Som X-files, fast bättre

Mysterier är väldigt sexiga. Och Tex Murphy är väldigt klantig. Han försöker vara en detektiv av den (väldigt) gamla skolan på 2040-talet med klassisk trenchcoat och stilig fedorahatt. Men mest är han en frånskild loser ("Yeah, I've been married. When people tell me to go to hell, I tell them that I've already been there. ") som dricker lite för mycket och har otur med både jobb och damer. Men han har ett gott hjärta. Just därför är det så lätt att tycka om honom.

The Pandora Directive från 1996 är seriens största ögonblick. Med en väl avvägd mix av tredimensionellt äventyrande och skådespelade dialoger (jo, vi snackar full motion video) räcker det en bit. Med en historia om konspirationer och E.T.-inslag räcker det ända till stjärnorna.

Tex Murphys fjärde äventyr är ett sådant spel där allting faller på plats. Resultatet är som att spela huvudrollen i ett Arkiv X-avsnitt – fast mycket bättre – där "kniven mot strupen"-ögonblick och intrigspel avlöser varandra. Du vill aldrig att det ska ta slut. Som tur är har spelet sju olika sådana.

Pandora Directive har spelvärldens mest nervkittlande ögonblick, den mest älskvärda huvudpersonen och är ett gyllena bevis på att FMV-spel inte bara är skräp, utan rentav kan vara störst och vackrast av de alla.

[ia=26286; large]
"Danger's like Jell-O, there's always room for more."

#blogg

Polygoner, facebook och internet är bara en fluga (väl?).

Kikade på Black Dahlia, mein got, do want!