Telefonhistoria

"En tröskeman från Vallby på 1890-talet hade ej sett sina föräldrar i Stiby, dit det var fem kilometer, på två år. När han gick för att hälsa på dem hade de honom ovetande flyttat till Ö. Nöbbelöv"

Ja, så kunde det alltså gå till innan telefonens tid. Citatet kommer från Jan Garnerts bok "Hallå!: Om telefonens första tid i Sverige" (Historiska Media, 2005) som, precis som titeln antyder, handlar om telefonens intåg i Sverige."Hallå!" är fylld av små trevliga faktabitar och insikter som den ovan, nästan till den grad att jag kunnat tänka mig köpa den även om jag inte varit tvungen. (Nu ingick boken i en kurs jag håller på att läsa, så jag hade inte mycket till val)

En annan intressant bit historia är att Sverige vid 1800-talets slut var en av världens telefontätaste land, och Stockholm var Europas telefontätaste stad. Telefontrådarna, som hängde fritt i luften, täckte huvudstaden som ett nät vävt av en gigantisk spindel. Under blåsiga nätter gjorde vinden att trådarna började sjunga som strängarna på en gitarr; en hyresgäst skriver till Dagens Nyheter för att påpeka "obehaget af den olidliga musik, som telefontrådar kunna åstadkomma, och många hafva nog lidit af deras nervskakande disharmonier".

Inte nog med att Stockholm var täckt av svart tråd - mitt i stan stod det även ett gigantiskt telefontorn som höll upp ett nystan av telefontrådar. Telefontornet såg ut ungefär som ett fyrkantigt Eiffeltorn, och prydde stadskärnan från 1887 tills att det brann upp 1953. Det här var jag tills alldeles nyligen helt ovetandes om. Varför har ingen berättat att det brukade stå en jättelik metallkoloss mitt i Stockholm?!

Intressant att notera är även att LM Ericsson, som ledde telefonutvecklingen i Sverige, var bland de första att kombinera mikrofon och högtalare i det som vi i dag kallar en telefonlur. I staterna höll man länge fast vid den gamla principen med separat hörlur och mikrofon - "Det är därför man i filmer från 1940-talet kan se Humphrey Bogart i exempelvis The Big Sleep / Utpressning, 1946, och Dead Reckoning, 1947, tala i vad som vid den tiden redan var teknikhistoria i Sverige."

Varför var då svenskar så förtjusta i att prata i telefon? En samtida teori var att "lusten för samspråk skulle [...] vara ett nationaldrag". Jag vet inte hur ni läsare känner, men "social kompetens" är inte det första jag kommer att tänka på när det gäller saker som är typiskt svenska. Andra menade att "svenskan såsom talspråk mera än andra språk [...] är som gjord för mikrofonens och hörtelefonens ljudförmedling", vilket är smickrande, men låter lite otroligt även det.

Med facit i hand kan vi dock konstatera att telefon inte var den sista tekniska landvinningen som svenskarna var snabba att ta till sig - mobiltelefoni, Internet och digital-TV är också uppfinningar som snabbt inlemmats i vår vardag. En sak som tycks annorlunda är dock vår inställning till ny teknik - tidigare generationer tycks ha haft en helt annan fascination för tekniken och framtiden. Kan det bero på att teknologiska genombrott tycks komma så tätt att vi blivit avtrubbade? Eller är det så att teknikrevolutionerna ersatts av en kontinuerlig evolution av redan existerande uppfinningar?

Hur det än förhåller sig så går kommunikatiosntekniken obönhörligt framåt; från VOIP kanske vi går till ett alltäckande IP-nät där TV, Internet och telefoni alla blir tillämpningar byggda på ett gemensamt protokoll. Vi har en spännande framtid framför oss, där tekniken med största sannolikhet kommer ge oss dussentals nya sätt att missförstå varandra på.

#blogg

Inte riktigt - jag sa att de var mer fascinerade av ny teknik än vi är i dag.