Dumpad efter sex år, gott om tid att spela nu, men nöjet försvann helt.
Efter ett sex års underbart förhållande så blev jag för några veckor sedan dumpad.
Possitiva, det enda jag kan se just nu, är att jag kan spela hur mycket som helst när jag är hemma.
Negativa, jag har tappat spellusten helt. På något sätt hänger min glädje utanför datorn ihop med min spelglädje till spelen på min dator.
Kan lätt säga att jag är otroligt olycklig och ledsen, och det påverkar helt klart min lust för att spela.
Hur som helst, har nött lite Shogun 2 och Counter Strike Source de senaste dagarna. Antar att det hela ger med sig med tiden, men just nu tar jag en dag i taget.
Ser lite filmer för att få tiden att gå, och glömma bort henne för en stund, och började nyss titta på The Walking Dead. Ironiskt sett känner jag mig lite som en zombie när jag hasar omkring här i hemmet i mina tofflor och morgonrock.
I've reached my end of this game session, its Game Over man, Game over!
But I got a few credits to start a new game in a month or so..
när jag är nere brukar jag köpa mig några goda öl lr nåt gott vin, laga en trevlig middag och sen slappa i soffan. 1 dag. men inte mer än det i följd. dagen efter får man tänka fuck it! life goes on.
begrav allt dåligt riktigt djupt inombords tills det exploderar i ett härligt opassande raseriutbrott på nån stackars oskyldig.
ett säkert tips
Känner väl igen mig i det du beskriver med spellusten. Grejen är att när jag är ledig och kan spela hur mycket som helst så lyckas jag knappt ens starta upp nått. Men när jag å andra sidan är helt swamped med jobb så snor jag av nattsömnen till att lira!
Tvinga dig att starta upp nått spel som du vet att du egentligen tycker är skitkul, det brukar släppa när man väl ger sig in i nått.
(Förresten är The Walking Dead helt suverän, kan knappt vänta till i höst när S2 ryktas dyka upp så smått!)
Cptn BaseballBatBoy!
Jag valde att gå vidare efter ett 5-års förhållande, man måste utvecklas, och man måste göra det tillsammans, annars är det ingen mening med "samvaro" om du förstår. Klart du måste sörja, och sedan hitta ett sätt att gå vidare. Det är tufft, men det går.
Sämsta du kan göra är att vara ensam, Ut å häng med polare eller träna inför Beach 2011
Inte fel det heller...
