att någon bevakar spel för äldre också. Eh, ja, det var väl allt. Tja."

Det var lönlöst att försöka duscha av sig skammen efteråt. Den satt fast under skinnet.

Note to self: Recensera ingenting med en bodycount under tvåhundra under 2009.

Inaktiv

Mitt bästa (och enda) kändismöte var när jag fick träffa mitt favoritband MUCC innan deras konsert. Jag visste inte ens att de skulle ha signering. Jag råkade höra en annan fråga en arrangör om signering så jag frågade också och det visade sig att MUCC skulle ha signering men kön var redan lång. Till slut och nervöst fick man skaka varje bandmedlems hand och fick en signerad affisch. Efter det kunde jag knappt hålla i en mugg för att jag skakade så mycket.


signatur

Det finns människor som alltid tror att man angriper dem när man säger sin egen åsikt. - Christian Morgenstern

Inaktiv

Jag kommer från Trollhättan och som en del vet så var ju Nicole Kidman i Sverige för många år sedan och spelade in en film och var just i Trollhättan.

Alla visste det och jag skulle ut och handla en fin tröja till en förlovnings fest min syster hade.

Jag går in på Lindex och ser en perfekt tröja som jag tänkte att jag måste bara ha!

Jag "rusade" fram och letade rätt på min storlek och precis när jag skall vända mig om så känner jag en hand på min arm och någon som säger:

Sorry but could I please have that?

Jag svarar bara utan att se vem det är:

"Sorry I really want this better luck next time."

Jag trodde att människan skulle ge sig men då stoppade hon mig igen och sa:

"Miss I really want that shirt, don't you know who I am?

Jag blir riktigt arg och vänder mig om och tar bort hennes hand och fräste av henne.

"Lady I really don't give a shit who you are and you can go buy somethin else!!!"

När jag inser vem hon är så stor Nicole Kidman framför mig och stirrar på mig med öppen mun. Jag som redan var arg blängde bara på henne och gick därifrån.

Senare efter hon åkt tillbaka till Usa läser jag en intervju som handlade om filmen där hon sa att hon gillade att vara i Sverige och att hon blev behandlad som vem som helst och så stod det om just detta att hon blivit utskälld i en kläd affär kan bara säga att jag skämdes när jag läste det:$

Inaktiv

Den här tävlingen borde jag överlägset vinna. Florerande rykten kanske inte nått Super Play än men, förr eller senare gör de det.

Det här är ångest för att jag såg mig själv som en riktig VIP kändis.

Nåja, nu går jag händelserna i förväg... Singstar ABBA-releasefesten för snart 2 månader sedan. Jag, redan ordentligt dragen från en annan releasefest tidigare under kvällen, klagar högt och vilt på att det varken finns något Singstar eller att det spelas någon ABBA - detta inför Nordisk Films VD.
När han försvarar det hela säger jag bara helt sonika "Vet du vem jag är? Jag är journalist".

Lite senare blir jag också utslängd.

Jag tror inte jag har skämts så mycket för något i hela mitt liv. Gör det fortfarande (trots att jag bad om ursäkt osv).

Så ge mig Fable 2, den här historien är värd det.

Inaktiv
Skrivet av Tove Bengtsson:

"Vet du vem jag är? Jag är journalist"

Haha, fan vad klockrent

Vad gäller att bli igenkänd på stan så visst. Det har hänt mig med en kanske 2-3 gånger. Men då aldrig för att jag skrivit för super play utan för att jag gjorde webb-tv för en massa år sen.

Medlem

More, more! Jag har ju fem stycken :).

Inaktiv

Året var 2004, årstiden höst, platsen för mitt kändismöte Fridhemsplan/Stockholm och humöret mycket dåligt. Men för att få en bakgrund till det episka i mitt kändismöte måste jag på några rader försöka förmedla min inställning till det som i folkmun kallas för "svensk pop".

Jag hatar det. Första gången jag såg Håkan Hellströms video "Känn ingen sorg för mig Göteborg" så trodde jag på fullt allvar att det var en skämt, en sketch. När sedan Marit Bergman dök upp sjungandes i någon jävla skog och Broder Daniel stog och ylade med stjärnor i fejjan kändes det som om hela Sveriges musikscen förlorat alla extraliv, alla continues och dessutom lyckats förstöra minneskortet.

Epic fail.

Nåväl, tillbaka till mitt kändismöte. Jag gick på gymnasieskolan Södra Latin här i Stockholm, och för människor som inte är härifrån eller som helt enkelt inte vad vad det är för skola (98,67 % av alla som läser detta) så är det en s k "estetsskola". Inget fel med det, men självklart var alla frälsta av den svenska poppen och dess slagord "alla kan, alla får försöka. även om det låter förjävligt." Utom jag. Och några till. Kanske.

Året var alltså 2004 och "poppen" hade länge plågat mig men självklart hade jag inte kunnat göra något åt det. Eftersom arga brev är töntigt låg ju lönnmord närmast till hand, men jag typ aldrig spelat rogue.

