Frustrerande spelögonblick #11 -- Phantasy Star

Frustrerande spelögonblick #11 -- Phantasy Star

Under mina år som obotlig spelfanatiker har jag lirat igenom hundratals och åter hundratals spel till alla möjliga format. Vissa spelögonblick har varit mer frustrerande än roliga, och några sådana listar jag här. Listan fylls på löpande alltefter jag kommer ihåg gamla störiga minnen och är alltså based on a true story. Kanske kan du relatera, men förhoppningsvis inte.

Frustrerande spelögonblick #11: labyrint-gångarna i Phantasy Star

Phantasy Star till Master System må vara en av det sena 1980-talets mest odiskutabla klassiker, en riktig pionjär inom den (då) fräscha och spännande j-rpg-genren. Rieko Kodama och Sonic-mannen Yuji Naka (!) skapade ett äventyr som lyckades blanda in de bästa elementen från Dragon Quest samtidigt som det var något helt eget i och med science fiction-settingen. Det finns dock en sak som rättades till i de senare delarna, men som dock alltid stört mig med originalspelet.

Vad? Jo, förstapersonsperspektivet i fusk-3D som gör alla dungeons till en onavigerbar katastrof! Det är såklart lätt att förstå varför utvecklarna valde denna grafiska stil, då den såg mäkta imponerande ut för sin tid. Men kunde de inte åtminstone bjussat på en karta, kompass eller VAD SOM HELST så man slapp rita upp egna kartor på pappersark för att kunna navigera!?!?

Allra värst och tröstlöst kändes det på den karga isplaneten Dezoris, som var helt full med hemliga gångar, hemligheter och mysterier.

Detta är EN dungeon... Ja, det är nog för att göra även den bäste av oss snurrig innanför pannbenet!

Bara titta på ovanstående exempel på en av de knepigare dungeons ifrån spelet. Är detta något du skulle vilja utsätta dig för utan tillgång till karta? Det är HELT OMÖJLIGT ATT INTE GÅ VILSE, FÖR SJUTTON!

Jag skäms över att behöva erkänna det, men jag spelade igenom Phantasy Star med färdig-printade kartor en skolkamrat hittat på nätet. Man kan säga att det är ett frustrerande spelögonblick att behöva erkänna en sådan synd.

#blogg

Medlem
Frustrerande spelögonblick #11 -- Phantasy Star

Åh, rita egna kartor!
Det har varit hela mitt liv, har alltid gillat att rita egna kartor och så på spel som det har gått att göra det på.

Det började med Legend Of Zelda, både yttre världen och dungeons.
Kid Icarus och Metroid var också ett spel man ritade kartor till.
Swords and Serpents liknar ju detta i grafiken, men man hade tillgång till karta, men den ritades bara upp på dom ställen man varit på. Detta var också ett spel jag ritade upp kartorna på.

Har dock inte spelat detta spel, men hade nog börjat rita kartor för detta också. Rutat collegeblock FTW! Synd att man inte har dom kvar bara


signatur

Jag har gett upp på fantasy star pga överstående dungeon layouts.
Ritar egna overlay maps till min D&D grupps sessioner, utgår från spelmanualens exempel och artistiskt överför till en större skala.


signatur

"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett

Medlem

Detta spel var en mäktig upplevelse för mig, och ritade såklart mina egna kartor osv. Och då det var flera år innan internet kom till hemmen så fanns det ingen att fråga om hjälp heller, så tog mig ett halvår att klara spelet och tyckte det var helt underbart. Helt klart bra valuta för pengarna!

Fast kusinen blev ju sur när jag råkade spara över hans save, hö hö hö.

1
Skriv svar