Time to get movin'!
Då min 360 för tillfället är på intensivbehandling i Frankfurt passade jag igår på att damma av en gammal (nåja) klassiker till PS2. Jag bläddrade igenom min spelsamling i bokhyllan och hittade snart SilentHill3. Var tveksam till om jag verkligen ville spela det. Skyltdockan som tappar huvudet, knackningarna bakom gipsväggen på byggarbetsplatsen, den omkullvälta rullstolen vars hjul fortfarande snurrar, långsamt och blodstänkt (flickvännen var på snudd till att svimma). Men jag tar ett djupt andetag och lägger skivan i skivsläden. Knuffar in skivsläden. Telefonen ringer.
"Amen for fu...ja, hallå?". Det är Sebastians nummer, men ingen Sebastian i andra änden. Istället hörs en catchy electrobeat med flummig melodi, som från någon japansk sidoscrollande shooter eller dylikt.
Låten försvinner och en ivrig röst frågar "Känner du igen den!". Jag har ingen aning, och svarar att det nog mest lät som en keygen. Sebastian grymtar till och försvinner igen. En ny låt. Den här gången en snabb, glad melodi på banjo och stråkar. En märklig känsla börjar bubbla inom mig, men jag förstår varken varför, eller var jag hört den här melodin förut. Sedan dör melodin ut för en sekund, och en kvinnoröst jäktar "Time to get movin'!". Genast kommer jag på det, och blir med ens en lite lyckligare människa. Älskade gamla Rare-guldet BlastCorps!
Vi diskuterar spelet länge och väl, men måste tillslut lägga på, suget blir för stort.
Jag drar fram mitt N64 och dammar av ett gammalt (åjo) BlastCorps.
Spelar till klockan 01:-någonting. Var mycket svårväckt imorse.
<center><object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/_Syy4d40YYc&fmt=18&hl=en&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/_Syy4d40YYc&hl=en&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object></center>
