Den bästa konserten någonsin?
Efter brutna händer, datumkrockar och turnéomvägar fick jag äntligen se Coheed & Cambria igår. Fyfanihelvetavajävlabradetvar! Bandet skapade en sådan energi på scenen att det var omöjligt att göra annat än att bara gunga med, vråla i kör och le bredare än i tandkrämsreklamerna. Efter att ha kört igenom majoriteten av låtarna jag ville höra, egentligen saknades bara en akustisk Wake Up, avslutade de med ett 20 minuter långt jamparti (Final Cut) som breddade smajlet tills att käkbenet sa ifrån. Jag har aldrig tidigare blivit så genuint glad av ett trumsolo. Kärlek.
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/u6kprgW6JQM&hl=en"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/u6kprgW6JQM&hl=en" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
En liten, liten inblick i hur bra det var
trummisen är något i särklass, gamla dillinger escape plans trummis.
Chris Pennie.