Svensk musik rockar
När jag växte upp såg jag svensk musik som något töntigt. Allt var Carola och Peter Lemarc i mina öron medan jag avgudade The Prodigy och allt som inte var blågult. Någonstans hände dock något, helt plötsligt var mp3-spelaren fylld av toner som skapats inom landets gränser. Det började nog med Kent, fortsatte med Lasse Winnerbäck och idag är jag helt tagen av vågen av unga artister som sköljt över P3 det senaste året.
Låtar som Meet a Bear, Gubben i Lådan, White Light Moment, Buffalo Blues får mig att höja oförskämt mycket på radion. Den senare är kanske mest otippad men det är ett sånt jävla sväng i den. Sen har jag precis hittat, lika sent som alltid, Slagsmålsklubben. Underbara bitpop-toner. Det finns inte tillräckligt med tid i livet för att lyssna på all bra musik som skapas. Inte ens om man skippar importen.
Buffalo Blues var överaskande.
inte mycket för svensk musik eftersom jag förknippar det med just Carola och idol.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
Buffalo Blues är inte riktigt min slags musik, då är Britta Persson mer åt mitt håll. Daniel Adams-Ray och Oscar Linnros har en del bra låtar på sina skivor också, det komiska där är att dom gick var sin väg på grund av att dom ville göra olika musik. Och så kommer skivorna ut och dom är rätt lika varandra
Toves skiva är faktiskt en riktigt tight debutskiva och inte gör den sämre att dom bästa låtarna på den har hon skrivit själv.
Din musiksmak gränsar till avant garde, men det är inte helt fel, för ibland är det skönt med något annorlunda, för "annorlunda" kan ibland vara riktigt bra.
Den är riktigt rebellisk! Allt på public service-radio är så jävla alt!