Roger Ebert om spel igen
Det har gått några turer nu, sen Roger Ebert (amerikansk filmkritiker) uttalade sig första gången om att spel inte var konst. Sen dess har många ojat sig över det så klart, inte minst skräckförfattaren Clive Barker, som även står bakom ett par spel. Nu har Roger Ebert kommit med svar på tal på Clive Barkers uttalande. På det stora hela är det vettiga kommentarer, och Ebert säger att givetvis kan allting vara konst, dock inte "fin" konst (high art). Faktum är att långt ifrån alla filmer fin konst, men de kan vara bra filmer utan att vara konst, säger Ebert. Spel ligger närmare sport i så fall tycker han. Faktum är dock att i Sverige faller både konst och sport under kulturministerns ansvar...
Vad är då "fin" konst, och hur skiljer sig det från övrig konst? Har det att göra med hur tillgängligt det är för allmänheten? Är det konstnärens avsikt som avgör? Finns det någon form av kvalitetsmått som avgör? (Personligen tycker jag att svenska spel håller en mycket högre produktionsnivå än svenska filmer, men inte får vi kulturbidrag för det.) Det verkar inte finnas något rakt svar på det.
En annan fråga då är om spel vill vara "fin" konst? Är det något som vi eftertraktar? Varför då? Är det över huvud taget möjligt att bli "fin" konst med tanke på spelens grundläggande natur att skaparen/na inte har full kontroll över utfallet?
Spel står så bra på egna ben, och jag tror vi klarar oss alldeles utmärkt med att gå en egen väg, vi behöver inte kategoriseras.
[ia=555 "Fin" konst?]
Patrick
Producer@DICE
Äh, som jag skrev tidigare, spelbranschen är för ung för att ha hunnit dela in sig i olika genreöverskridande kategorier. Ge det tio år så finnst det säkert "konstspel", "underhållningsspel" och så vidare.
precis som varje film, teater och opera är beroende av sina aktörer, dansare och regissörer så är varje spel beroende av sin spelare. vad du gör, vart du hittar svårigheter och din egna upplevelse är helt individuellt.
tittar du på någon som spelar så blir det faktiskt mer eller mindre som att titta på en film - du får en mer eller mindre bra story som du inte kan påverka, du är styrd utav personen som spelar; vilket gör varje spelare till en regissör för sin egen film. och om det är konst eller inte beror i så fall på spelaren.
vilket förklarar varför Ebert inte upplever det hela som konst.
Om man vill läsa något mycket trevligare föreslår jag den här kärleksförklaringen till spel och spel som konst eller inspiration till konst. Vad en dinosaurie som Ebert har att säga om spel är egentligen inte intressant för mig. Om man tycker att spel är konst så är det det. Punkt.
Each pixel becomes a broad cube of oil paint, and the effect is rather like pushing your face up against the cathode ray tube: You notice again how deeply expressive a few tiny pixels can be, how they look simultaneously mythic and medieval, like tapestry come to life.
People think it must be fun to be a super genius, but they don't realize how hard it is to put up with all the idiots in the world.
För dem som inte va på prisutdelningen av Sga så missade ni ett hjärtevärmande tal av Orvar. Det tangerar denna diskussion lite gran, så jag tänkte jag kunda länka den: