Berättelser från Östeuropa

Jag har varit bortom järnridån och jag har överlevt. Polen motsvarade alla mina förväntningar och kändes så där härligt östeuropeiskt som jag hade drömt om. Under tre dagar har jag hunnit med att äta rå häst (och ungefär här börjat hatmailen från alla Sveriges hästtjejer välla in), klappat psykokatter (för övrigt är Hoppi en sådan nu också, eftersom hon har börjat våldta julgranen) och blivit fast på flygplatsen i Warszawa (kändes sådär med inställt flyg dagen efter en kött- och vodkafest).

Visst har jag jobbat också - självklart - men allt sånt kommer i sinom tid. Här och nu vill jag dela med mig av betraktelser och häpnadsväckande upptäckter. Exempelvis; alla mina fördomar om polska damer besannades. Om ni tillåter mig att generalisera grövre än grovt kan man säga att den ena hälften var översminkade och plastiga från topp till tå. Den andra halvan var grå, kortklippt och smälte perfekt in bland de färglösa husfasaderna. Ungefär så här:

[ia=23600; large]
Vem av dom här pinglorna skulle du vilja dela ditt liv med? ... Nä, tänkte väl det.

#blogg