Fegis?
Efter att ha läst Stephen Kings "Jerusalems lott", Edgar Allan Poes "Huset Ushers undergång" samt sett The Shining, vilket var veckans uppgift till kursen Populärlitteratur som jag för tillfället läser, så fick jag plötsligt ett sug efter lite horror-spel.
Visserligen har jag försökt spela mig vidare i Project Zero II: Directors cut men jag har inte riktigt lyckats då jag oftast tröttnat. Kanske är det kamerakonceptet (camera obscura) som punkterar känslan för mig då det känns lite absurt att döda odöda genom att fota dom i vackrast möjliga vinkel. Det kan även bero på dom kulturella skillnaderna som existerar mellan den västerländska kulturen och den asiatiska, vilket kan vara en förklaring till att jag har svårt att leva mig in i Project Zero då spelet utspelar sig i en japansk liten by med japanska spöken.
Nej Project Zero har inte tillfredställt mina behov då det inte finns något i spelet som har fått mig att spela vidare. Däremot hittade jag min kompis gamla kopia av Silent Hill 2 under en bunt gamla ATA kablar i min skrotlåda.
Precis som med Project Zero II har jag haft problem att ta mig igenom Silent Hill 2. Dom få gånger jag har försökt har det slutat med att jag gömt skivorna och avinstallerat det från pc:n. Anledningen till detta kan enklast förklaras med ett ord, nämligen feghet.
Trots att jag är en harig stackare som alltid gömmer huvudet bakom kudden då sambon tvingat mig till att se på någon skräckis så måste jag skryta med att jag faktiskt klarat ut Silent Hill 3. Trots incidenten med strömavbrottet, full storm, ute på landet hos min far klockan 03:00 då jag befann mig hos dom oerhört omsorgsfulla sjuksjöterskorna i spelet så kom jag till slut i mål.
Förhoppningsvis så ska jag den här gången stå på mig och våga ta mig igenom Silent Hill 2. Hitills har jag kommit till stället då protagonisten hittat den melodiska radion och bankat skiten ur en köttklump på två ben. Min plan är att ta spelet i små små bitar och om inte det fungerar så slår jag helt enkelt av ljudet.
