Ett slag i ansiktet

För ca en månad sedan fick jag veta att min 75%-iga anställning på Posten inte skulle bli förlängd efter den siste september, jag skulle dock få fortsätta jobba 25% dvs. två-tre kvällar i veckan, vilket man ju inte direkt blir fet på.
Anledningen jag fick var att det "tyvärr inte fanns behov av folk just nu".
Lite ledsen blev man såklart, jag hade gärna fortsatt jobba så som jag gör nu vilket jag ändå har gjort nu i snart 7 månader. Samtidigt visste jag att 4 av 5 tjejer som började ca en månad efter mig inte fick fortsätta alls, så på sätt och vis var man ju lite lättad för jag trodde trots allt att jag skulle få foten.

Men igår kom sanningen fram.

Två före detta sommarjobbare som haft timanställning nu den senaste månaden sen sommaren tog slut blev igår upphöjda till en 75%-ig tjänst.
Vi kan väl säga att jobbhumöret igår inte direkt var på topp efter detta...
Det är ju inte svårt att lägga ihop 1+1 och konstatera att "det finns tyvärr inte behov av folk just nu" egentligen betydde "du är för dålig och får därför gå ner i tjänst".

Fan, fan, fan som Thåström hade sagt.
Så vad ska man göra nu? Söka nytt jobb? Ge sig in i universitetsvärlden?

Det mina vänner, är vad man brukar kalla för 10 000 kr frågan.

#blogg

Får kanske göra det, känns ju inte för kul som det är nu.