Kvinnor, kultur och kontroll

Medlem
Kvinnor, kultur och kontroll

[ia=397191; large]

Det här är den första bild man får upp på Google om man söker på "kulturjournalistik" just nu. Bildfilen heter "horsalar.jpg", fråga mig inte varför.

Är speljournalistik fin nog att kunna kallas kulturjournalistik? Och SKA den vara kulturjournalistik, eller är det bara konsumentupplysning som vissa kritiker hävdar? Den senaste veckan har den gamla debatten blossat upp igen, med inlägg av bland annat Tove Bengtsson och Åsa Roos. Ursprungsfrågan var egentligen huruvida kvinnor har någon plats i svensk speljournalistik, och i spelindustrin i stort, men jag tycker att svaret på den frågan är så självklart* att jag hellre ger mig in i den mer övergripande diskussionen om huruvida speljournalistik SKA försöka sig på något djupare än att bara konstatera att ett spel har <b>"bra joystick"</b> (se den klassiska filmen nedan), d v s att kontrollerna låter dig styra din karaktär, att spelet inte kraschar och att alla texturer är på rätt plats. D v s ren speltestning.

Jag tycker att man måste ha lite högre ambitioner än så. Jag är inte intresserad av att läsa speltester, jag vill se mer djupgående analyser, snack om hur storyn i spelet berättas och vilka kulturella referenser som finns och varför. Jag lyckas inte alltid själv med det här, men jag är överlycklig över att se att tidningar som <b>Svenska Dagbladet, Level och till och med Aftonbladet</b> (som förutom just spelbevakningen är en usel skitblaska på alla tänkbara sätt) har ambitionen att höja ribban en smula, att snacka om mer än hur kul det är att använda de femton olika hagelgevären i spelet. Att helt enkelt våga ta spel på allvar och behandla dem som något mer än småpojkars lek i skogen med sina träpinnegevär. Jag vet att de flesta spel idag - men inte alla, så vänta med hatmailen - inte höjer sig över den nivån, och därmed inte har så mycket intellektuell stimulans att erbjuda (och visst, ibland är det kul att bara skjuta, flyga eller vad som helst som inte kräver någon tankeverksamhet), men om ingen säger det, så kommer vi ju inte heller se någon förbättring!

Jag är och medveten om att många - men förhoppningsvis ändå en minoritet - vill se texter om spel som är ren konsumentupplysning; <b>funkar det här, vilka vapen finns med, är skyboxen snygg</b> och så vidare. Och det är helt okej. Men om du tillhör den gruppen kan du väl i all stillhet gå och läsa någon av de många, många ambitionslösa och likriktade speltexter som finns överallt på nätet. Det är nämligen inte okej att försöka tvinga på alla andra din åsikt om vad en text om spel ska vara och fördöma allt som är annorlunda. Låt de av oss som faktiskt tycker att spel borde kunna höja sig över sina pubertala, chauvinistiska och våldsförhärligande rötter och försöka berätta en historia som åtminstone håller TV-såpaklass, behålla de få journalister och skribenter som faktiskt försöker sätta en högre standard. Är det för mycket begärt?

* Och bara för att förtydliga min ståndpunkt när det gäller kvinnliga spelskapare, spelskribenter och kvinnor i allmänhet: Självklart behövs de, minst lika mycket som sina manliga motsvarigheter. Egentligen är jag lite ledsen över att jag ens behöver skriva om "kvinnliga spelskapare", det borde vara så självklart att de finns att man inte ens behöver använda uttrycket. Men den som inte tror att vår grabbiga bransch sätter upp stora hinder för kvinnorna bör ta av sig skygglapparna och se sig omkring.

#blogg

Redaktör
Är kulturjournalistik bajs?

Var är betyget?


signatur
Medlem
Medlem

Jag tror aldrig jag har pratat med en speljournalist som inte önskade att man kunde slopa betygen och bara få folk att läsa texterna... Men till och med en gnällig gammal gubbe som jag inser ju att det inte går - vad är det första man kollar in när man hittar en recension, liksom?

Skägg.
10 Chambers

Vi som skriver om spel vill gärna göra något mer av texterna, slänga in referenser och gå lite djupare. Men, förvisso bara med erfarenhet från våra läsare, vill väldigt många ändå veta tråkdetaljerna.

