No way Norway

Som jag tidigare skrivit har jag ju varit i Norge på intervju för ett säljjobb. Detta var för 3,5 vecka sen.
Roy sa att han skulle höra av sig "i nästa vecka". Det gjorde han inte.
Tänkte att det såklart inte skulle bli nåt och förbannade Roys namn för att han inte hörde av sig.

Började kolla på annat. Sökte och kom in på en universitetskurs, förberedande för lärarprogrammet.
Tänkte att det nog är där jag har min närmaste framtid, universitetsvärlden.

Idag ringde telefonen. Det var Roy.

Han ursäktade att han inte hört av sig tidigare, men de hade tydligen haft många att intervjua. Och jag var en av de bästa, eftersom han erbjöd mig jobbet på stående fot.
Jag blev smickrad.
Förklarade att jag inte hade räknat med att höra av dom igen. Förklarade att jag fortfarande inte hade någonstans att bo i Oslo. Förklarade att jag redan sett mig om efter annat att göra.

Sen tackade jag nej.

Och nu kan jag inte sluta undra om det var ett stort misstag.

#blogg

Förvisso, men sen dess har jag funderat lite och bostadsbristen var väl en av de största anledningarna till att det blev nej.

Nä, brand -och inbrottslarm. Vet inte om det är så mycket bättre