Tankar om paraplyer
Häromdan var jag ute och gick inne på Södermalm i Stockholm. Jag var på väg till frisören för att få en kort sommarfrisyr på någon annans bekostnad. Det var en gråmulen dag med kyliga vindar och ett tungt duggregn strilade ned över de asfalterade gatorna. Min intention var att förflytta mig från Slussens tunnelbaneuppgång längst Götgatan till hårsalongen. Det hela avlöpte rätt väl, fram till dess att jag lämnade tunnelbanans torra trygghet och klev ut på den vattenhärjade gatan.
Jag började promenera längst gatan, iförd shorts och t-shirt och med sandaler på fötterna trots regnet. Detta på grund av att jag ideologiskt anser att det är sommar från och med någon gång i maj, och med det kommer den tillhörande sommarklädseln. Resten av stadens invånare hade dock inte riktigt förstått det där med årstider; de var fullt påpälsade i tjocka regnkappor och hade höga stövlar på fötterna. Barnen gick runt med mössa och vinterjacka, och jag kunde inte låta bli att tycka synd om alla dessa stackars människor. Det var ju trots allt relativt varmt i luften, och bortsett från ett par våta fläckar på axlarna mådde jag prima i mina, enligt dem, alldeles för kalla kläder.
En annan sak dessa överlevnadsutrustade konsumentoffer var beväpnade med var paraplyer. Denna satans uppfinning är rent ut sagt livsfarlig för oss vanliga fotgängare. För det första är de skrymmande. En paraplyist tar utan att tveka upp två till tre gånger så stor plats som en vanlig fotgängare. Paraplyet är brett, och hålls så lågt som möjligt för att skydda mot regn, ugglespillning samt atombomber, och det innebär att dess bärare effektivt blockerar en halv trottoar. Till detta kan man lägga att människor är flockdjur; de går sällan ensamma. Allt som oftast rör sig dessa paraplyister två och två, och då täcker de helt fräckt upp en hel gångbana.
Jag är begåvad med en låg altitud, och detta gör att jag ofta kan smita under dessa paraplyisters skärmar, men jag lider likväl med alla mina högvuxna kamrater, dessa personer vars liv fullkomligt förpestas av dessa vandrande mördarmaskiner så fort det skymtas en liten ansamling vattenånga på den i övrigt klarblå sommarhimlen. Till detta kommer de fyra till åtta sylvassa spetsar som sticker ut ur paraplyets veckade tygskärm. Dessa skarpslipade piggar genomborrar såväl människors ögon som portföljer, hattar och halspulsådror utan att tveka ett ögonblick, och paraplyisten blir förmodligen irriterad på dig om denne anfaller dig med detta veritabla mordvapen. Det var ju trots allt du som medvetet stack ut ditt öga, och därför knuffade till paraplyisten, eller hur?
Och som om det inte vore nog med detta tillkommer ännu en oangelägenhet med denna satansmaskin. Den är förbannat blöt, och paraplyisterna tenderar att vräka all denna väta över människor i sin omgivning; något jag fick erfara under min korta promenad till frisören. Helt oprovocerat var det nämligen en av dessa paraplyister som beslutade sig för att kliva in i en affär. Han lämnade sin position där han blockerade gångbanan framför mig, steg åt vänster in i en affär. Innan han klev in genom dörren vände han sig dock om och skakade av sitt paraply genom att fälla ut och ihop det ett par gånger. Under denna process dumpades tio liter vatten rakt i en oskyldig förbipasserandes ansikte. Behöver jag nämna att denna oskyldiga förbipasserande råkade vara jag?
För att inte bara klaga ska jag nu ge ett par förslag på hur man kan komma till rätta med detta problem. Jag vill börja med att införa vapenlicens på paraplyer. Dessa kan användas, och används utbrett, för att tillfoga människor fysisk och psykisk skada, och bör därför enbart användas av specialutbildade militärer från ett regemente i Boden som skall skapas. Paraplyregementet ska vara en speciell insatsstyrka som sätts in vid krissituationer där extrem hetta eller extrem väta är huvudproblem, som till exempel vid räddningsexkursioner av borttappade myror i Sahara eller produktion av träsvärd i Bangladesh.
För det andra ska införande av paraplyer innanför vägtullarna i Stockholm vara belagt med dödsstraff. Poliser och connexvakter ska beväpnas med semiautomatiska gevär, och brott mot denna införandelag ska ge dem omedelbar rätt att använda dödligt våld för att avväpna den skyldige.
Och det var väl ungefär allt jag hade på hjärtat.
Allt i ovanstående post är självklart endast min åsikt, och bör läsas som rättstavat även om så inte är fallet.
Väldigt kul skrivet, jag är imponerad!
