Kort historia - mannen i grönt

Mannen i grönt rusar fram längst gatorna. Hans gyllengula korta hår fladdrar lätt i vinden.
Svetten rinner från hans panna, och han flämtar andfått. Benen värker av utmattning, men ändå kämpar han på.
Han torkar sig om sina ljusblå ögon och blinkar hårt några extra gånger för att fokusera blicken lite bättre.
Efter honom hörs rop och smällar från vapen som avfyras.
Han tittar sig snabbt om axeln, men ser inga förföljare. Benen säger åt honom att stanna, han stapplar till, men hans överlevnadsinstinkt får honom att fortsätta springa.
Han springer för sitt liv.
Han rundar ett hörn och kommer in på en mindre gata. Han tvärstannar. Framför honom står två pojkar i sjuårsåldern och tittar förvånat på honom, avbrytna i sin lek. Reflexmässigt drar han sin pistol som han har i sitt hölster, men hinner hejda sig från av avfyra det döliga vapnet. Han vet att här är även små barn dödliga, men han har hunnit registrera att ingen av de två pojkarna har något vapen.
Han stoppar tillbaka sin pistol i hölstret och börjar fortsätta springa, samtidigt som han klappar den längste av pojkarna på axeln när han passerar och säger på Iranska "Skynda in i huset, här är inte säkert just nu."
Mannen i grönt fortsätter sin flykt. Hans gröna camouflerade militärkläder ger en stark kontrast till de grådaskiga byggnaderna omkring honom.
Han svär inom sig och förbannar sig själv för att han valde att bära grönt. I denna omgivning gör den ingen nytta och ger inget skydd. Han minns tillbaka till den tidiga morgonen dagen innan då han just fått sitt uppdrar. Det var ett väldigt enkelt uppdrag, allt han behövde göra var att gömma sig bland buskagen och palmerna på en höjd ovanför den lilla staden. Grönt skulle passa så bra och få honom att smälta in obemärkt i växtligheten. Ändå fanns han nu här, mitt i den lilla staden, springandes för sitt liv, i allt för gröna kläder.
Mannen i grönt svänger åter igen i en ny korsning och kommer ut på en större väg. Han registrerar snabbt med sin blick att gatan är tom. "Bra", tänker mannen för sig själv och börjar springa lite saktare för att försöka spara lite energi.
Han tittar snabbt på klockan. Visarna står på kvart i fem. Kan han bara komma ut ur staden levande och ta sig till sitt gömställe på höjden ovanför staden så har han fortfarande en chans att komma undan med livet i behåll. Om en kvart kommer en pickup för att hämta honom, och han måste vara där i rätt tid annars lämnar de honom.
Mannen i grönt tittar upp mot himlen och tar ut vart riktningen mot norr är med hjälp av possitionen av solen. Om han fortsätter längst denna gata så bör han komma ut ur den lilla staden tänker han. Han funderar en sekund på att göra sig av med ryggsäcken han har på ryggen, men ändrar sig direkt. Det han har i sin ryggsäck är allt för värdefullt för att offras nu. Har han kommit så här långt så är det lika bra att fortsätta tänker mannen.

Ropen bakom honom hörs högre nu. Mannen försöker låta bli att tänka att det är någon som siktar ett vapen på honom just i detta ögonblick. Försöker låta bli att vända sig om och se om någon är presis på väg att hugga honom i ryggen.
Han vet att de är långt bakom honom, men måste ändå kämpa emot sina instinkter att vända sig om, att slänga sig bakom något skydd för påhittade krypskyttar som han vet egentligen bara finns i hans fantasi just nu.
Mannen i grönt börjar springa lite fortare. Han har presis kommit till gatans slut och svängar av åter igen. Framför sig har han äntligen den stora kullen ovanför den lilla staden. Äntligen är han framme.

