Så är man då myndig...

18 år. *Smakar på siffrorna*

11 maj 1989 drogs jag ut genom ett kejsarsnitt. Jag hade navelsträngen 3 varv runt halsen. Det hade kunnat sluta illa.

Faktum är att det hade kunnat sluta illa redan de första veckorna i magen då mamma varken hade tid eller ork att föda ett barn. Jag "råkade" bli till så att säga. Pappa hotade med att lämna mamma om hon inte gjorde abort. Men på grund av hög moral sa mamma "nej!". "Det är ju ett barn. Ett liv!"

Efter födelsen ångrade pappa sig och mamma var förstås överlycklig över sitt barn. (Att förhållandet tog slut kort efter min födelse är en annan historia)
Om min mamma hade varit en egoistisk (läs känslokall) person som inte drog sig för att göra abort hade jag dock inte suttit här och skrivit idag! Min nyskrivna bok skulle aldrig ha blivit skriven, mina kompisar hade haft en kompis mindre och världen skulle vara en Mikael Hällgren fattigare. En unik individ fattigare.

Tack Gud att abort inte fanns med som ett valbart alternativ i mammas tankevärld! Jag är så tacksam över livet. Om jag tänker att jag lika gärna kunde ha varit död idag (oavsett vad abortförespråkarna säger) får allting ett större perspektiv.

Jag kan ta upp så många olika aspekter på livets värde, vad Gud har betytt för mig genom mitt liv och så vidare. Men det skulle bara urarta i flera tusen ord extra.

Ville bara tala om att jag fyller 18 år idag och jag är oerhört tacksam till mamma och Gud. Jag älskar Livet!

Och nej... jag firar inte med alkohol. Jag är nog lycklig (och glad) utan. Om man måste använda kemiska hjälpmedel för att ha kul med kompisarna är man bara tragisk.

P.S. Älska och värna om Livet! D.S.

#blogg