Dreamhack, för femtioelfte gången
Femtioelfte gången. Nästan iaf, ta bort femtion så är det nog korrekt. Börjar allvarligt talat tappa räkningnen. klart är i alla fall att jag varit i Elmias hallar i över en månad av mitt liv. Jag är skettrött just nu så följande rader kanske blir något övercyniska, men evenemanget har verkligen förändrats. Både till det bättre och det sämre.
Kvar är den härliga känslan av samhöriget, alla är av samma anledningen. Vi gillar att spela och alla är välkomna. Borta är däremot oskuldsfullheten, företagsmontrarna sväller för varje år och kostnaderna följer efter. När du har betalat 150-300 000 kronor för att vara här vill du såklart ha valuta för pengarna, och det är uppmärksamhet det handlas i. Skrik högst på stora scenen, ha boothbabes med tajtast kläder. Det är sällan någon klass och smarthet bakom de spenderade kronorna, det är synd. Till slut kommer varje utställare ha ett eget högtalarsystem och kriga i decibel. Redan idag är ljudnivån ofta outhärdlig bland besökarna.
Very well, tid att sova ett par timmar innan det drar igång igen. Imorgon ska det drickas vatten och ätas vettig mat, så jag slipper göra en repris på det här tjuriga inlägget om ett dygn.
Jag tycker det är totalt felaktigt av dig att påstå att du varit på DreamHack elva gånger. Den här gången blev nämligen min tionde. Jag kräver ett genmäle.
DHW02 - DHS03 - DHW03 - DHS04 - DHW04 - DHS05 - DHW05 - DHS06 - DHW06 - DHS07 - DreamHack Winter 2007.
Blir elva!