PNEUMOTHORAX

Ambassadör
League of Legends
PNEUMOTHORAX

Jag nämnde i mitt förra blogginlägg att jag hade varit inlagd på sjukhus. Efter ett par hektiska veckor känner jag att jag har kommit ifatt verkligheten. Jag kommer troligtvis ligga tre tentor back men två veckors frånvaro från studier är inte bra veckan innan tentaveckan.
Jag gjorde trots allt tentorna i hopp på att turen ska ge mig godkänt i någon.

Jag slog ett vad i helgen med en kompis, det löd:
"Jag kommer köpa och snusa upp en dosa snus om jag klarar ALLA tentor."
Kanske inte det mognaste vadet men mitt starka motstånd mot snus gör detta vadet till en stor "vinst" för min kompis. Själv känner jag att jag kommer förlora i vilket fall som helst. Risken är inte överhängande att jag klarar av någon tenta.
Jag kan också lägga till att jag inte har emot folk som snusar. Det är mer att jag inte klarar av varken doften eller smaken. Troligtvis har min fars skräck-propaganda varit lyckad.

Åter till mitt sjukhus besök.

Det började egentligen för ett år sedan när jag under träning fick smärtor i bröstet. Envis som man är brydde man sig inte om det och övertalade sitt sinne att det troligen bara var en förkylning. Dessa smärtor gjorde att jag slutade träna och insåg hur gott det var att ligga i soffan med en kall öl istället för att vara ute och springa som en galning.
Jag fick lite bröstsmärtor under våren och sommaren men jag gjorde då som jag alltid har gjort, jag gömde smärtan och levde som ingenting.
Det var inte förens till hösten då min träningsvilja återuppstod som jag åter blev påmind på allvar av mina smärtor. Det gick så långt att jag uppsökte läkare. Utan att nämna några namn eller uppsökta platser så kan jag lova att jag under de närmaste månaderna blev riktigt felbehandlad av den svenska vården.

Mitt första besök hos läkaren bestod av ett kort samtal där jag beskrev att jag hade smärtor i bröstet. Eftersom det var i närheten av hjärtat tog läkaren det allvarligt och kollade på EKG och tog flera olika blodprover.
Jag har under mitt liv varit utsatt för mycket skador och sjukdomar. Mina magsmärtor som jag hade mellan åldern 6 och 13 år har gjort att jag är van vid sjukhus besök och minst lika van vid kommentaren, "det är ingen fara, det går över med tiden".

I alla fall var det inte det svaret jag fick denna gången. Eftersom det var under träning jag fick smärtorna beställde läkaren ett motions-EKG-test och ett besök hos kardiologen.
Det gav mig en lugnande känsla att de hade koll på mig.

Det dröjde ungefär en månad innan jag fick återvända till sjukhuset för ett arbets-EKG. Sjuksköterskan frågade om jag hade tränat mycket kondition, av ren reflex svarade jag JA. Detta skulle jag snart få ångra. Hon satte på relativt högt motstånd på cykeln och jag fick kämpa under den evighet jag cyklade. Helt utpumpad fick jag ändå den värmande kommentaren, "Det märks att du är vältränad". Med ett leende på läpparna lämnade jag återigen sjukhuset.

Mitt tredje besök var hos toppen inom hjärtvården, Dr Kardiolog. En kardiolog är specialiserad inom hjärtat och jag trodde att detta var mannen som skulle ge mig min dödsdom. Så var inte fallet.
Han ställde frågor hur jag mådde både fysiskt och psykiskt. Han frågade om jag tog droger vilket kunde påverka hjärtat på flera sätt. Jag berättade "allt" om min uppväxt, situation i skolan och mina alkoholvanor. Slutsatsen blev att jag var en lugn person som inte stressade upp sig för mycket. En säker uppväxt och en alkoholkonsumtion som enligt studentkretsar är normal. Alltså blev det tredje gången gillt.
Tre besök på sjukhuset under tre tillfällen på hösten resulterade till diagnosen: "Det är ingen fara, det går över med tiden." Med blandad känsla av lättnad och besvikelse över att inte fått ett exakt svar lämnade jag sjukhuset återigen. Detta var i November.

Mellan dagarna 15-17 Januari slog en förkylning till mot mig. Det var inget speciellt förutom att jag fick konstanta smärtor i bröstet. Jag bestämde mig för att gå till akuten direkt efter skolan den 17:e Januari. Med tanke på att jag klagade på bröst smärtor kom jag högt upp i prioriteringslistan och väntetiden var så gott som obefintlig. Jag blev lagd på en säng och tömd på en enorm mängd blod till olika prover. Hela tiden satt det kablar kopplade till mitt bröst för att övervaka mitt hjärta. Efter en dryg timme kom min räddare och hans praktikant. Han sa att proverna inte hade visat någonting, förutom lite avvikelser i mina levervärden men som inte var något skadligt. Han sa också att för säkerhetsskulle att vi skulle röntga mina lungor när jag ändå låg inne. Detta var den mest vanliga åtgärden för långa, smala män. Enligt doktorn var det obligatoriskt och det första man ska göra om en lång, smal kommer in med bröstsmärtor eller andningsnöd. Det andra hade jag inga problem med.