Efter att ha fikat med några kompisgäng från skolan var jag alltså på särdeles dåligt humör eftersom tjejerna i gänget inte kunde sluta prata om hur fantastisk Marit Bergmans nya singel "Adios Amigos" var. Ni vet, den där när de springer omkring med regnrockar på Slussen. De kunde inte heller sluta prata om att Håkan var snygg. omzgstfu.

Påväg därifrån var jag med andra ord helt inne i mitt eget huvud, uppslukad av grubblerier och tankar på mordbrand. Jag går i snabb takt genom spärrarna vid Fridhemsplan, uppgången vid SL-centret, och ut genom dörrarna.

BLAM!

Jag går rakt in i någon/något. Jag blir först förvånad eftersom jag verkligen inte hade sett någon på andra sidan, och dessutom hade låtit en kvinna gå in genom dörren innan jag gick ut. Ännu mer förvånande var att jag fortfarande inte såg någon. Sen tittade jag ner.

Lite halvt hukande, påväg att resa sig sitter Marit Bergman! O_o
Hon är andfådd och har en såndär resväska man drar efter sig. Hon ser irriterad ut och tittar på mig med blicken "Omfg n00b, l2p!" och jag tittar ner på henne och ser förmodligen ut som en idiot.

Mitt gentlemannasinne kickar igång och jag är påväg att börja ursäkta mig och kanske t o m hjälpa henne upp. Men så hejdar jag mig. Jag rättar till kragen på min jacka, strejfar ett steg åt vänster och går helt sonika därifrån. Jag vågar självklart inte vända mig om och titta hur hon reagerar, men än idag är det ett av mina stoltaste och samtidigt värsta ögonblick. Asshole och helgon i samma stund. Nåväl. 1-0 till mig vs "poppen"

Epic win.

Inaktiv
Skrivet av Jimmy Håkansson:
Skrivet av Tove Bengtsson:

"Vet du vem jag är? Jag är journalist"

Haha, fan vad klockrent

Jag bjuder på det. Eller så vill jag bara ha Fable 2

Medlem

Jag har suttit i knäet på en av världens mest berömda personer, det vill säga självaste Tomten i Rovaniemi.

PS. Dessutom fyller jag i januari.

Inaktiv

Har faktiskt en kändis historia till som jag var med om när jag gick i Högstadiet.

Alexander skarsgård skulle komma till skolan och prata om sin nya film (kommer inte ihåg vilken just nu).

Det var lektioner som vanligt och det var frivilligt att gå och se honom i skolans aula och jag är inte så förtjust i hans filmer så jag ville inte gå.
Var påväg till skol kiosken och mina kompis som "älskade Alexander" ville in och se honom och jag bryr mig inte särskilt och går vidare och skall handla godis så ropar min kompis Mari.

"Kom igen kan du inte följa med in? Du slipper ju matte lektionen!"

Jag går bara förbi henne och säger: Går hellre på matten än att träffa Alexander skarsgård då jag tycker hans filmer suger men ha det så kul!

Skall precis gå runt hörnet och gå mot matte salen och går rätt in i en person och ni kan ju gissa vem?
Yepp rakt in i Alexander och han ser inte så glad ut för han hörde det jag sa om hans filmer suger.

Skämdes ganska mycket och fick bara fram ett förskrämt "heej"

Medlem

Har ännu en!
Inte ens ett dygn gammal också:

Jag och en kompis, Ted heter han, var ute på krogen igår.
Efter ett par ställen hamnar vi på The Rover där vi sitter och ölar lite.
Vi är ganska fulla, och in stiger någon som vi tycker oss känna igen. "Arne Weise!" utbrister Ted, och jag håller med och vi blir såååå glada, helt lyriska till och med, över att se vår gamla barnidol. Folk hälsar på honom och han är glad och kanske lite rund under fötterna. Sedan går han ut och tar sig en cigg, så jag och Ted passar på att göra samma sak samtidigt.
Vi står och sneglar på honom och bestämmer oss för att hälsa. Ted går fram och säger "Arne, tack från den sista generationen som fick uppleva den riktiga julen!" och han skrattar och ger oss varsin kram.
Vi sätter oss inomhus igen och dricker vidare. Arne går på toa. Ted är toanödig så han passar på att gå samtidigt, och hoppas på lite hederligt pissoarsnack. Ted kommer tillbaka, han hade fått ta bild med sin mobiltelefon (då hade de byxor på sig) och Arne hade fällt kommentaren (medan de pissade då) "Här sprutar det på som i Kuba!". Ted MMS:ar bilden till sin morsa och får tillbaka det ödesdigra SMS:et:
"Wow! Ingvar Oldsberg!"
Då märker vi dessutom att han pratar om På Spåret med några vanliga dödliga.
Vi ser förskräckt på varandra. Kunde vi ha tagit så fel?
Så vi googlar på Teds telefon.
Visst var det Ingvar Oldsberg.
Fan vad pinsamt.
Och varför hade han bara spelat med hela tiden?
Kul var det iallafall.

