La revolution de bredband

Reklam för mobilt bredband i olika smaker rullar i varje paus på teven och jag har tidigare drömt om en snar framtid där du kan koppla upp dig när och var som helst. Att ständigt ha tillgång till information är nästan som en drog, en dator utan internetuppkoppling är idag menlös.

Mitt i all bredbandshets är det kul att se tillbaka tio år, när jag fick min första dator i 15-årspresent. Det var antingen det eller en moppe, och jag aldrig gillat att mecka. Så min kära mor köpte en Pentium 133Mhz med 1,7 Gb hårddisk och 16 MB Ram. 3D-accelerande kort var fortfarande bara en våt dröm så grafiken trycktes ut på skärmen av en klen bräda från okänd tillverkare. Det första jag gjorde var att plocka ut hårddisken och dra hem till polaren för att fixa lite spel (bara shareware, jag lovar) - disketter var tokdyrt och det krävdes ju minst en miljon för att lägga upp ett spel och de gick ju alltid sönder. Nåväl, det var inte datorn jag skulle skriva om, utan bredbandrevolutionen.

Medan jag var borta på kollo under samma sommar gick mor och fixade ett internetabonnemang, något hon glatt meddelade via telefon till en sönderbränd grabb. Var jag sugen att stanna kvar och bada? Inte mycket. Istället ville jag hem, koppla upp mig på IRCNet med vännerna i kamratkanalen #jag.vill.ha.kul, sedermera kortat till JVHK, söderorts snällaste busar. Napster was the shit och det tog en halvtimme att få hem en låt, så mp3:or var hårdvaluta.

Som vi alla vet är kostar det dock en slant att surfa via telenätet, då cirka 20 kronor för tre timmar. Både jag och mor var lagom torsk på informationsflödet så efter ett par skyhöga telefonräkningar bantades uppkopplingstiden rejält, medan vissa extra busiga vänner körde "lånade" konton dygnet runt. Samtidigt började dåvarande Chello lansera sin bredbandstjänst via kabelnätet, för runt 700 spänn fick du en fast uppkoppling på ett par hundra kilobit/s. Väntetiden mättes i månader och när du väl fick hem utrustningen tog det ofta en vecka eller två innan den förbannade uppkopplingslampan började lysa, något som pajade vänners nerver rejält. Skräcken var också att modemet skulle vara trasigt, sånt hade hänt och förlängt väntetiden med ytterligare en månad. Men när den väl började lysa var lyckan gjord, nästan att jämföra med lumpenmucken fem år senare.

Idag är det som sagt annorlunda, bredband är idag en del i välfärdssamhället och konkurransen har gjort priserna humana. Men visst får man nostalgirysningar när skorrandet från ett gammalt hederligt modem hörs.

#blogg

Hehe, tack. Det är lätt att glömma bort den tiden men dagens fetband