Jag recenserar: Brothers In Arms: Hell´s Highway [PS3]
Brothers In Arms: Hell´s Highway är utvecklat av Gearbox Software som inte är kända för så mycket annat än just BIA-serien.
För länge sedan gjorde man dock Bond-spelet Nightfire till PS2, ett spel som undertecknad kommer ihåg som riktigt roligt på sin tid, inte minst i multiplayer, och för tillfället jobbar man på lovande Borderlands
DON´T STOP FIRING!
Efter en lagom luddig introsekvens (har dock inte spelat tidigare delar i serien, vilket jag rekommenderar, dock reds alla trådar ut mot slutet) tar spelet fart efter ett kort uppdrag i ett gammalt sjukhus.
Just farten är det som sedan blir spelets signum, då det gäller att både dela ut order till sina squads, som ibland är hela 3 stycken, samtidigt som man ska skjuta och undvika att bli skjuten själv.
Just ordergivningen fungerar väldigt smärtfritt samtidigt som den, för en annan som gjort lumpen, känns väldigt realistisk när den levereras. Bara en sån sak som att man nästan viskar när inga fiender syns till medans man skriker för allt vad lungorna håller när kulorna börjar flyga.
När man väl fått kläm på vilka knappar som kontrollerar vilken squad, är det bara att hålla nere L2 och rikta markören dit man vill att ens mannar ska förflytta sig, vill man att de ska skjuta någon så riktar man helt enkelt markören mot fiendens näste.
Spelmekaniken går ut på att låta en squad trycka ner den lede fi med en massiv mängd av bly i luften medan ens andra squad helt sonika flankerar fienderna och lätt slår ut dom från sidan. Grundläggande militär taktik alltså.
Spelutvecklarna hävdar att man ska kunna klara hela spelet utan att själv avfyra ett enda skott, och tja, det skulle nog kunna funka faktiskt.
ALLDAGLIG
AI:n fungerar riktigt bra, och jag är stora delar imponerad av hur mina squads rör sig på slagfältet. Även fienderna är mestadels smarta och bjuder upp till hård kamp.
Det finns två svårighetsgrader upplåsta från början, Casual och Veteran.
I instruktionsboken låter Casual ändå ganska tufft och eftersom jag aldrig spelat BIA innan väljer jag Casual.
Det är jag glad för.
Budskapet är enkelt: anpassa din taktik efter situationen eller dö.
Det finns inte en chans att klara spelet medelst soloräder, utan precis som på riktigt är du beroende av att ha dugliga kamrater vid din sida.
ME AND MY TANK
Detta blir uppenbart inte minst under de delar av spelet där man får klara sig utan sina squaddies. Lyckligtvis är de sektionerna få.
Jag spelar ju BIA just för den speciella spelstilen det har, hade jag velat lira ensam hade jag valt Medal of Honor eller Call of Duty istället.
Det finns även sektioner då man får styra en tank. Detta är riktigt roligt och kontrollen är funkis.
UNCANNY VALLEY?
Många verkar tycka att skådespeleriet ligger på en halvdan nivå, själv anser jag att det är helt klart godkänt, dock kanske inte mycket mer.
Men dialogerna är klockrena, både i mellansekvenserna och på slagfältet.
Det finns även en beskärd del humor att hämta i mellansekvenserna, dock hade jag kunnat klara mig utan de ockulta inslagen.
SOM EN KORTLEK
BIA:HH blandar och ger, det ska vi ha klart för oss från början. Vissa banor är så bra designade att man nästan tappar hakan, inte minst sista, medans andra är så tråkiga och frustrerande att man bara vill slänga kontrollen i väggen. Spelet skulle med lätthet kunna beskrivas som en bergochdalbana genom mediokrets träsk och spelhimlens moln.
Brothers In Arms: Hell´s Highway är inte särskilt långt, 8-10 timmar.
Att spelet inte får ett högre betyg beror dels på längden, men framförallt på att det helt enkelt inte är tillräckligt bra. Mycket (allt?) görs bra, men inget görs superbt.
Och varför går snart sagt alla uppdrag ut på att spränga 88or? Man får nästan känslan av att det var dom som var andra världskrigets riktiga fiender, att de tyska soldaterna bara var minions anställda för att underhålla kanonerna.
Sen kan man ju också tycka att en spelutvecklare som skryter med att ha en military advisor verkligen borde veta hur det går till när man laddar ett vapen, men tydligen inte.
Hittills är det bara Crysis och Rainbow 6 Vegas 2 som jag kommer på såhär på rak arm som lyckas på den punkten.
Betyg: 7 av 10
Noterbart: Spelet recenseras utan att multiplayer har testats.
Kullberg-as approved by BaratsAndBereta
Det där Bond-spelet Nightfire kan vara det absolut sämsta spelköp jag någonsin gjort. Köpte det till PC ung, dum och konsol-lös som jag var. PC version innehåller inga av de balla biljakterna som skådades i trailersen och banorna var omgjorda till linjära pappkartonditon av sina fullblods-versioner, därtill var de friskt strösslat med buggar. Brrrrrrr. Nu måste jag döda lite polyon-människor i riktiga FPS för att få bort flashbacken. Huuugah..