Fem minuter efter jag hade återvänt få röntgen kommer två förvånade personer in i mitt rum. Det var läkaren och hans praktikant igen. I handen höll de röntgen bilden.
Det visade sig att jag hade drabbats av spontan lungkollaps för cirka ett år sedan. Eller som den också är kallad PNEUMOTHORAX.
PNEUMOTHORAX är väldigt vanligt för långa smala män i 20-40 års åldern. Alla symptomer som jag känt det senaste året stämde perfekt med denna förvånansvärt vanliga sjukdom. Det är nästan mer regel än undantag att långa, smala män drabbas av just detta, dock kanske inte lika grovt.
Vilket gör det mer konstigt att jag inte har blivit testad för det tidigare.
Både läkaren och praktikanten var helt förvånade att jag hade kunnat andas och att jag hade presterat på den nivån på motions-EKG:et. Utan att säga hur mycket lungan hade kollapsat med sa dem att med denna storleken brukar en normal person har riktigt svårt att andas och det enda möjligheten var att jag hade en enorm lungkapacitet.
Snabbt blev jag uppkopplad till en maskin som var kopplade till väggen vars funktion var att försöka återgälda problemet på egenhand.

PNEUMOTHORAX fungerar så att den övre delen på lungan blir skadad och att luften som ska vara i lungan kommer ut utanför och lägger sig mellan lungan och membranet som är utanför. I de flesta falla kan detta lösas genom att ta ut luften med hjälp av en maskin som jag nämnde ovan.
Det jobbiga med denna lådan (som är ett bättre ord än maskin) är kopplad till väggen så den längsta utflykten jag kunde göra var till toan, 2 meter bort. Jag var kopplad till denna maskin i 9 dagar innan de bestämde sig för att operera. Sedan låg jag ytterliggare några dagar med lådan för att sedan bli av med allt.

Så nästan två veckor låg jag på sjukhus och kunde som längst röra mig till toaletten förutom de två sista dagarna då jag kunde röra mig "fritt".

Min far frågade en läkare hur mycket min lunga hade kollapsat med. Läkaren kunde inte säga på rak arm men eftersom jag fick operera så gissade hon 5-8 cm mellan lungan och membranet som är väldigt mycket. Detta är innan man får verkligen svårt att andas. Hon gick och kollade på min röntgen bild från första dagen och kom tillbaka med svaret, 11 cm mellan membranet och lungan. Det ska inte vara något mellan rum där.
Jag är en väldigt smal person och 11 cm är nästan vad som är möjligt för min lunga att kollapsa.

Nu är jag dock tillbaka igen. Såhär två veckor senare känner jag knappt ingen skillnad. Alltså anser jag att det är lite överdrivet med två lungor, men om ni ska ha den fördelen så vill ju inte jag vara sämre.
Lite tråkigt att jag inte kunde få reda på det innan. Läkarna var övertygade att det var detta jag hade gott med det senaste året.
Det sköna är att det enda jag inte får göra är att djupdyka. Hade faktiskt inga planer på att göra det i vilket fall som helst.

Det blev ett långt inlägg och risken är väl inte överhängande att någon ta sig igenom denna slarvigt ihop skrivna text men det var skönt att skriva av sig.

På återseende nu börjar magen kurra.

#blogg

PNEUMOTHORAX

Skönt att höra att det gick bra. En av mina nära vänner har en förlamad diafragma, finns så vansinnet mycket man kan råka ut för. Sköt om dig!


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Ambassadör
League of Legends

Man tackar för omtanken. Ska tillägga att detta är inte alls så allvarligt som det låter. Jag kan lova att det finns fler på FZ som råkat ut för liknande.
Det är skrämmande vad fel det kan bli på kroppen!

Medlem

Jäklar, det lät inte skoj. Kul att du mår bättre idag! Tur att du hade god lungkapacitet

Medlem

Tur att det upptäcktes till slut iaf
Lät som att det kan bli rättså rejält allvarligt om det går för långt trots allt.

Medlem

Knasigt namn på en sjukdom, men skönt att du är tillbaka.

Medlem

Skönt att det har gått bra till slut. Själv lider farsan nu av frusen axel!


signatur
Medlem

Kul att du mår bättre dali. Tyvärr är det inte alltid så lätt att upptäcka särskilt om man har en patient som uppenbarligen klarar av. De allra flesta patienter med pneumothorax är väldigt mycket mer påverkade av det, oftast även i vila. Det är nog därför det tog lång tid för dig att få en diagnos. Men det är alltid olyckligt när man missar någonting! Oftast brukar man dock kunna höra det som avsaknad, eller nedsatta, andningsljud (med stetoskop) på den påverkade sidan alternativt en ökad perkussionston (om man knackar över lungfältet, så låter det lite trumaktigt snarare än mer dovt som det brukar). Bekräftat får man det på en lungröntgen som du fick genomgå. Långa smala män är dock, som du säger, det allra mest klassiska när det gäller spontana pneumothorax.

