"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" är ju så bra

Läsandet börjar sätta sig allt mer och det är jag faktiskt riktigt nöjd med. Av någon anledning känns det på något sätt som mindre slöseri med tid att läsa en bok på väg till och från jobbet än att läsa Metro, surfa på mobilen eller någonting annat. Känns ju som att man bildar sig samtidigt, även om man inte löser något som är direkt bildande i sig

Något jag också är väldigt nöjd med hittills är bokvalen. Har inte läst någon som inte varit värd tiden som jag lagt ner på dem. Självklart har inte varenda en varit den bästa jag någonsin läst, men de har alla gett mig någonting och det är ju det som räknas. Den som jag läste ut igår kan dock räknas in i kategorin bästa jag någonsin läst och det är såklart den som står i rubriken - Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Jag prisade den redan här på min lilla blogg när jag precis börjat läsa den och jag kan egentligen bara fortsätta den hyllningen. Boken är verkligen otroligt underhållande. Jag är inte den som brukar skratta när jag läser böcker, men när jag läste Jonas Jonassons debut så skrattade jag mest hela tiden. Inte rakt ut såklart, det vore ju väldigt osvenskt, men inombords medan jag satt där på tunnelbanan och log mest hela tiden.

Boken har liknats vid Forest Gump av många och det kan jag hålla med om, det är lite den typen av historia där vi får följa en naiv och oskuldsfull huvudperson i 100-åringen Allan på hans fantastiska resa både i nuet och med underbara tillbakatittar genom 1900-talets historia där han tycks ha haft fingret med i spelet i flera av århundradets viktigaste händelser. Han lär båda jänkar och ryssar hur man bygger en atombomb och han får träffa både franska presidenter och kinesiska ledare.

Självklart är det ingen biografi men jag gillar verkligen hur den smälter samman historiska personer och händelser med Allans liv. Jag tror nog att det kommer finnas de som tycker det är alltför osannolikt och därför en smula löjligt, men de som tycker så tycker jag mest synd om. Är själv otroligt glad att jag fortfarande har såpass mycket fantasi och barnasinne kvar att jag inte behöver ta det så himla allvarligt

Nu har jag ju inte ens gått in på den historia som berättas parallelt med de historiska tillbakablickarna och det är kanske tur det eftersom jag inte vill avslöja för mycket. Jag kan dock säga så mycket att du har mycket skratt att se fram emot om du väljer att läsa boken eftersom den berättelsen är minst lika varm och underhållande som resten.

Nej det är helt enkelt en bok som bör upplevas så jag rekommenderar alla att läsa den. Själv kommer jag nog läsa om den någon gång, men mellan dess lär man ju få se den på bioduken, för Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är ju som gjord för att bli film

#blogg

Jao en svenska variant av Forest Gump är ett sätt att beskriva den på. Ett väldigt förenklat sätt givetvis, men då får man iaf en hum om vad det handlar om ^^