Sen kan vi självklart analysera varför, att de inte vet något bättre till exempel, men de gånger jag medvetet lämnat sånt ute har frågorna kommit i kommentarerna.


signatur
Medlem

Det är sant, men jag tycker det är så tråkigt att bara skriva om tekniska detaljer. Och ännu tråkigare att läsa. Jag förstår bara inte de som ser alla som försöker stoppa in lite journalistik i speljournalistiken som ett sådant stort hot att de måste posta hatiska kommentarer på deras bloggar... I just Toves fall kan det ju vara för att hon är kvinna iofs, vet inte om en man hade fått samma reaktion. Jag brukar ju inte få det, men vem fan läser å andra sidan vad jag skriver?

Skägg.
10 Chambers

Word!

Det är den berömda balansen, som vanlig. Vi måste utbilda pöbeln!


signatur
Medlem

Att jag sedan inte alltid lyckas med allt ovanstående själv - eller rent av ganska sällan gör det - är ju en annan sak. Do as I say, not as I do!

Medlem

Det är ganska självklart att spel är kultur tycker jag

Det är ju en blandning av diverse kompositioner, grafik, artwork och all möjlig programmering. Detta måste ha sagts förr, men spel är lika mycket kultur som film tycker jag, om inte mer. Sen kanske film och musik brukar vara mer "finlir" än dagens actionspel kan vissa tycka. Men det är ju ändå extremt talangfulla människor bakom varje bra spel, och hårt jobb etc.

Angående journalistiken kan jag bara hålla med. Varje journalist ska gå djupt in på varje spel som de vill och kan tycker jag, kommentera gärna mer den mer konstnärliga aspekterna. Hur är musiken? Passar den in? Hur tänkte dom med den här miljön? Osv. Speljournalister måste ju agera både film/musik och spelmekaniksjournalister på ett sätt, plus att bestämma en rolighetsfaktor. Inte det lättaste kan jag tänka mig!

Finns mycket mer osagt att säga, men jag lämnar det så. Bra skrivet hur som helst!

Medlem

Ja, jag vill ju inte förringa enkla actionspel, egentligen. Jag gillar också lite hjärndöd action någon gång ibland, men jag kan inte låta bli att tycka att branschen som helhet borde ha högre ambitioner. Och framför allt förstår jag inte de som hackar på skribenter som försöker gå lite djupare i sin analys av spel, även om resultatet ibland går rätt rejält mot strömmen.

Medlem

Om inte mina ögon lurar mig helt så är bilden du undrar över tagen utanför hörsalarna i det Humanistiska Huset på Umeå Universitets Campus. Därav "kulturjournalistik"-träffen!

Medlem

Jag misstänkte att det var något sådant, men det hade ju inte varit lika roligt om jag hade tagit reda på det :).

Inaktiv

Jag har själv aldrig skrivit texter om spel men jag förstår att det kan vara svårt att behandla spel som kultur i fall man inte skriver till en målgrupp som är intresserad av just det.

Det blir lite som att skriva recensioner av öl till någon som bara dricker "stor stark". Helt bortkastat alltså dessutom blir man antagligen fjoll-stämplad och läsaren anser att det man skriver inte har någon som helst relevans ("Man blir ju full av båda!").

Men jag håller med om att speljournalistiken känns lite speciell, det är kanske inte så många konst- eller musikrecensenter som måste stå ut med arga kommentarer om objektivitet eller konstiga prioriteringar. I båda fallen speglar bara recensionen skribentens åsikt och läsaren vet och accepterar detta.

Men av någon mystisk anledning gäller inte detta spel; tråkigt säger jag, skribenten är partisk säger andra.

Medlem

Ja, fanboyismen känns ju definitivt mer utspridd i spelbranschen än i de flesta andra. Förhoppningsvis avtar det med tiden, så länge några försöker göra något lite mer än ren konsumentupplysning...

Medlem

Självfallet bör analysen gå djupare, och jag ser med glädje på texter om spel som sätter dem i ett större sammanhang, eller något sammanhang överhuvudtaget, går lite djupare och så vidare. Men mer tycker jag, bör det finnas något att analysera. För det mesta i spelväg har egentligen inte mycket mer att bjuda på än grafik och mekanik.

Medlem

Nej, och ibland räcker ju det. Men jag njuter oftast mer av spel som får mig att tänka lite och berättar en solid, trovärdig historia - inte nödvändigtvis realistisk, men trovärdig i sitt eget sammanhang.

1
Skriv svar