Stora stygga bossen
Simon sitter i detta nu och nöter sista bossen i Cave Story. Flera kamper på raken och inte en chans att spara eller fylla på livet däremellan. Han svär och skriker, skriker och svär och stänger av konsolen för att sekunden senare sätta igång den. Allt är som det ska vara, helt enkelt.
Det är de mest fruktansvärda, orättvisa och äckligt svåra bataljerna vi minns. Jag kommer ihåg draken i Shadowrun till SNES, som tog mer än 15 år att klara (true story) och Links skugga i fruktansvärt oförlåtande Zelda II. Det är två av de jag minns och kanske är anledningen till varför jag bara spelat igenom titlarna en gång. Det kostar mer än det smakar. Men, oj, vilken sensationell smak när man väl har vunnit. Har ni några speciella hatkärlekar?
Lustigt nog har jag svårt att komma på någon särskild boss i modern tid som gett mig kväljningar. Det tyder på en mer balanserad spelvärld, men kanske inte lika minnesvärd.
[ia=25146; large]
En inte helt ovanlig syn 1988.
En Bamseponny av folket
Inte bara bossarna var svåra. Det jag minns är att spelen i sig var så jävla svåra när man var mindre. Tänker på exempelvis Battletoads till NES. Skitkul co-op som jag spelade mååånga timmar, men jag kom aldrig längre än tredje banan. Eller Turtles, ett annat favoritspel jag aldrig klarat. Tror jag fixade att spöa nivån där man får köra bilen en gång.
Jag kämpar för närvarande med Rockman World till Game Boy men det går inget vidare. Banorna är snorsvåra och de få gånger jag lyckas ta mig fram till en boss är jag det mest skadade som finns och får smisk direkt.