Nu är pappa föräldralös

Avstängd
Nu är pappa föräldralös

För två år sedan flyttade vi farfar till ett äldreboende. Farmor hade tagit hand om honom nästan helt själv ganska länge. Det tog hårt på henne och det fungerade inte i längden, även om hon själv förstås gärna skulle ha velat ta hand om ännu längre - när man har levt tillsammans i ett 60 års kärleksfullt äktenskap är det svårt att skiljas.

Ett år senare avled farfar. Det gick ganska fort på slutet. Bara några dagar efter att vi hört att han hade blivit sjuk så gick han hem, hem till Gud. Både han och farmor trodde på Gud, vilket jag och min familj också gör.

Farfar avled dagen innan sin 94:e födelsedag. Han och farmor fyller år på samma dag, så vi hade som vanligt planerat att fira han och farmors födelsedag, men det blev en minnesstund istället.

Det dröjde ända tills vi tittade på farfars svepning som jag faktiskt insåg att farfar var död. Det hade gått så snabbt, jag hade som aldrig fått vänja mig vid tanken. Samma sak är det nu. Jag kan knappast förstå att farmor verkligen är död.

Några veckor senare hade vi begravning. Det var verkligen sorgligt när farmor gick fram till kistan och la en ros där och fällde några tårar. Hon sa att hon inte skulle bli långt efter. Hon hade rätt.

Idag dog farmor. För några dagar sedan fick vi höra att hon hade fått lunginflammation och blivit tagen till lasarettet.
Dagen efter, i förrgår, for vi och hälsade på henne. Jag kände knappt igen henne, särskilt inte med den där andningskåpan över ansiktet. Hon såg helt plötsligt mycket äldre ut.
När vi var där och pratade med henne om olika saker så läste vi ett stycke ur Bibeln: "Herren är min herde, mig skall inget fattas". Farmor låg i sjukhussängen och lyssnade med slutna ögon. Det var tydligt att hon njöt av vad hon hörde.
När vi sedan skulle gå hem gav vi henne en kram. "Hej då, farmor" sa jag. Inte kunde jag tro att det avskedet skulle bli det slutgiltiga.

Fram till idag bad jag till Gud att farmor skulle klara sig. Jag trodde absolut att hon skulle bli frisk igen, men tydligen hade Gud andra planer för henne. Egentligen så var det nog lika bra. Hon ville till himlen.

Jag kan riktigt tänka mig att farfar mötte farmor när hon kom till himlen. Nu fick hon även möta sin son, Åke, som gick bort för flera år sedan.
När man vet att folk hamnar i himlen behöver man inte sörja för deras del. De kommer till himlen och de vill inte tillbaka hit. Vi behöver bara sörja för våran egen skull - av saknad.

#blogg

Medlem
Nu är pappa föräldralös

Beklagar sorgen

Avstängd
Medlem

R.I.P
:heart:


signatur

[size="15"]Ugh!?[/size]

1
Skriv svar