Spotify-listan dissekerad

Först och främst, tack för alla låtar. Här kommer kommentarer på spåren som har hittat in i min Spotify-inbox.

• Die By the Sword (Slayer) - Skulle vara ball som Guitar Hero-låt men inget jag lär toklyssna på.

• Talk Like That (The Presets) - Cool, ska jag garanterat gräva lite mer i.

• Phantom, Part 2 (Justice) Sköna synthljud men det hände aldrig något i låten

• Cafe de Flore (Doctor Rockit) - Ambient, soft och jazzigt. Inget jag lyssnat på förut men lite intressant var det.

• Sister Saviour (The Rapture) - Jag har aldrig förstått sån här dansmusik, ska det dansas så måste jag ha fler BPM

• A Kind of Magic (Queen) - Queen har gjort mycket bra, men jag har aldrig köpt något av dem. Spotify kanske ökar deras spelfrekvens.

• Drive (Incubus) - Incubus har hängt med i min musiksamling ett tag, de kan vara riktigt bra.

• You Sang to Me (Marc Anthony) Jag får nästan tolka det här som ett skämt. Smörpop har jag svårt för.

• To the Moon and Back (Savage Garden) Nja, Savage Garden har nog fan inte gjort något bra.

• Don't Let Go (En Vogue) Den här var med i soundtracket till någon actionrulle, den funkar som sluttextlåt men inte mycket mer.

• Fraud in the 80's (Mates of State) @xplejjn har tjatat om Mates of States senaste, och jag instämmer, den är riktigt bra.

• Suspension (Mae) Hyfsat skön, men låter lite för standardmässigt inom genren för att jag ska fastna på första lyssningen

• El Tango De Roxanne (Moulin Rouge OST) - Jag har vetat se Moulin Rouge men det har aldrig blivit av. Låtern blir nog roligare om man sett filmen.

• Here Is the Light (Ours) - Skönt sound men jag kommer inte riktigt överrens med hans högtravande sångstil

• Only (Nine Inch Nails) - Jag har försökt lyssna på NiN sedan #Quake släpptes men de fastnar inte.

• Espinas el Mal (Hocico) - Njae, argt på fel sätt för min smak.

• The Bitter End (Placebo) - Placebo är garanterat en grupp jag ska försöka lyssna mer på nu när det är "gratis" via Spotify.

• Trust You (Mesh) - Låter som Pet Shop Boys fast utan genialiska slingor, så inget jag fastnar för direkt.

• Matte (Esc) - Påminner om Front Line Assemblys låt Evil Playground, och då måste jag nog säga att jag föredrar deras.

• Crystal (New Order) - New Order är svåra att greppa, deras Blade-låt älskade jag och den här låten visar att det finns mer att gilla.

• Poncho & Lefty (Thomas Van Zandt) - Country har svårt att smeka mina öron, men skön text på detta spår.

[fright]<img src="http://i68.photobucket.com/albums/i27/superbleeder12/blackfie..." width="125">[/fright]Efter att ha överanvänt ordet "skön" fler gånger än vad som är tillåtet i en bloggpost avslutar med att jag tipsa om låten Fear of a Blank Planet av Porcupine Tree, som alla som har lagt till någon form av hård elektronika i listan bör vända sina öron mot. Dessutom skulle frontmannen Steve Wilson kunna vara John Carmacks rockande bror (se bild till höger).

#blogg