Stora tuttar och kantiga magar

Det råder just nu en stor debatt i spelvärlden gällande i sexism i spel. Orsaken till detta är att Gavin MacKenzies från play har för inte så längesen publicerat listor på bästa brösten i tvspel. Feministerna rasar och ratar hela spelvärlden för sin dominans av mansgrisar och säger att det enda spelare vill ha i tvspel är oproportionella kvinnor och män som ger skeva ideal. Jag kan köpa detta påstående, ifall påståendes sälldes för 15 år sedan. Mycket har hänt sedan Tomb Raiders Lara Croft (1996) och de kvinno- och mansideal som fanns då är inte alls lika förekommande längre. Spelhistorien har gått både upp och ner genom tiden och den ena kulturen har ibland inte varit bättre än den andre.

Kvinnan har sedan länge varit stark och självdrivande i spel, kolla bara på Samus Aran ifrån Metroid-serien som började 1988. Där var det länge oklart om det var en kvinna eller en man bakom masken (mycket likt Master Chief i Halo-serien) men att sätta ett kvinnligt kön på prisjägaren måste ses som en av de första stegen i feministisk spelframställning.

Men även om det fortfarande finns spel som lever kvar i de gamla idealen, har sättet som kvinnan framställs förändrats allt eftersom världen har hunnit ikapp med krav på jämställdhet och realistiska ideal. En annan orsak är även att den västerländska spelindustrin har satt djupare spår i spelvärlden och har skjutit bort Japans oftast sneva framställning av kvinnor.

Nuläget ser alltså helt annorlunda ut, visst ligger Japan efter i sina kvinnoideal, men det är hela deras kultur som lider av en ålderdomlig syn på jämlikhet. På senare tiden har vi fått se många exempel på realistiska, starka kvinnor som inte behöver ”stärka” sin karaktär med stora bröst och bimboattityd:

Tali’Zhoran från Mass Effect (2007 – 2010). Tali är en intelligent och självständig kvinna som är ute på sin pilgrimsfärd för att hitta sig själv och samla information till sitt folk. Detta är fortfarande en av de mest omtalade karaktärerna i Mass Effect och fokus ligger på mystiken bakom masken och mindre på hennes kvinnliga drag. Ett bevis på att spelare inte ikoniserar kvinnan för dess yttre utseende.

Alyx Vance från Half Life 2 (2004). Till skillnad från första Half Life spelet, är Gordon Freeman inte själv denna gången. Han ackompanjeras med hjältinnan i storyn, Alyx. I likhet med Tali är Alyx både intelligent och självständig, men hon tar även egna initativ och har en bättre kunskap om världen där striderna äger rum.

Rubi Malone från Wet (2009). Att kvinnor kan vara sexiga ska inte ses som en negativ sak alltid, iallafall inte när det kommer till Rubi. Trots hennes mer stereotypiska utseende är hon en brud som inte tar någon skit. Snackar du illa om henne sätter hon en kula i pannan på dig. Rubi tar sig igenom spelets handlig mest på egen hand och är lika badass som Duke Nukem eller Kratos.

Det finns förstås väldigt många fler exempel som är liknande de jag har tagit upp. Men jag vill bara bevisa en poäng; Spelindustrin har under det senaste decenniet skapat en feministisk grund gällande jämlikhet och förändringarna fortsätter. Det kommer såklart alltid finnas undantag men det är ett faktum när spelindustrin är världsomfattande.

Till sist vill jag även säga det att, även gamla misstag kan räddas, vilket utvecklarna bakom Tomb Raider har bevisat i sin omstart av serien. Vi får hoppas att kulturtanterna snart lugnar ner sig och istället försöker lyfta fram den pågående utveckligen. För i spelindustrin kan du inte leva i det förgångna, utan i framtiden.

För fler nyheter och bildmaterial, besök min blogg på:
http://liveti1080p.wordpress.com/2010/12/09/stora-tuttar-och-...

#blogg

Jag håller med dig Traveller, Sex säljer, det är ett faktum. Men baserar man ett helt spel på det och gör kvinnorna pantade och försvarslösa är det bara fel.

Att folk "håller käft" snusprillan är något som bara inbefinner sig i en diktatur, majoriteten av alla länder med en spelproduktion har en demokrati. Det som dock ska finnas är en konstant debatt om ämnet, därför finns inlägg som detta