Okej, jag ger mig...
Äntligen tog jag mig ut ur Midgar efter ett himla tråcklande i Shinras kontorsbyggnad och en galen jakt på motorvägen (öhm, var det mode 7-effekter eller vad skulle det föreställa?).
Och äntligen valde Cloud att berätta om Sephiroth.
Jag kan bara buga och bocka. Medge förlust. Låta er rappa mig på fingrarna med linjalen.
Han är dundercool. Sephiroth takes the cake. Mina egna personliga skurkfavoriter (Ganondorf, Kefka, Wesker och Ridley) har ju inte en suck.
Tonårsångest goes suicidal maniac with a twist.
Jag kan tycka att han blir vansinnig lite väl lätt. Enligt Cloud så satt den silverhårige hunken nere i Shinras bibliotek och läste på om sin och sin mammas historia, och, eh, det var allt som krävdes för att han skulle förakta mänskligheten och bli helt bonkers. Visst, de har använt hans mamma som ett ganska grovt försöksdjur, men man kan ju tycka att han borde bli lack på Shinra och inte - hela världen.
Det är en berömvärd egenskap hos en skurk dock - att hata allt och alla, typ. Sedan är han ju vansinnigt tjusig, stenhård och tystlåten.
Square bygger upp honom helt fantastiskt bra också, mycket av hans bad ass-potential infrias redan i Shinra-byggnaden när hjältarna vaknar upp i sin fångenskap, inser att de är fria och sedan ser vad som hänt resten av byggnaden och soldaterna som vaktat den. Sephiroth hände.
Jag tror att JH (eller Jonas Högberg som jag brukar kalla honom) senare kommer inse att det ligger lite mer bakom varför Sephiroth gått... bonkers på mänskligheten. Som Overlord Z sa, you ain't seen nothin' yet!
Förresten, apropå Wesker, visst är det tufft när han går apeshit i slutet av Code Veronica o typ muteras och whatnot!? Det är ju helt frikkin' awesome...
In my youth I was bitten by a girl with a rabid tooth
