Aldrig mer Neverwinter

I drygt två år har Neverwinter Nights 2 kastat sin skugga över mitt samvete. Ett av spelen som jag nästan, men inte helt, plöjt igenom.

Nu är det knappast mitt fel alena. Obsidian har sin vana trogen skeppat ett buggbemängt hafsverk som trots hundratals megabyte av patchande fortfarande inte är tillförlitligt. I mitt fall visade det sig genom att spelet kraschar ut till Windows så fort jag försöker gå till en ny plats på världskartan.

Nyss gav jag efter. Laddade in en tre timmar för gammal save och tjurrusade igenom eländet. Det borde ha varit spännande och gripande. Det enda jag kände var avsmak. Neverwinter Nights 2 är egentligen inte särskilt gammalt. Det är bara totalt omodernt, irrelevant och för mig helt oaptitligt år 2008. Jag har gått vidare nu.

Det extrema vapenhamstrandet är smått absurt. Orka bry sig om ett nytt Longsword of Magic Disruption +4 när man redan har tjugo andra svärd som man desperat försöker sortera i något slags nyttighetsordning. Varje karaktär bär på så mycket junk att spelet långt innan finalen urartar till ett inventory management-strategispel. Särskilt i de irriterande fall då man tvingas ta med sig gubbe X eller kvinna Y till plats Z för att de bär på nyckeln till någon gammal hemlighet som måste nystas upp.

Jag är hjärtligt trött på alla spel som förväxlar loot med engagemang. Storyn -- en helt okej sådan -- finns ju redan där. Varför sabba den med tröttsam pryljonglering?

Det finns förstås fler fel på Neverwinter Nights 2. Som idiotiska kompanjoner som måste hållas i handen för att inte fireballa ihjäl sig själva. Tusen småbuggar. Klunkig kontroll. Svåröverblickade magier (vad kastade trollkarlen till höger för spell just nu egentligen?).

Efter att äntligen ha plågat mig igenom slutstriden kunde jag i alla fall bocka av spelet på listan över ouppklarade jobb. Jag lovade mig där och då att aldrig återvända till Neverwinter. Men så läste jag om en jäkligt oväntad expansion som ska komma mot slutet av året: Storm of Zehir. Det känns sådär fräscht med en expansion nummer två till det här gamla tröskverket. Särskilt som långt mer begåvade Bioware snart kommer visa sitt Dragon Age på allvar på E3. Men jag blev ändå nyfiken. Mot bättre vetande.

Utgivaren Atari och utvecklaren Obsidian beskriver Storm of Zehir som en återgång till det klassiska upplägget från Baldur´s Gate och Icewind Dale. Det betyder till exempel en öppen, ickelinjär värld där spelaren kan äventyra vart och när han vill, på egen risk. Irrar man sig alltför långt bort från civilisationen innan man hunnit levla upp tillräckligt lär man ångra sig bittert. Och: fullständig party customization, precis som förr. Skapa varje medlem i truppen från scratch så du får den ultimata mixen av tanks, healers och magiker.

Storm of Zehir utlovar även bättre och livligare snack mellan olika party members, nya fräna gruppspecifika attacker och lagbaserade fördelar (lite oklart exakt vad som menas, men det låter hett). Och så något slags ekonomiskt system i spelvärlden som påverkas av dina handlingar. Tydligen ska man via handel och olika quests kunna upprätta ett riktigt imperium och tjäna stora mängder gulddaler.

Argh. Jag lovade ju mig själv att aldrig gå tillbaka.

#blogg