Frustrerande spelögonblick #3 -- Final Fantasy VIII

Frustrerande spelögonblick #3 -- Final Fantasy VIII

Frustrerande spelögonblick

Under mina år som obotlig spelfanatiker har jag lirat igenom hundratals och åter hundratals spel till alla möjliga format. Vissa spelögonblick har varit mer frustrerande än roliga dock, och några sådana tänkte jag lista här. Listan fylls på löpande alltefter jag kommer ihåg gamla störiga minnen och är alltså based on a true story. Förhoppningsvis kan du relatera, men antagligen inte.

Frustrerande spelögonblick #3: när du får reda på hur Final Fantasy VIII egentligen fungerar

Få japanska rollspel är så missförstådda som Final Fantasy VIII. Personligen älskar jag spelet och håller det som ett av mina favorit-j-rpg alla kategorier, men det har inte alltid varit så.

Första gången jag testade FFVIII (via en urusel Windows-konvertering, skall tilläggas) så missförstod jag, liksom de flesta andra, junction- och stridssystemet totalt. Det är lätt hänt att man gör det då spelets in-game-tutorial är seg och utdragen och man tvingas att själv klura ut spelmekanikens underliggande finesser för att undvika att bli helt våldtagen av de sista bossarna.

För till skillnad från så gott som alla andra j-rpg är det INTE BRA ATT LEVLA UPP i FFVIII. Åtminstone inte förrän man samlat på sig så gott som alla bra Guardian Forces med relevanta stat boosts och dylikt. Problemet med spelet är att det aldrig berättar för dig att fienderna levlas tillsammans med dina egna karaktärer. Än värre är också att ifall du bara levlar dina egna gubbar "normalt" så kommer fiendemonstren procentuellt sett öka MER i stat boosts än du själv gör, vilket (emot all normal spel-logik) gör att det bara blir svårare och svårare ju duktigare dina karaktärer blir.

Första gången jag spelade FFVIII hade jag såklart ingen aning om detta, och tyckte jag var jätteduktig som max-levlat mina karaktärer precis innan striden mot Adel. Eftersom jag dessutom gjort nybörjarmisstaget att använda mina GF:s i strid istället för att drawa in vettig magi och bygga upp mina karaktärer så blev därför striden mot Adel (där GF-attacker inte funkar eftersom Rinoa då dör samtidigt) HELT OMÖJLIG. Än värre är också att sparar man inne i Pandora så är det omöjligt att ta sig ut igen, så du får helt enkelt be till Allah att du har en tidigare sparfil eller raka av skägget och börja om från början.

Det är såna tillfällen som helt klart kan klassas som frustrerande spelögonblick.

Vad du egentligen ska göra (i spelets slutskede när du har alla GF:s) är att döda alla party members utom en, dra till någon av de två unika monster-öarna (Island Closest to Heaven respektive Island Closest to Hell), equippa alla relevanta stat boosts för EN karaktär och sedan levla upp alla gubbar separat. ALLA ICKE-OBLIGATORISKA STRIDER I HELA SPELET DESSFÖRINNAN SKA DU SPRINGA IFRÅN SNABBARE ÄN EN KAKTUS-GUBBE.

Gör man på detta vis (och drawar alla viktiga spells till max) så blir spelet snarare en bit kaka och det är faktiskt riktigt kul att bygga upp absurt övermänskligt starka karaktärer som dödar Ultimecia på tre slag. Glöm inte heller hundtricket, så du kan få Rinoas löjligt obalanserade Invincible Moon som specialattack varje gång, så kommer du aldrig nånsin heller att ta någon skada.

#blogg

Inaktiv
Frustrerande spelögonblick #3: Final Fantasy VIII

Jag har själv råkat ut för det där. Jag blev så frusteread att jag la spelet på hyllan i flera år innan jag kom tillbaka och upptäckte att de är ett fantastiskt spel.
I och för sig fick jag hjälp av internet för att förstå stridssystemet men det räknas nog ändå.

Det enda som frustrerade mig första genomspelningen alla de herrans åren sedan, var Ultimecia/Griefer/Ultimecia-slutstriden. Det tog mig säkert över 10 försök (jag hade nog inte heller fullt grepp om systemets alla nyanser på den tiden, man var ju yngre och dummare), men när jag väl slog henne blev det till ett av mina favoritminnen inom gaming.

Jag älskar FFVIII! Det ligger på en delad andraplats över personliga favoriter tillsammans med FFIX (behöver ni ens gissa förstaplatsen?)
I alla fall... FF FTW!


signatur

In my youth I was bitten by a girl with a rabid tooth

Medlem

Yeah, jag spelade igenom spelet för första gången nu i början utav året. Spela igenom är dock fel ordval, eftersom jag klara aldrig sista bossen och det är p.g.a ungefär detsamma som du skriver om här. Jag förstod mig inte på spelsystemet förrän senare och nu suger alla mina karaktärer. Jag måste starta om x(

Medlem

Själv känner jag igen mig från FFVII

At DarkZide8:
Gör det, FFVIII är helt klart värt det.


signatur

In my youth I was bitten by a girl with a rabid tooth

Saltskak:
På första plats måste ju självklart FF VI eller VII återfinnas -- allt annat vore skandal.

Själv har jag helt omöjligt att kunna rangordna mina absoluta favoriter. Skulle väl bli fyran, sexan och sjuan i sådana fall. Sen är åttan precis snäppet under. Älskar karaktärerna, världen och striderna i åttan... och Triple Triad är skitskoj!

At: Herr Lind
VII så klart! För mig är playstation-trilogin helig


signatur

In my youth I was bitten by a girl with a rabid tooth

Ah, ja. Playstation-trilogin är verkligen något i hästväg! Synd att dagens FF-team är ljusår från att utveckla de toppspel de gjorde förr. För egen del tyckte jag FF-serien "dog" efter tian, då så många viktiga personer lämnade Square efter det. Visst, X-2 var skoj. Och XII var ett riktigt bra rollspel... men det kändes absolut inte som Final Fantasy längre!

XIII har jag faktiskt inte ens rört vid och är inte intresserad av att göra det heller.

Då känner vi likadant om serien i helhet. X-2 var ren och skär mjölkning, XII var awesome, men som sagt inte särskilt "FF". Jag tror att Hironobu Sakaguchi bidrog mer än man kunde tro till att hålla rätt känsla intakt i serien. När han lämnade Square följde Final Fantasys anda med.
Men jag fortsätter naivt hoppas på en revival av nåt slag. Ett tag till.

XIII har i alla fall en av seriens bästa musiknummer under striderna. Så det är ju alltid... nåt.


signatur

In my youth I was bitten by a girl with a rabid tooth

Äsch då, tycker det finns så gott om andra bra rollspel så mig går det ingen nöd på ändå.

SE verkar ju fast i det där Fabula Nova Crystalis-tänket om att släppa sidospel till del tretton istället för att göra något vettigt, så jag tror vi är långt ifrån en "revival" av serien i dagsläget tyvärr.

1
Skriv svar