Singing in the water

Oh noes, run for your life. Simon berättar anekdoter!

Saknar konstskolan ibland. Det var ingen sådan på högskolenivå, utan grundläggande snarare, för högre utbildningar inom fri konst. It was the crazy-shit-school. När det inte dansades i ateljén skapades konst istället. Det var livet, säger jag och förgyller allt som rör sig två veckor bakåt i tiden. Gick tre år på Nordvästra Skånes Folkhögskola. Hoppade av gymnasiet efter ett år, tyckte att det var en tråkigt koncept. Året därpå pluggade jag igenom två gymnasieår på ett år. Sedan kom jag in på Konstlinjen. Var väl mitt i min personliga revolution, från att ha varit en rätt tyst och cynisk kille, så blev jag en pratig och cynisk kille. Det väntade en slags värld som varken föräldrar eller samhället hade valt åt mig.

Det var en soft tid. En gång om året hade vi 24-timmarsdag. Där tvingades alla elever att vara vakna i 24 timmar för att göra konst. Och visst gjordes det konstig konst andra året. Själv sjöng jag ”ta mig till havet och gör mig till kung” i en balja vatten. Senare drack jag öl och stod krokimodell samtidigt. Slutligen vid 5-tiden på natten hoppade jag från andra våningen i en gympasal ner på en skumgummimatta som performance. So crazy, you crazy. Det var väl tänkt att alla i arbetsgruppen skulle hoppa, men hälften föll bort för att de hade lekt dunkgömme och stukat fötterna mitt i nattberusningen.

Men här är en bild på när jag sjunger med Ellen. Good times!

Nu ska ta och sova bort dessa nostalgikickar.

[ia=26008; large]

#blogg

No violence! Peace, love and understanding.

Skulle nästan kunna tro att du var en gammal lärare. En gång kom läraren in och visade hur man kunde skada sig med alla verktyg i en verktygslåda.