Mitt äventyr i pantkön (och varför tanter med moppemusch är läskiga)

Nyss var jag med om ett trauma för mig och alla två inblandade pensionärer. Jag stod i godan ro på det lokala närköpet och pantade flaskor. Blodsockret var på väg spikrakt neråt och, jo, pensionärstimmen var kommen. Det vill säga, då alla gråa tanter och gubbar vandrar in på ICA och Konsum (eller vad du vill) i jakt på dagens skörd av småkakor och kaffefilter. Och mycket riktigt kom det fram en rullatorförstärkt herre. Han kikar ner i min påse med idel cola-flaskor.

"Ja har bara två", (läses med knarrig röst) säger han och pekar på två tomma ramlösa.

Om diskussionen hade fortsatt hade jag svarat: "Jo, men jag har fyra deadlines och tiotusentals tecken att skriva därhemma. Du ska köpa ditt storpack läkerol, parkera hemma i soffan och putsa glasögonen (glasögat?)". Men nu är jag en snäll pojk så jag var tyst och log lite lätt ansträngt.

Härnäst vandrar det fram en vinglig tant med världens moppemusch och kikar ner i min påse. Jag känner ännu en sur kommentar vara på ingång, men hon nöjer sig med ett tyst: "Usch." Här blir jag nyfiken. Är det usch som i att jag är ett fan av cola? Är det usch som i att mustaschen kittlar på överläppen? Eller är det usch som i att hon inte hinner hem till Hylands Hörna (som i och för sig slutade sändas 1983, men det vet ju inte hon om).

Efter att jag vandrade i stilla mak från affären konstaterar jag att hon antagligen kände så här gentemot mig och min förtur i pantkön. Men det är givetvis bara spekulationer.

[ia=25144; large]
"See u in hell!"

#blogg