Frustrerande spelögonblick #2 -- Grandia

Frustrerande spelögonblick

Under mina år som obotlig spelfanatiker har jag lirat igenom hundratals och åter hundratals spel till alla möjliga format. Vissa spelögonblick har varit mer frustrerande än roliga dock, och några sådana tänkte jag lista här. Listan fylls på löpande alltefter jag kommer ihåg gamla störiga minnen och är alltså based on a true story. Förhoppningsvis kan du relatera, men antagligen inte.

Frustrerande spelögonblick #2: Grandias inledning

Grandia var ett alldeles bedårande Saturn- och PSX-RPG som lanserades som något utav Saturns svar på Final Fantasy VII då det begav sig. Det var naturligtvis aldrig ens nåt snack om att spelet knappast kom upp i FF VII:s klass såklart, men faktum är att det ändå är ett riktigt bra rollspel med en hel del goda idéer.

MEN. DEN. JÄVLA. INLEDNINGEN. VAD. FAN!?!?!??!?!

<object width="480" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/85jnX6Im9l4?fs=1&amp;hl=sv_SE&amp;re..."></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/85jnX6Im9l4?fs=1&amp;hl=sv_SE&amp;re..." type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="480" height="385"></embed></object>

Förstaintrycket är helt horribelt med karaktärer vars röster får mig att vilja slita ut hjärtat med en korkskruv. Sedan kommer en barnslig skattjakt runt stan som antagligen är till för att spelaren ska lära känna karaktärerna och bekanta sig med spelets kontroller, men den är så bedövande tråkig att det är lätt att ge upp under dessa inledande timmar.

Men för de som fortsätter blir spelet bara bättre och bättre därefter. När man slutligen klättrar över den höga muren och börjar utforska den nya världen så blir spelet riktigt, riktigt bra. Det finns vissa tveksamma grejer (som de brinnande hundarna vid namn "Hot Dogs"...) men på det hela taget är Grandia ett skönt rollspel väl värt att uppleva.

Synd bara att de slarvade bort inledningen såpass. Man skulle kunna säga att det var ett frustrerande spelögonblick.

#blogg

Templar:
Absolut, ettan är snäppet bättre än tvåan (som också är riktigt bra). Jag har dock inte rört liret på ungefär 10 år, så jag vågar inte svära på hur det stått emot tidens tand.

Freddaaaaaaaaaaaaaan:
Trean är inget vidare. Väldigt kort och med en story och karaktärer som mest kändes "mehhhh"... Det är inte dåligt, men det är bara så medelmåttigt och slätstruket att man nästan baxnar. Spela du om Suikoden 2 en gång till, istället.

Ramrod:
Jag tänkte jag skulle publicera ett nytt avsnitt per dag varje morgon, så vissa som redan är färdigskrivna har jag helt enkelt satt på autopublicering ett framtida datum. Ingen aning om varför de dyker upp som heta poster dock -- bugg?