Bajsdoftande sport
Jag har alltid hånat gångsporten och gör det fortfarande. De kan nog inte rå för det, men när professionella gångare, ja, "går" ser det ut som en blandning mellan "där far den höften åt helvete" eller "OMG, brun olycka i byxan!". Det är ingen vacker sport, men vi får ju åtminstone dramat med de röda korten. Springer du är du rökt. Klara besked.
Nu när jag själv börjat "powerwalka" som ett komplement till löpningen kommer jag på mig själv med att försöka ta efter proffsen. Antagligen ser jag inte klok ut men bevisligen ger det resultat. Jag och Simon fortsätter att nöta vår sjukilometersslinga längs bildsköna Brunnsviken och pampiga Ulriksdals slott. Helt i sin ordning har vi egna hittepå-världsrekord. Idag filade jag till det ytterligare och kapade 38 sekunder ner till 55.30. Simon är i nuläget distanserad med sitt personbästa på 57.14.
Sedan låter vi det vara osagt om jag bör tilldelas något rött kort.
[ia=26931; large]
"Vi är konstiga och står (går?) för det."
En Bamseponny av folket