Tiden försvinner

Avstängd
Tiden försvinner

Idag fyller pappa 53 år och förra veckan fyllde mamma 45. Vars tar tiden vägen egentligen? Snart tar jag studenten och det var ändå inte så länge sedan som jag var förvånad över att jag redan gick i sjuan.

Tiden går som ett snabbtåg. Den tar aldrig paus och går i en väldigt hög hastighet. En dag känns lång när man tittar ur det perspektivet och det känns som att ett år är en väldigt lång tid, men när man tänker på att det helt plötsligt är kväll och ännu en dag har försvunnit så kan man fråga sig om ett år verkligen är så långt? När det väl har gått ett år är det inte långt kvar tills det har gått ett år till.

Jag minns fortfarande hur farmor sa att jag var stor när jag började i tvåan. Det var ändå 10 år sedan, nu. Det är sjukt. Snart sitter jag väl där på ålderdomshemmet och gungar i min gungstol och skrockar för mig själv och funderar på vars jag är egentligen.

Hur kan det komma sig att vi blir så lurade av tidens hastighet? När man spelar ett spel och måste vänta i 15 sekunder innan man spawnar, eller 30 sekunder för att utjämna skillnader i laddningstiderna, så känns 5 minuter som en evighet. Det är när man tänker på tiden som går som den går sakta. Det verkar som att tiden är en liten ögontjänare, som försöker att röra sig så snabbt som möjligt när man inte tittar för att skaka av sig en när man inte tittar.

Det kanske låter lite som att jag säger emot mig själv, när jag i ena stunden pratar om tidens extremt höga hastighet och nästa stund pratar om hur sakta den går. Jag tror inte att vi någonsin i vårt jordeliv helt kommer att förstå vad tiden är. Ibland känns den rent påtalig. Lite som ljus. Jag har alltid varit fascinerad av tiden och kommer nog att vara det hela livet. Det gäller att ta vara på den. Rätt vad det är har den smitit iväg.

#blogg

Inaktiv
Tiden försvinner

Så sant så sant. Bra inlägg

Medlem
Skrivet av MrLongbow:

Så sant så sant. Bra inlägg

Word.

Tiden är verkligen en ögontjänare...

Medlem

Tiden existarar bara hela tiden här och nu, alltså kan den inte försvinna! Dessutom är din uppfattning av tiden inte konstant, vilket gör att det känns som om den går fortare/långsammare ibland. Angående det där att åren flyger iväg så stämmer det verkligen eftersom ett år blir kortare för varje år du lever.

Ett exempel, jag är 25 år alltså utgör ett år 1/25 del av mitt liv, när jag fyllt 26 så blir ett år 1/26 del... undrar varför sommaren var så lång när jag var fem år gammal?

Bra blogginlägg för övrigt!
Ett boktips: Moment 22 (mycket bra bok med ett tidsgrepp)


signatur

Tempus fugit.

Avstängd

Tackar.

Vad händer med tiden som har varit? Den finns ju inte fortfarande. Det som har varit har varit men är inte längre.

Du har en poäng där. Det är ju faktiskt så att ett år känns mycket kortare när man vet att man har många kvar. Alverna t.ex. lever ju i stort sett obegränsat länge och för dem känns ett år som ingenting.

Den senaste sommaren gick extremt fort. Den hade knappt börjat innan den var slut. Jag hann typ inte göra någonting. Visserligen arbetade jag 5 veckor (= nästan hälften), men ändå.

Medlem

Det här är ett mycket intressant ämne tycker jag. Tiden som varit... hmm ja det du upplever är väl ett minne av nuet? Lite som ett fotografi, du tar ett kort just i det ögonblicket men sedan finns fotot av tiden som var då kvar i nuet tills det går sönder. Kan det inte vara lite så med minnet oxå?

Om alverna lever i oändligheten så borde ett (människo) år vara 1/oändligheten, alltså väldigt väldigt väldigt litet.

Påpeka gärna brister i mitt resonemang, ofta har man förbisett helt banalt enkla saker som spräcker tesen.


signatur

Tempus fugit.

Avstängd

Jo, det har du ju rätt i. Det vi ser har redan skett, eftersom det tar tid för ljuset att studsa och nå våra ögon.

Det här ämnet är väldigt intressant, samtidigt som det är väldigt... jobbigt. Det känns konstigt att det vi ser egentligen redan har skett, och det är sådan information som man egentligen inte vill ha.

1
Skriv svar