Normalt sett föreligger det ett undertryck i det hålrum som finns mellan lungan och bröstkorgsväggen. Det är detta hålrum som håller lungan utspänd, och in och utandning sker genom att muskulaturen (främst diafragma, som nämndes här ovan) ökar respektive minskar detta undertryck vid in och utandning och på detta sätt spänner ut lungorna (och drar in luft). En pneumothorax kan uppstå på två sett egentligen, antingen genom att en av lungorna spontant börjar läcka inifrån, så att luft ifrån lungan tar sig ut i hålrummet i bröstkorgen och på så sätt eliminerar undertrycket (varför lungan inte längre spänns ut, det är detta som hänt dig). Det andra alternativet är att bröstkorgen punkteras utifrån och luft läcker in utifrån (t.ex. knivskada). Det man gör för att behandla en sådan här skada är att genom att stoppa in en slang i bröstkorgen kopplad till en pump som hela tiden suger ut luft och på så sätt upprätthåller undertrycket i bröstkorgen så expanderar lungorna och kan börja fungera normalt sedan. När skadan läkt så kan man ta ut slangen och sy ihop det sår som finns i huden. Voila!

Simon: För oss som är medicinnördar så är det inte så konstigt. Pneumo betyder luft och thorax bröstkorg. Luft i bröstkorgen helt enkelt.

Men å andra sidan. Vad vet jag. Jag är ju inte läkare än på ett par månader.

Medlem

"Klarar av att genomgå sådan fysisk ansträngning som du gjort" ska det givetvis vara i första meningen. Har inte fått i mig morgonkaffet än! Konstigt att det inte finns någon editeringsfunktion på kommentarsinläggen.

Ambassadör
League of Legends

Hehe. Jag får tacka alla för er artighet ^^.
zAjben: Det känns tråkigt att det var en person som missade det vilket gjorde att alla undersökningar efteråt missade det. Inget ont om den svenska vården. Den är helt fantastisk. Det var inte helt fel med gratis, lagad mat som den fattiga student man är.

För er som undrar mer så var det en exakt beskrivning som zAjben gjorde. Kan också tillägga att slangen inte alltid klarar av jobbet utan en operation får göras. Denna är dock inte farligare en ett par extra timmars sömn.

Du är förlåten om det var på grund av avsaknad morgonkaffe ingen är sig själv utan det! Lycka till med läkarlivet zAjben!

Medlem

Misstänker att du fick genomlida en CPAP(övertrycksmaskin) för att pressa ut den skadade delen av lungan? Man använder dem också för att pressa vätska ur lungsäcken och om det är den jag tänker på är den ganska obehaglig. Ungefär som att köra i 190 på motorvägen och slänga ut huvudet i motvinden och försöka andas. Kan ha fel, är ju inte sjukhusmedicinare och definitivt ingen lungspecialist.

Skönt att du mår bättre i alla fall, lungor har vi ju bara två och dem ska vi vara rädd om!

Medlem

manuel: Där har du (förhoppningsvis) fel eftersom CPAP är kontraindicerat och till och med riktigt farligt att använda vid pneumothorax eftersom det förvärrar symtomen (du pressar ut mer luft i hålrummet vilket förvärrar symtomen) och till och med kan vara livshotande. Det handlar sannolikt om ett pleuradränage, ett rör som är lagt in genom huden in i bröstkorgen som i sin tur är kopplat till ett undertryck.

Här har du en video från Youtube (finns säkert bättre, men detta var den första jag hittade). Känsliga tittare varnas.

http://www.youtube.com/watch?v=v7pJ-oYwh9s

Medlem

Jag är till synes ingen lungspecialist tur är väl det!
Det låter ju självklart när du beskriver det. En trasig lunga som läcker ut i pleurarummet behöver ju definitivt ingen CPAP utan ett dränage som du säger, med undertryck. Förtäljer historien om det var vätska i lungsäcken?

Medlem

Du är ju å andra sidan mycket mer insatt när det gäller psykiatri, där jag varit den senaste månaden. Alla har vi ju våra områden! Vid en spontanpneumothorax är det sällan någon vätska som behövs dräneras. Sedan kan det ju alltid blöda lite i samband med operationen, men det brukar inte alls vara särskilt mycket. Hoppas du snabbt är på benen igen dali och tills dess hinner ta igen lite spelande och tv-serier!

Ambassadör
League of Legends

Jag är på benen. Detta inlägget kom sisådär en vecka för sent på grund av spelandet och tv-serierna ^^

1
Skriv svar