Medlem

Ohh, jag är själv stor kändis, har vart med i Kiruna TV en gång för läääängesedan XD

Plus att jag gått på catwalken (eller vad de nu kallas ), på modevisning! ^^


signatur
Inaktiv

Du Mats, ni råkar inte ha några Rockband 2 på lager ? Skulle göra vad som helst för att vinna ett!


signatur

KATT AV STÅL

Inaktiv

Jag öppnar sakta ögonen och skyggar lite för solen eftersom mina ögonen inte riktigt har vant sig vid ljus ännu. Mellan mina små springor till ögon ser jag mest en dimma, men samtidigt hör jag en massa: "ååh va söt han är" och "fan, jag trodde han skulle vara skallig". Efter att mina ögon vant sig en aning ser jag hur min då 12 åriga syster står och tittar på mig med ett stort leende. Det dröjer dock inte många dagar innan hon för första gången måste byta mina blöjor och den min jag tittade upp på då var garanterat inte ett leende. Det är nog det mest "creepy" kändisögonblicket hittils för mig. Nu var hon kanske inte kändis ännu, men som programledare för diverse TV program på senare år kan jag nog kalla Tilde de Paula för kändis.

Jaja, jag får erkänna att jag inte minns just denna händelse eftersom jag var så liten, men jag har hört berättas tillräckligt om det för att det borde räknas och det är ju garanterad ett ganska creepy kändisögonblick, eller!?

Jag har förstås en del andra berättelser, både om andra kändisar såväl som syrran, men jag tror att jag kan råka illa ut om jag drar dem haha.

Medlem

För ett par år sen skulle jag på semester i öland. Vid den tiden var kungafamiljen i öland för att fira kronprinsessan Victorias födelsedag. Jag fick reda på att de skulle vara i en trädgård så jag gick dit. Väl inne ser jag massor personer stå och trängas och jag tränger mig fram och ser kungen, drottningen och kronprinsessan skaka hand med personen bara några meter ifrån mig. Plötsligt börjar de gå mot mig och som en reflex åker min hand fram och innan jag vet ordet av det så skakar jag hand med kronprinsessan! Det var en fantastisk känsla eftersom främlingar tog bild på mig och jag kände mig som en kändis! Men allting har en baksida. När kungafamiljen hade gått vidare kände jag att jag hade handsvett på handen! Jag hade svettats som en gris! Jag kände mig väldigt pinsam men mitt kändisögonblick överglänste pinsamheten!

Inaktiv
Skrivet av Roosevelt:

Jag har förstås en del andra berättelser, både om andra kändisar såväl som syrran, men jag tror att jag kan råka illa ut om jag drar dem haha.

Wtf, komigeeeeeeen^_^ du verkar ju sitta inne på en massa bra skit, gå public med det. Mer skvaller åt folket!1!

Medlem

Den här tävlingen blev äckligt mycket svårare att döma i än jag hade trott! Ni har ju så bra historier (nästan) allihop! Efter moget övervägande har jag hursomhelst lyckats svettas fram fem vinnare:
Kelet
Elinione
Tove
Anti-Pop
Jonas

Jag är väl egentligen lite tveksam till att belöna frilansare (vill ju inte ge de små asen idéer!), men i det här fallet kände jag att historierna var så roliga att jag var tvungen. Jag skyller på min skruvade humor.

De av er som vann skickar lämpligen ett mail till mats@superplay.se med er postadress, namn o s v - gärna från den email ni använt för att registrera er på forumet. Fast Tove och Jonas kan ju bara komma upp på redaktionen så kastar jag spelen på er.

Inaktiv
Skrivet av anti-pop:
Skrivet av Roosevelt:

Jag har förstås en del andra berättelser, både om andra kändisar såväl som syrran, men jag tror att jag kan råka illa ut om jag drar dem haha.

Wtf, komigeeeeeeen^_^ du verkar ju sitta inne på en massa bra skit, gå public med det. Mer skvaller åt folket!1!

Jag har en hel del, men för det första sitter jag och surar lite för att jag inte vann ett fable 2 och för det andra vet jag inte om de saker jag har är någonting som är värt att åka på en smocka av syrran för att ha avslöjat efter att ha lovat att inte berätta.

Bara för att kan jag väl dock berätta om mitt första möte med Adam Alsing. Jag praoade med syrran i nian och träffar på Alsing i korridoren. Syrran presenterar oss och han säger sedan något i stil med kom hit ska jag visa dig en cool grej. Jag går närmare och vi vänder oss från syrran. Det han gör är att visa mig hur man "pruttar" med händerna. Nog för att jag inte var vuxen, men nog är 16 eller vad man nu är tillräckligt gammal för att "prutta" med händerna inte det absolut roligaste i världen Av någon anledning dock, blev jag inte förvånad.

Inaktiv

Tackar Mats!

På tal om övriga töntkändisar (som Roosevelt skriver om) har jag en kompis som jobbade på Elgiganten för ett par år sen. Orup kom och skulle betala och hon (min kompis) behandlade honom som vem som helst. Enligt henne fick han lätt panik av det och började nynna på "Jag blir hellre jagad av vargar" för att bli igenkänd. Illa.

1
Skriv svar