Ett skott hörs och något viner förbi hans ansikte, något allt för snabbt för att kunna se.
Mannen slänger sig ner och drar sitt handvapen i samma rörelse. Nästan innan han når marken skjuter han iväg två skott på ren reflex åt det håll han hörde det första skottet ifrån. Det är först när han slår i marken som hans hjärna hinner uppfatta vad hans ögon redan registrerat, och han ser hur en man med ett gammalt gevär faller ihop bara ett tjugotal meter ifrån honom.
Mannen i grönt svär inom sig, dels för att skotten röjt var han är, men också för att han borde ha fattat att de skulle skickat ut män att övervaka gatorna ut ur staden.
Snabbt som en katt reser sig mannen och börjar springa, trotts att hela hans kropp skriker åt honom hur skönt det var att få ligga ner, skriker åt honom att han ska ligga kvar och vila ut, och sova. Mannen pressar undan alla sådana tankar. Nu är inte rätt tidpunkt att tänka på att vila, sova och vila ut, det ändå som gäller just nu är överlevnad.

Han har hunnit halvvägs upp för höjden när en skottlossning bryter ut bakom honom. Halvvägs är han på väg att slänga sig ner i skydd, men han vet att just nu är han en sådan öppen måltavla att det bästa är att fortsätta röra sig och inte stanna upp.
Bara några meter kvar nu, sen är han uppe på kullen.
En skur med kulor från en ak47'a slår ner brevid honom. Halft förvånat inser han att skuren skulle nått honom och träffat honom om den fortsatt, men förbannelsen han hör nerifrån staden får honom att förstå att en kula i vapnet har låst sig. Mannen kan inte låta bli att tacka sin evinnerliga tur just som han kastar sig över höjdens krön och nya kulsvärmar viner över hans huvud från andra vapen nerifrån.

Mannen i grönt ligger ner på en grön liten bädd av gräs. Han tänker presis resa sig upp när han hör en röst ovanför sitt huvud. En iskall tanke går genom hela hans kropp, att nu dör han. Han vet att han aldrig hinner sträcka sig efter sin pistol innan ljudet av ett skott kommer bli det sista han hör.
Han väntar någon sekund och förbereder sig på smärtan, på döden.
Men inget händer.
Mannen i grönt lyssnar igen. Var det bara en inbillning?
Men så hör han åter igen rösten, men så förstår han att rösten är inte en Iraniers. Det är en röst på hans eget modersmål.
Han tittar snabbt upp. Rösten låter en tredje gång, och den här gången kopplar hjärnan igång och han hör vad mannen säger "Men ligg inte bara där, skynda dig upp! Vi måste dra!" mannen som talar börjar dra upp mannen i grönt.
"J.. Ja.. Javisst.." Får mannen i grönt ur sig, samtidigt som han kravlar sig upp.
Mannen som just talat leder dem springandes bort till en väntande pickup.
De slänger sig upp på flaket och föraren rivstartar och börjar köra därifrån.
Efter dem hör de knallar från vapen som avfyras mot dem. Det är stadsborna som tagit sig upp på kullen.

"Vart har du varit? Din order var att bara observera från kullen" Ryter mannen som räddat honom.
"Det är en komplicerad historia" svarar mannen i grönt.
Så tar mannen i grönt upp några dokument från sin bröstficka och räcker över.
"Men det här var förhoppningsvis värt det hela".
Så sjunker mannen i grönt ner i en djup sömn, och drömmer hur han på ett enkelt uppdrag han fått kommer i kontakt med en av stadsborna genom en slump, tar sig in i vad som egentligen visar sig vara ett tillhål för en stor terroristorganisation och lyckas ta papper som bevisar samröre med några större företag från hans eget land, och hur han sedan med nöd och näppe lyckas fly från den lilla staden. Men det är en längre historia.

(Skriven av mig under en tråkig installation av DOW och dess expansioner)

#blogg

Sant. tack för tippset

Att det tog sådan lång tid med installationen berodde på att jag skulle även installera alla expansionerna också.
(Sen att jag kan skriva utan att se på tangenterna hjälper för att snabba på själva skrivandet)