Nyårslöfte och Half-Life-nostalgi (Spoilers)

Några dagar sent inlägg men det får vara. Årets nyårslöfte är att spela igenom fler spel och därför har jag gett mig själv en utmaning att spela igenom som många olika spel jag bara kan under 2011. Jag började "lite smått" med den gamla klassikern #Half-Life som jag trodde jag skulle kunna harva mig igenom lite snabbt nu i början av året. Tji fick jag. Modig som jag var så valde jag självfallet att spela på medium-svårighetsnivå, någonting jag bittert fick ångra i de sista nivåerna av spelet. Dels är nivåerna med elitsoldaterna fruktansvärt enerverande då deras granatkastar-teknik nästan är hundraprocentig, men även de allra sista nivåerna i alienvärlden resulterade i x antal quickloads och svordomar.

Sista bossen i spelet är även den något som hämtat ur en gamers mardröm, buggigare slutstrid får man leta efter. (Vill här poängtera att det här inte var första gången jag spelade igenom spelet, men det var nog närmare 10-11 år sen sist). Till sist, vad rökte #Valve's leveldesigners när dom designade Zen? Knarkigare spelnivåer får man allt leta efter. Ifall att någon undrar så valde jag att gå in i portalen som G-Man erbjuder, d.v.s. jag tog hans anställningserbjudande, vad det nu innebär.

Härnäst på tur står helt logiskt #Half-Life: Opposing Force följt av #Half-Life: Blue Shift, varav det sistnämnda jag faktiskt aldrig spelat igenom hela.

#blogg

@klossen: Do it! Drog igenom 3/4 av Opposing Force igår, faktiskt riktigt bra är det. Kontrollen känns mer ordentlig och inte lika ryckig som i Half-Life, även om NPC:erna ibland buggar totalt. Ser fram emot Blue Shift, som jag enbart spelat ytterst lite.