Where the Wild Things Are

Flakmonkey
Where the Wild Things Are

Om jag ligger långt efter när det gäller spel så är det ingenting mot hur långt efter jag ligger i mitt filmtittande. Det är inte det att jag inte är intresserad av film utan det är bara andra saker som kommit i vägen helt enkelt. Därför är det alltid trevligt att ha en filmkväll ibland och eftersom jag ändå har beredskap ikväll fram tills 14:00 imorgon så tänkte jag att det var ett lysande tillfälle att ha ikväll. Sagt och gjort så letade jag igenom hyllan efter någon lämplig film jag köpt men som jag inte sett ännu (det finns en hel del sådana) och valet föll till slut på Spike Jonzes Where the Wild Things Are.

Just Jonze var anledningen till att jag köpte filmen i första läget eftersom jag alltid har varit ett stort fan av hans musikvideos och Being John Malkovich. Vad han än gör så känns det som att han alltid kommer göra det med sin egna lilla twist och det gäller verkligen i Where the Wild Things Are som må vara en filmversion av en känd amerikansk barnbok men som inte är lik någon barnberättelse jag stött på.

Huvudpersonen Max är ju en tämligen irriterande liten unge som bygger upp en fantasivärld med djurliknande monster som inte är helt sympatiska. De väljer honom dock till sin kung och sätter sin tro till att Max ska göra dem nöjda och glada. Till en början går det också åt det hållet, men det tar inte lång tid förrän det börjar bli slitningar och ifrågasättande av Max kompetens. Det är således inte ens enkelt att vara Max att vara nöjd och glad i den värld och med de vänner som han hittar på.

Förmodligen är det väl just detta som gjort boken till en sån klassiker, det är i varje fall en av anledningarna till att jag verkligen gillade den. En annan är det visuella som verkligen passar den udda berättelsen genom att vara mörk, glad, realistisk och fantasifull på en och samma gång. Ska jag sammanfatta det hela på något sätt så är det nog att det här är en sån där film som jag tycker väldigt mycket om, men där jag inte kan förklara varför. När den var slut hade jag ett litet leende på läpparna och min känsla är att det passar den här lilla anspråkslösa filmen perfekt...

#blogg

Where the Wild Things Are

Boken är bra, men filmen var det deppigaste jag någonsin sett, och jag har sett mycket filmer i mina dagar. Jag tror han spädde på alldeles för mycket melankoli. Det är ingen film för barn det är säkert.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Låt inga barn se den här filmen. Jag tänker inte säga att den var dålig men den var verkligen inte underhållande. Precis som en tavla eller en blomma inte är underhållande.

Jag förstår inte hur du kunde ha ett leende på läpparna Simon, men du såg förmodligen något annat som vi har missat

Det som påverkade mig i filmen var den uttryckliga ångesten, att Spike Jonze är bra filmmakare är det ingen tvekan om, men jag undrar hur han tänkte. Om man hade fått ta större del av familjeförhållandet kunde man fått en bättre "känsla" för Max känslor jämtemot omvärlden.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Flakmonkey

Alltså visst är den sorglig, men antar att jag kanske kände igen mig i Max behov av en fantasivärld där han bestämmer och just att den världen inte bara är guld och gröna skogar. Att "monstren" är mänskliga trots att de ser ut som de gör, och sen så ser de ju så sköna ut också förstås med härliga skådespelare som gör rösterna.

Fast jag håller ju med om att den inte är underhållande, men å andra sidan så är väldigt många av mina favvofilmer inte underhållande

Jo, premissen är onekligen Max svårighet att möta verkligheten, och jag skulle nästa vilja jämföra Jonez film med pjäsen "Peer Gynt" där mycket av "underhållningen" går ut på att se hur mycket man själv orkar ta in.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Vart jag är?


signatur

Videomupp

Ja, det kan man undra med ditt alias


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

1
Skriv svar